NG Gbg 1
Film Filmer att se fram emot 2018 Årets bästa fil
mer PIONJÄRERNA SOM GJORDE MÄNÄR VE KLIG GETEN ÖVERTRÄFFAR FIKTIONEN NEN TIRLL LEHENDER I HOLLYWOOD ”Vad är p Den 14 o too nr vn me m ans gr leijten, eld anli t min filo ma e o n gd mach oso ktmagsbruem sex me n geiga namn k l tivivel. Ma k äbege ar fild abtrt blicckha bakl ll a RÄTT SVAR ÄR Sally Benson. Hitchcock var inte den enda som hade ett gott öga för henne, för övrigt. Efter framgångarna med Skuggan av ett tvivel (1943) ville filmbolaget Metro-Goldwyn-Meyer köpa rättigheterna till Meet me in St. Louis (1944), som från början publicerades som en litterär serie i The New Yorker. Inom kort skrev hon filmens första utkast, men när filmen Oscarsnominerades hjälpte det inte ens att filmen var självbiografisk. I stället hyllades filmens manliga medförfattare. Upprättelse fick hon först två år senare med Oscarsnomineringen för Anna och kungen av Siam. MED BLICKEN I det förflutnas kalejdoskop kan ingen påstå att filmindustrin har regredierat. I så fall skulle över hälften av manusförfattarna vara kvinnor, såsom verkligheten tedde sig för förra seklets pionjärer i Hollywood. Är det kanske då som det mansdominerade regissörsyrket (i motsats till teatern) etablerade en status som okränkbar, medan upphovspersonen än idag har en obegripligt låg status i filmindustrin? VADÅ, SKA KVINNOR plötsligt bli tagna på allvar, behandlas med respekt och få den upprättelse vi så väl förtjänar? Nyp mig i armen. Medan marken mullrar av sanningens efterskalv fortsätter vardagen som någon slags overklighet i periferin. Det regnar hela tiden, pengarna är slut den 24, omtentan stressar och krogen stänger klockan 03. Så en onsdag i november besöker jag Amsterdam där världens största reality check, även känd som dokumentärfilmfestivalen IDFA, äger rum. LAURA BARIS FILM Primas blir med Metoo som svallvåg ännu en ring på vattnet som ekar över världshaven. I likhet med Baris tidigare filmer handlar Primas om människor som reser sig ur svärtan efter svåra trauman. Den här gången har hon gjort ett kärleksporträtt av sina släktingar Rocio och Aldana. De är kusiner, den ena är gymnast, båda vill bli konstnärer och de var en gång offer för mäns sexuella våld. I biosalongens mörker hörs unisona snyftningar – åt deras öden förstås – men framförallt åt de magnifika människor som Rocio och Aldana mot alla odds har blivit. Primas är en av de viktigaste filmer om systerskap som har gjorts. MED LAND OF the Free driver regissören Camilla Magid tesen om förövarens deterministiska öde. Brian, Juan och Cezanne har på varsitt håll växt upp i fi. Id is.” V k i s rev ege u ssen som aja W ré be äkd s m e en fuål at? Vad äkguän r sa n me nt k is TEXT: MAJA WALTRÉ 30-talet var framgångssagan slut. För hennes del, alltså. dysfunktionella familjer utan trygghet, kärlek eller framtidshopp. När Cezanne hjälper sin son med läxorna upprepar hon mantran ”Fucka inte upp”, ”Hamna inte i fängelse” som om det vore ett tänkbart scenario för en liten pojke som just har börjat i skolan. Ändå: statistiken talar för just det. Brian, 42 år var en gång Juan, 18 år, medan Cezanne äntligen närmar sig den pånyttfödelse som Brian uppnått genom att förändra sig själv i grunden. Filmen ger en förklaringsmodell till oförlåtliga handlingar, men är också en uppmaning till det ansvar som vilar på samhällets axlar för de människor som föds in i kriminaliteten. Magid visar med en nästan vetenskaplig precision på kasualitetens samband, men uppmanar framförallt till att aldrig döma den enskilda människan, utan det samhälle som har skapat den. v snusr pobbge om id ae ktt bli ka f måt? Idagakteisera