Sydafrika JAKTRESAN dessutom är svenskt stål som
ryter till så får man kalla kårar längs hela ryggraden. Campet i mitten av ingenstans När mörkret fallit och vi nästan hade krockat fyra–fem gånger med vårtsvin vars betar man inte skojade bort, nådde vi slutligen campen där vi skulle bo. När jag säger att vi bodde ute i ingenstans så tänker ni kanske ”nåja, kan inte var så många mil från bebyggelse”, men jag kan lova er att detta var verkligen i mitten av ingenstans. På campen fanns ett arbetslag som leddes av en herre som kallades för Moses och utöver hans arbetslag fanns tre PH som skulle hjälpa oss under veckan. Där var även två damer som lagade maten och två damer som skötte tvätten. Där fanns ingen el utöver en solcellsdriven laddstation och vattnet i duschen drevs av självtryck. Det låter primitivt men faktum var att det var mer än tillräckligt. Vetskapen om att du inte kunde använda mobil och dator var rent av befriande. Boendet var väldigt trivsamt, bungalows med två sängar, hyllor, stearinljus och en fotogenlampa. Runt 44 JAGUARMAGASINET.SE | NR.01/02 – ÅR 2020 om campen fanns det bara jord som krattades dagligen för att kunna se om och vart eventuella kräldjur skulle kunna ha tagit vägen. Förr strödde man ut gift runt campen för att hålla ormar borta men då såg man istället en markant ökning av andra skadedjur. Efter att giftet försvunnit återgick saker och ting till lite mer normalt med färre råttor och mindre kväkande från den intilliggande dammen. Vi fick uppmaningen att alltid kolla i skorna innan vi stoppade ner fötterna och att alltid titta var vi satte ner fötterna när vi gick till toaletten tidigt på morgonen. 100% skottfast Campen Rummen var minder bungalows utan el, men fullt bekväma med två bäddar i varje, några hyllor, stearinljud och en fotogenlampa. Lodgen (samlingspunkten på farmen) var ett stort öppet uppehållsrum med två toaletter, en dusch, matbord med tillhörande stolar, bar, ett mindre förråd med mat och kyl samt laddstation via solcell för ett antal telefoner etc. På måndagen började vi med kontrollskjutning. Jag plockade upp Sauern ur mitt SKB-case och satte ihop den. Jag insåg att jag borde haft med mig ett tunt vapenfodral som skydd när vi senare skulle köra runt på dammiga Restid från hemmet i södra Sverige till campet i Sydafrika var cirka 26 timmar med flygbyte i Paris. Från Johannesburg till campen var det fem timmar bilkörning .