NG Gbg 1
FILLE DANZA: ”JAG LEVER INTE NÅGOT EXTRAVAGANT LI
V” Efter att han officiellt solodebuterade förra året är det dags för det första soloalbumet Felipe, en skiva som präglas av identitet, kamp, familj och kärlek. TEXT: TOBIAS CARLSSON FOTO: ERIK BY ERIK F elipe Leiva Wenger sitter redo med en mikrofon framför sig. Det är en solig oktoberdag och vi träffas i Gamla stan, för att prata på tu man hand om vad som komma skall. Jag och Fille har träffats vid många tillfällen genom årens lopp, i olika sammanhang. Det är nästan exakt fyra år sedan vi senast sågs för intervju, då med Ison i samband med femtonårsjubileumet för Vår Sida Av Stan. En skiva som följdes av flera andra hyllade projekt som definitivt cementerat både Fille och Ison i den svenska hiphophistorien för evigt. Men nu är det dags för Fille att göra det han haft tankar på under egentligen hela sin karriär: ett soloalbum. Att det har dröjt så pass länge innan det blev verklighet finns det flera orsaker till. – Grejen är att när vi startade Ison och Fille, redan då var tanken att vi släpper ett album, sedan gör vi sologrejer och sedan gör vi nästa album. Men det blev aldrig av. Vi fortsatte köra, vår karriär blev större, och vi hade mer att göra och det var aldrig någon gång som vi kände att läget var inne. Men nu efter alla de här åren hade vi en lucka mellan våra släpp. Och en grej med mig – jag spelar alltid in. Jag har haft break och så, men jag har alltid varit i studion. När jag går till jobbet så går jag till studion. Även om jag skriver till mig eller till någon annan. Det är det jag gör. Så jag har samlat på mig så mycket musik under alla år och tänkt att ”det här kanske blir till min sologrej” eller ”det här blir till Ison och Fille 44 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2021 eller Grillat och Grändy”, eller någon annan man jobbar med. Nu kände jag så här: jag har många låtar, det ligger i tiden. Jag kände att jag vill säga något, att jag hittade ett nytt narrativ – för mig känns det nytt – och ett nytt sätt att prata och hur jag skriver och det sound jag ville ha. Så det kändes bara att det var rätt i tiden, lite sent påkommet kanske men det känns fett, haha. DET VAR UNDER vårkanten 2021 som Felipe började ta form på allvar. Fille hade dessförinnan släppt ett par singlar med Mack Beats, lite som ett test för att se hur responsen skulle bli. – Jag tänkte bara att ”okej, men låt mig ta steget”. Det var inte så genomtänkt, det var mer bara känslan av att ”jag har musik och vi driver en label. Jag släpper det”. Du vet kanske mer det tänket som fanns innan med mixtapes, att man slänger ut det. NÄR ALBUMET BÖRJADE ta form så var det mer genomtänkt och med ett sound som håller ihop hela projektet. På albumet är det tydligt att Fille fortfarande har mycket att reflektera, ventilera och skriva om. Han menar att skivan i mångt och mycket handlar om den plats han är på i livet – ett liv som både varit upp och ner. Han skriver om att hitta sig själv, att ta sin plats, att känna sig utanför, att inte ha så mycket och att växa upp där han och vänner har växt upp – och att den känslan inte försvinner. Men Fille skattar sig ändå lycklig att ha gjort karriärsresan inom musiken. – Tack och lov handlar om att jag har fått göra den här resan, att jag har fått jobba med mina bästa vänner och resa Sverige runt. Men livet är annat också, så jag tror att jag bara väver in mycket i det. Och också, en rapkarriär, att vara het eller inte vara het. Den känslan som jag och Ison… Vi har alltid känt att vi kämpar i motvind. Och den känslan släpper inte, du vet. MED PÅ RESAN för det nya albumet återfinns Andreas ”Taro” Tanisawa, som varit ett bollplank genom hela processen med Felipe. Taro drev under många år labeln Hemmalaget och har varit med från början när Fille (och Ison) slog igenom. – Taro spelar en skitstor roll i det här albumet. Mack har gjort ljudbilden, han har gjort beatsen, vi har suttit i studion och tyckt till. Men Taro har varit med och guidat, gett mig sina tankar och snackat om riktning. För jag är en sån som gör musik i många olika riktningar. Jag kan göra musik som låter helt olika. Och Taro var med och hjälpte mig att hitta riktning. Vi hade många samtal om riktning och om vad han hörde i det jag la på texterna, i tonen. Så han har liksom varit lite av en kompass och hjälpt till med sina tankar. Han är ju en person som har varit med under hela vår karriär. Det är det som är fett också att på den här plattan hitta ett nytt sätt att prata om grejer som känns givande. Att inte bara ”nu gör vi den här grejen som vi alltid har gjort”. Visst, det är samma personer, men det har ändå känts på ett annat sätt. SAMARBETET MED PRODUCENTEN Marko ”Mack Beats” Saez har också varit en viktig faktor för albumets tillblivelse. De båda driver även den gemensamma labeln La Vie Music, där bland annat rapparen L1NA har släppt musik. Fille förklarar att samarbetet med Mack är grundat i en bra personkemi och en arbetsprocess båda är bekväma med. – Med Mack när vi jobbar, det är sällan som han bara presenterar ett färdigt beat. Det är mer att vi har en session och pratar om vad vi ska göra. När jag väl startade hade jag typ tio låtar som var lite överallt och så valde vi några från dem och valde vilken väg vi skulle gå. Sen har vi också brutit av det och tagit in lite annat. Vi har pratat, skapat och så har vi pfft, pfft – modifierat lite. Vi båda gillar lite mörkare, känslosammare grejer. När jag hör dina sololåtar tänker jag att du har utvecklat det här med rap och sång, att kombinera det. Den gamla Fille finns kvar med straight rap liksom men även att du gör mycket bryggor och refränger. Hur har det växt fram? – Fan vad fett att du tänker så, för jag tänker själv så. Grejen är att jag alltid har sjungit. Om du lyssnar på vår första platta du vet - jag sjunger där. Det kanske var mer 50 Cent-grejen då. Autotunegrejen var inte lika utbredd, eller om den ens fanns, då. Men du vet, jag har alltid gjort melodier och alltid nynnat och