Nolltretton 1
STREAMINGTIPS När ska Netflix göra en bra film? T
ext: Tobias Pettersson Foto/Illustration: Shutterstock Nu händer det! Nej. Men nu då? Nej, inte nu heller. Men kanske nu? Nix. Vi tycks få vänta förgäves på att Netflix ska få fram sin första egna bra långfilm. engarna finns, efterfrågan finns och numera finns också regissörerna och skådespelarna. Ändå lyckas inte Netflix producera en enda bra film. Varför inte? Ja, det är ett stort mysterium. Det är ju inte så att det inte gjorts försök. Tvärtom är Netflix sedan några år tillbaka en stor producent av långfilm, och om det tidigare kunde vara svårt att locka de stora Hollywoodnamnen så är den frågan inte längre något större problem. Men på något sätt slutar det ändå likadant varenda gång. Vi tv-tittare bänkar oss i soffan spända och förväntansfulla för att njuta av Netflix nya långfilmssatsning, och varje gång slutar det med att vi lik förbannat sitter där besvikna och förbannade över att deras egna filmer aldrig lyckas hålla måttet. För det är ju oftast inte så att Netflixproduktionerna bara är halvtaskiga, de är ju vanligtvis riktiga bottennapp. Till viss del kan det förklaras med att Netflix producerar så många filmer och att de flesta rullar då självklart inte håller högsta klass, precis som det varit i övriga filmbranschen i alla tider. Men då och då dyker det upp påkostade stjärnproduktioner som det slås på stora trumman för och då är det rimligt att höja förväntningarna. Det skedde till exempel i “The Irishman” som Martin Scorsese regisserade med namn som Al Pacino, Joe Pesci och Robert De Niro i rollerna. Det blev dessvärre en tre och en halv timme långsam vandring i Madame Tussauds vaxkabinett. Även “The trial of the Chicago 7” var en stjärnspäckad produktion men blev precis som alla andra Netflixfilmer: långsam, plastig och lättviktig. Jag vet inte hur de bär sig åt, men på något sätt lyckas Netflix alltid dränera sina produktioner på själ, hjärta och personlighet. Senast var det “Don´t look up” som skulle bli Netflix stora mästerverk. Hur det gick? Ja, vad tror ni? En rejäl jädra besvikelse såklart, trots namn som Leonardo DiCaprio, Cate Blanchett, Meryl Streep och Jennifer Lawrence. Hur kan Netflix misslyckas varje gång med sina filmer, trots så goda förutsättningar? Det är banne mig ett mysterium värt att göra en film om. Men den ska i så fall inte produceras av Netflix. The Dropout Disney+ Amanda Seyfried, känd från bland annat “Mamma Mia”, spelar huvudrollen i “The Dropout”, en TV-serie som följer företaget Theranos grundare och VD Elizabeth Holmes och hennes försök att revolutionera sjukvårdsbranschen efter att ha hoppat av college och startat ett teknikföretag. I denna filmatisering av den verkliga historien om det skandalomsusade blodtestingsföretaget följa Holmes, miljardären och entreprenören som åkte dit vi för bedrägeri och förlorade allt över en natt. Händelsen har fascinerat många och förutom “The Dropout” har det även gjorts en dokumentär och planeras för en långfilm. (TP) får FILM TIPSET The Matrix Resurrections (2021) Den första Matrix-filmen kom 1999 och blev omtalad för sina coola actionscener, sin estetik och sina filosofiska resonemang. Filmen kom samtidigt som internets genombrott och i den vevan släpptes flera filmer som handlade om att vi i själva verket lever i en virtuell verklighet, exempelvis “Existenz” och “13:e våningen” som också kom 1999. “Matrix” blev en stor succé och fick två (inte lika lyckade) uppföljare. Och nu har det kommit även en fjärde film. Neo har återuppstått och arbetat i 20 år med att skapa ett dataspel som handlar om händelserna i de tre filmerna, men han minns märkligt nog inget av det. Förrän en dag, då allt börjar om och han får åter göra det viktiga valet mellan blått och rött piller. Fansen gillar nog metaperspektivet, de nostalgiska tillbakablickarna och den mer jordnära känslan, men man måste vara beredd på att glömma logiken ibland. (TP) KLASSIKERN Black Swan (2010) Nathalie Portman tilldelades en Oscarsstatyett för sin roll där hon spelar balettdansören Nina som ska spela den dubbla huvudrollen i klassiska ”Svansjön”. Den vita svanen har hon inga problem att gestalta, men den svarta svanen kräver att hon släpper kontrollen, blir passionerad och finner sidor inom sig som hon har oerhört svårt att uppbringa. Kampen utspelas på flera plan: på scenen, i frigörelsen från den psykiskt labila mamman, med danserskan Lily som konkurrerar om huvudrollen, men kanske mest inom Nina själv. Hon vandrar runt i en drömvärld där det är svårt att veta vad som är verklighet och vad som är inbillning. ”Black Swan” är på ytan en balettfilm, men i själva verket ett storslaget psykologiskt drama där skådespelarna är strålande och fotot, musiken och koreografin i balettscenerna bländande vackert. (TP) NOLLTRETTON 49 ? ? ? ?