ns otlih ln det berö. Dda cmen 1it5 otkt i Sk uncde lårtaa bli att pr, d t är a etobe ugäganade tt r r mn av e mälnt t är kös ner IoDF n a mA i A s redam occ h fcåks k TEXT: MAJA WALTRÉ v Altferd Hit hco r e roenjluivtelerec . n r a y ch? k UNDER DEN HÄR perioden ägde flera historiska händelser rum samtidigt. Ljudfilmen fick sitt genombrott, andra världskriget närmade sig – och lika självklart som kvinnorna tidigare erövrat filmmediet blev de en efter en avvisade i porten på de stora filmbolagen. Männens kontrakt förnyades däremot allt eftersom de fick mersmak på filmens allt starkare position. THEA VON HARBOU var manusförfattaren bakom Fritz Langs tidiga filmer och kanske den som mer än någon annan blev en språngbräda i hans karriär. Med filmer som M (1931) och Metropolis (1927) blev ”geniet” Fritz Lang odödligförklarad. När deras äktenskap kraschade i början av 58 NÖJESGUIDEN | NR 1, 2018 58 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2017 FILMSKAPAREN ALICE GUY anses så tidigt som 1896 ha skapat världens första fiktionsfilm La Fée aux Choux. Hennes livsgärning var häpnadsväckande: flera hundratals kortfilmer, långfilmer och dokumentärfilmer samt ett kompromisslöst förhållande till realismen som även för den tidens studiovurm ansågs kontroversiell. Trots det känner få, knappt ens den mest självgoda filmvetaren, idag till hennes namn. Själv kom jag över hennes namn av en slump när jag knåpade ihop ett filmquiz för ett år sedan. När jag googlade henne hamnade jag på Women Pioneers Film Project, en databas över de hundratals filmpionjärer som historieböckerna glömde nämna. UNDER VINGARNA PÅ en av Metro-Goldwyn-Meyers mest inflytelserika producenter upplevde Frances Marion varje manusförfattares våta dröm: total frihet. Anledningen var uppenbar. Frances Marions briljanta dialog i The big house (1930) och hjärtskärande skildring av ett barns ångestmättade möte med döden i The Champ (1931) hade en så hög drabbningsgrad att hon belönades med två Oscarsstatyetter för bästa manus. När hennes beskyddare avled några år senare var hennes jobb inte lika roligt längre. Som konsekvens drog hon sig tillbaka från filmindustrin till förmån för teatern och litteraturen. sitt koloniala förflutna. Det är också en film om hur soldaten Mobutu Sese Seko med hjälp av CIA genomförde en statskupp, och därefter satt på sin tjocka diktatorbak i över 30 år. I THE DISTANT barking of dogs ges en unik inblick i det Ukraina som blivit till efter Rysslands invasion. Oleg bor vid frontlinjen och i skolan får han lära sig att räkna, läsa, skriva… och identifiera hur en mina ser ut. Simon Lareng Wilmonts film är en påminnelse om demokratins sköra tillstånd, men också om det som inte existerar i det kollektiva medvetandet när strålkastarljuset riktas någon annanstans. Även när medierna har tystnat somnar tioåriga Oleg till ljudet av bomber varje kväll. NÄR REGISSÖREN DANIEL MCGABE klippt klart en propagandafilm åt det kongolesiska försvaret och lönen var betald stannade han kvar och fortsatte filma. Resultatet blev en bomb: This is Congo är chockerande på precis alla vis. McGabe är överallt i sitt miljöporträtt och närvaron i filmen är total. Historiska och nutida material knyts ihop i vad som närmast liknar en dokumentär thriller. Hur kan historien, Kongos historia och nutid, ha tystats ner av väst så länge? This is Congo är en film om ett land ärrat av EN AV DE starkaste upplevelserna under IDFA visar sig bli Barbara Kopples feel amazing-film Gigi Gorgeous – this is everything. Youtube-fenomenet och transkvinnan Gigi är inte bara löjligt charmig utan också en av vår tids mest progressiva