Nolltretton 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – MUSIKÅRET 2024 Björn Ulva
eus köpte KISS låträttigheter, Eminem skippade Slim Shady och Idol firade 20-årsjubileum! Det här är min syn på musikåret 2024. Årets... Bästa: Alexandra Jardvall på Flygeln. Bästa 2: “Strafflös”, ny bok om Johnny Bode. Sämsta: Gessle tar in Lena Philipsson och kallar det Roxette. Sämsta 2: Alla dessa “avskedsturnéer”. Lokala: Ludwig Göransson vinner en Oscar för musiken till “Oppenheimer”. Gubbtrend: Swiftie dads Comeback: Oasis Hatobjekt: Dynamiska biljettpriser. Skandal: Gunilla Persson vinner en Rockbjörn. Festivalfiaskon: Event Peking Summer Party och “Nya Bråvalla”. Musikgenre: Country - till och med Beyonce hakade på. Modeord: Brat - främst genom Charlie XCX. (Mest sågade) musikfilm: Joker – Folie á deux Antiklimax: Kentpromenaden Citat: Paris Hilton: ”Någon måste rädda popen – och det är jag”. Minst oväntade: Håkan Hellström ska spela på Ullevi i sommar. Stjärnfall: Diddy Längsta: Krunegårds låt “C-60”. En timme lång. Utmärkelse: Eldkvarn invalda i Swedish Music Hall of Fame. Knäppaste: Tjetjenien tillåter bara låtar mellan 80 och 116 bpm. Omröstning: P3 utser Robyns “Dancing on my own” till världshistoriens bästa låt. Det kunde man räknat ut: Norge tävlade för Sverige i Eurovision och se hur det gick. Farväl: Georg Riedel, Ingemar Dunker, Marie Nilsson Lind, Wayne Kramer, Toby Keith, Hawkey Franzén, Ulf Dageby, Göran Fristorp, Roger Palm och Kris Kristofferson. Hopp inför 2025: Att väskförbudet försvinner. /Tobias Pettersson Musikredaktör gillar de stora gesterna Text: Tobias Pettersson Foto: Daytona Hårdrockens glansperiod var mellan 1986 och 1990. Det menar Norrköpingsbandet Daytona som precis släppt sitt debutalbum “Garder La Flamme” där de lirar melodisk hårdrock med stora gester, dynamisk ljudbild och ekon från det sena 80-talet. Daytona började ta form under pandemiåren när gitarristen Erik Heikne skrev låtar som han kände inte riktigt passade in i hans andra band Miss Behaviour. Han ville göra musik där han kunde ta ut svängarna mer och gjorde låtar som krävde en rivig, raspig rockröst. Erik sprang på sångaren Fredrik Werner (med i Osukaru och Air Raid), presenterade några låtar och det klickade direkt. Bandet började hitta rätt med keyboardisten Johan Berlin (ex-Eclipse), basisten Nicke Lindblom (Miss Behavior) och trummisen Calle Larsson (Sonic Surf City, Barbados, Marduk) på trummor. Samtliga är från Norrköping utom Fredrik som bor i Göteborg. Och planerna är storslagna. Medlemmarna har erfarenhet av att verka inte bara på en nationell utan även en internationell nivå och det är där Daytona också har ambitionen att vara. – 2024 räcker det inte bara med musiker utan vi har ett helt team runt bandet, med en grafisk designer, en videoregissör, en PR-kille i Italien och ett skivbolag i England, och alla de är delaktiga i högsta grad, berättar Erik. Daytona började som hans projekt där han presenterade färdigskrivna låtar men de andra 36 NOLLTRETTON musikerna har också präglat hur skivan låter. – Johan har arrat, Fredrik har skrivit alla texter och varit delaktig i melodier så det är ändå en bandprodukt även om jag skrivit låtarna. Till nästa skiva kommer vi alldeles säkert skriva mycket mer ihop. Daytona vill absolut inte ses som ett nostalgiband men de hymlar inte med att mycket av inspirationen kommer från den melodiska hårdrocksscenen på 80-talet. Det märks i skivomslag, logga, video och inte minst i musiken. – Många moderna hårdrocksband mastrar skivan jäkligt hårt, det är nästan en kamp om att kunna ha mest tryck i produktionen. Vi vill inte mastra sönder musiken utan ha luft i produktionen, en vers kan få vara lägre rent volymmässigt och så slår det till i refrängen. Och då får det vara på bekostnad av att vissa som streamar skivan tycker det låter lite svagt i jämförelse med exempelvis Rammstein, men det är en viktig grej för vårt sound, säger Erik och berättar varför han gillar 80-talsmusiken: – Det fanns naturligtvis en massa olika typer av hårdrock på 80-talet men jag har alltid gillat melodier. En bra låt ska man kunna paketera om och den ska fortfarande vara bra. Jag har bara en idol och det är Yngwie Malmsteen, men jag är inte influerad spelmässigt av honom utan det är hela konceptet Yngwie som jag älskar, det där att vara “larger than life”. ”Garder La Flamme” har fått en hel del uppmärksamhet utomlands och mottagandet har hittills varit väldigt positivt. – Det finns många som gillar den här typen av musik, men som är trötta på alla projektband i genren som har samma sound och samma folk. Det kan vara jättebra men vi vill låta som att det här plattan är gjord 1988. Inte några nedstämda gitarrer eller samplade synthar. Och många av de som gillar genren har saknat det, de tycker det känns autentiskt. Bandet har redan avtal på att spela in en skiva till. Just nu har man fullt upp med marknadsföring av debuten och därefter ligger fokus på att boka gig. Ett är redan klart, Malmö Melodic i juli, men fler är förhoppningsvis på gång. – Vi är ett nytt band men har ett försprång genom att vi har medlemmar med erfarenhet från olika etablerade band, vilket kan underlätta saker och ting. Men i slutändan är det ändå skivan som måste vara bra nog, säger Erik.