1177 Vårdguiden 1
Jan fick harpest: ”Det kändes som jag skulle sprä
ngas” Jan Andersson blev plötsligt sjuk efter att ha klippt gräset hemma på gården i Grums. Så sjuk att han trodde han skulle dö. TEXT GUNILLA ELDH i försommartid kantas allén upp till Karlbergs Gård i Grums av ängsblommor och högt gräs. – Jag brukar slå dikesrenen lagom till midsommar. För två år sedan kom sommaren tidigt, blomningen var över redan i mitten av juni och det hade inte regnat på mycket länge, minns gårdens ägare, Jan Andersson, 60 år. – Jag körde med gräsklippare med utsprut åt sidan så ibland och klämde igen ögonen på mig så jag knappt kunde se. Via vårdcentralen fick han en remiss till infektionskliniken på Centralsjukhuset i Karlstad. – de trodde först att jag hade fått hjärnhinneinflammation och jag fick ligga kvar och få dropp. På sjukhuset fick Jan väldigt ont i bröstet och hosta. Efter en lungröntgen kunde man utesluta lunginflammation. På fredagen ”Då kom jag att tänka på att det kanske hade varit sorkar i gräset där jag klippt.” fick han åka hem med en antibiotikakur mot luftvägsinfektion. En vecka senare fick Jan höga febertoppar och svårt att andas. – När jag kom in till akuten yrde det upp i ansiktet, berättar han. Några dagar senare blev Jan plötsligt sjuk. – Jag mådde dåligt i hela kroppen och hade en fruktansvärd huvudvärk. Till lunch kunde jag inte äta något och på eftermiddagen kräktes jag. Två färskpotatisar och en ägghalva var allt han fick i sig under hela midsommarhelgen. Det värkte i hela kroppen, särskilt på sidorna i nedre delen av ryggen. – Det kändes i bihålorna också 24 trodde jag att jag skulle dö. Först fick jag ingen luft och sen när jag väl fick in den kunde jag inte andas ut, så det kändes som jag skulle sprängas. Eftersom Jans bror och föräldrar hade dött av hjärtinfarkt blev han inlagd på hjärtintensiven, men man hittade inget fel på hjärtat. Därefter kontraströntgades hans lungor. – På morgonen när läkaren kom in på ronden sa han att jag hade ett antal tumörer på lungorna. Jan tolkade beskedet som att han hade fått lungcancer, trots att han inte röker. – Men nästa dag blev jag påmind om att läkaren på intensiven frågat om jag hade rotat i något uthus där det fanns sorkar. Då kom jag att tänka på att det kanske hade varit sorkar i gräset där jag klippt. När jag berättat det för sjuksköterskan topsade de näsan på mig. Provet skickades till ett labb i Umeå med vana att analysera misstänkt harpest eller sorkfeber. Samtidigt fortsatte utredningen för att utesluta cancer. i väntan på att få komma till Akademiska sjukhuset i Uppsala för att ta cellprov från de mörka fläckarna i lungorna, fick Jan åka hem. Det var en svår tid. – Jag blev ju bara tröttare och tröttare, att gå på toaletten var som att bestiga ett berg. Tre veckor senare fick han tid för cellprov i Uppsala och ringde ”Jumbolansen”, ambulansbussen, för att beställa sjuktransport. – Sedan la jag mig på soffan. Då ringde läkaren från sjukhuset i Karlstad och talade om att jag inte hade cancer utan tularemi. ”Vad är det” sa jag, ”harpest” sa han, ”du ska få antibiotika så kommer det att gå över”. I oktober tyckte Jan att han var så pass bra att han kunde försöka sig på att lyfta trädgårdsstenar på 22 kilo igen. – Mitt i ett lyft smackade det till i bröstet och plötsligt kom andningen igång, som om lungorna öppnade sig efter att ha varit hoplimmade. Sedan gick det fort, första veckan i december kunde jag gå min vanliga 25minutersrunda utan att stanna, det tog en timme, men det gick. Den 20 december visade röntgen att lungorna var normala igen. – Jag kände mig kanske inte helt hundra förrän till sommaren, men jag hade inte ont av det i alla fall. Trots allt tycker Jan Andersson att han har haft tur. – Jag känner till flera med harpest som inte fått tillbaka krafterna på ett år eller mer, trots att de fått rätt antibiotikabehandling direkt. n 1177 Vårdguiden nr 2 2016 FOTO: EDDIE GRANLUND/JOHNÉR FOTO: GUNILLA ELDH