feminister. Ju fler dokumentärfilmer jag proppar i mig under festivalen, desto tydligare blir likhetstecknet mellan den (till synes) enskilda människan och de kollektivas öde. Och vem hade egentligen kunnat ana att en amerikansk skådespelerska skulle skriva historia på Twitter? PRIMAS THELMA Norges skickligaste regissör genom tiderna, Joachim Trier, har gått från klarhet till klarhet sedan hans första (mästerliga) debutfilm Reprise hade premiär. Thelma är inte bara Triers bästa film hittills, utan en av de bästa filmerna som har gjorts någonsin. EUPHORIA Lisa Langseth var en gång i tiden den enda filmregissören som insåg vilken ofattbar begåvning Alicia Vikander är. Med Euphoria, som uppmärksammar det tabubelagda ämnet dödshjälp, gör de sin tredje film ihop, men för första gången på en internationell arena. VISAGES, VILLAGES Filmveteranen Agnès Varda har gjort filmer sedan 50-talet men det har inte vuxit mer mossa på 89-åringen än att hennes senaste film har tokhyllats över hela världen. Visages, villages är så meta att filmen handlar om att göra en film om en film. I AM NOT A WITCH Det har regnat priser över Rungano Nyonis debutfilm. Med Dr Strangelove som referens zoomar hon med en satirisk skärpa in på häxjakt som uttryck för kvinnovåld. Filmfotot vibrerar, ämnet provocerar och skrattet fastnar i halsen. THE SQUARE För att försäkra sig om att The Square skulle få en Guldpalm ställde Ruben Östlund till med rabalder på röda mattan. Det hade han inte behövt. Förutom att vara en film i världsklass är The Square cyniskt gapflabbe-kul, på kornet samtida och vanvettigt obehaglig. MOONLIGHT Barry Jenkins Moonlight är bokstavligen värd sin vikt i guld. Efter uppropet #Oscarssowhite i fjol var upprättelsen ett faktum och Moonlight tilldelades en Oscar för Bästa film. Rätt rimligt med tanke på att Moonlight är visuellt fulländad. INTE HELA VÄRLDEN? Xavier Dolans film är utsökt mästerlig: Bergmanskt småaktig, befriande högljudd och oresonligt uppriktig i ett tempo som pendlar våldsamt mellan ett tillkämpat bevarande av husfriden och psykologisk brutalitet. AUTEUREN LOIS WEBER var under stumfilmsepoken en av världens mest välbetalda regissörer och tvåfaldigt Oscarsnominerade Viola Lawrence började redan på 10-talet sin karriär som klippare. En av filmhistoriens mest fascinerande regissörer, Ida Lupino, jobbade som skådespelerska i flera decennier innan hon tröttnade på sin evigt tilldelade roll som hårdhjärtad femme fatale. Då ställde hon sig bakom kameran i stället. På sina egna premisser gjorde hon samhällskritiska filmer och med Outrage (1950) var Ida Lupino en av världens första regissörer att uppmärksamma våld mot kvinnor i en film. FÖR ATT FIRA 100-årsjubileumet av Ida Lupinos födelsedag vore det inte helt olämpligt att avge och infria nyårslöftet att skriva filmhistorien som den faktiskt utspelade sig. Idag, idag. FRANTZ Vem sa att svartvita filmer var ett minne blott? Addera närgångna close-ups, skådespel som för tankarna till en välkoreograferad dans och en riktigt bra story och du har en av årets elegantaste filmer. LÉONOR SERRAILLE – JEUNE FEMME Gillade du Untouchable? Då kommer du älska den här. Léonor Serrailles dramakomedi om att vara en ung kvinna har förfört publiken var än den har haft premiär. Jeune femme är möjligen årets charmigaste film. FANNI METELIUS – HJÄRTAT För tre år sedan pratade Nöjesguiden med Fanni Metelius om hennes debutfilm. Nu är den här, hurra! Eller nåja, vi får vänta till Göteborgs filmfestival. Om hjärta, hjärtesorg och psykisk misshandel, med Fanni Metelius i regi och huvudroll. MAJA WALTRÉ maja.waltre@ng.se MAJA WALTRÉ maja.waltre@ng.se