NG Gbg 1
JANICE – MED SORGEN SOM INSPIRATION Först i febru
ari kommer debutalbumet. Ändå har vi redan sett henne överallt. Vi träffade Janice som berättade om hur den stora sorgen och inspirationen hänger ihop. TEXT: JENNY NORDLANDER FOTO: DANIEL STIGEFELT I flera dagar gick hon och nynnade på en melodi och trodde att det var en låt hon hade hört på radio. När hon insåg att hon hittat på den själv satte hon sig vid pianot och började ta ut ackord. När det väl var gjort kom texten snabbt. I början av 2017 släppte Janice så låten Answer där hon sjunger till sin pappa som tog livet av sig fyra år tidigare. ETT KNAPPT ÅR innan Answer släpptes debuterade Janice med singeln Don’t need to. Planen var att låten skulle öppna upp för skivkontrakt inom ett år och nästan direkt hörde den tyska filialen av Sony av sig. När P3 summerade musikåret samma år utnämndes debuten till en av årets bästa låtar och Janice utnämndes av DN till ett av fyra kulturhopp inför 2017. Nu är hon nominerad till en Grammis för Årets nykomling. HON VÄXTE UPP i Enskededalen i Stockholm tillsammans med sin mamma och pappa, som yngst av fyra syskon. När pappan gick bort 2011 var det bara Janice som bodde kvar hemma. Syskonen hade flyttat utomlands. – Det var jobbigt för min mamma tog ju 26 NÖJESGUIDEN | NR 1, 2018 det hårdast. Just då i alla fall. Men vi bar varandra i omgångar. Samtidigt var det en stor trygghet att alla mina syskon är äldre. Jag var ju väldigt ung. Det kunde lika gärna ha blivit så att hela min tonårstid försvann. De har en väldigt stor del i att jag faktiskt fick ha den ändå. SYSKONEN PUSHADE JANICE att göra sina egna grejer och bara en sån sak som att våga lämna sin mamma och åka på semester med kompisar. I samma veva hade hon börjat gymnasiet med inriktning på dans. Men egentligen ville hon sjunga. Under grundskolan på Kulturama hade hon varit “en av dansarna”. – Det bara var så. Jag gick musikallinjen men det var underförstått vilka som var dansare, vilka som hade sång och vilka som hade teater som sin grej. Janice fick bekräftelse för sin dans, det var det hon visste att hon var bra på. – Men egentligen insåg jag redan första dagen på skolan att det inte var något för mig. SYSKONEN STÖTTADE HENNE att våga bryta upp, söka om och börja musikgymnasium med inriktning på sång istället. – Jag vågade egentligen inte söka, jag kände att jag inte visste om jag ville. Alla andra skulle gå i tvåan när jag fick börja om ettan. Men de pushade och stöttade mig i det också. Hatar du dans nu? – Det är verkligen en hatkärlek. Dans är så ångestladdat för mig, så extremt mycket prestation. Jag dansade fyra-fem gånger i veckan i skolan och sju-åtta gånger utanför. Det gick inte. Eller i alla fall klarade inte jag av det. De begärde för mycket från så unga personer. Allt blev måste och det var inte kul. PRECIS INNAN JANICE pappa dog och hon började på musiklinjen kom hon med i Tensta Gospel Choir, kören som ofta beskrivs som en plantskola för framgångsrika svenska artister (Mapei, Lykke Li, Sabina Ddumba, Robyn, Zhala, Elias) men som är så mycket mer än så, förklarar Janice. – Det är verkligen en plats där man kan få utrymme och uttrycka sig hur man vill. Vare sig du vill bli sångerska, lärare eller läkare. Det är det som är så fint. Att det pratas om att det är en slags plantskola är väl smickrande och fantastiskt på ett sätt