NG Gbg 1
KÄMP GARDEN KONSTHALLEN SENARE PÅ EFTERMIDDAGEN t
räffar vi Heidi igen och hon har fixat en bil som väntar på oss utanför hotellet. Så lyxigt. Chauffören Arto kör oss till det mycket populära området Berghäll vilket jag, sett från bilen, skulle vilja beskriva som Finlands WeHo (West of Hornstull) eller kanske Majorna om man är Göteborg bound. Heidi berättar att de brukar ha ”technofester” i Berghäll kyrka. VI ÅKER INTE bara dit för gentrifieringssafari utan ska också besöka slakthusområdet och Helsinki Distillery Company. Vi får en rundtur i destilleriet där de tillverkar ganska små mängder whisky, men desto större mängder gin. Vår guide berättar att Helsinki Distillery Co:s signaturgin har en alkoholhalt på rungande 47 procent. Efteråt dricker vi drinkar i baren på övervåningen och jag får testa deras nysläppta alkoholfria gin som fått det hånfulla namnet ”Nolla”. Den är hur som helst ganska god för att vara alkoholfri gin, åtminstone bättre än alla liknande försök jag testat tidigare. INNAN VI SKA äta middag vill Heidi visa upp ett ställe som heter Sompasauna och Arto kör ut på en skumpig grusväg till någon form av övergiven soptipp. När vi kliver ur bilen är det mörkt, kallt och blåsigt, men borta vid vattenbrynet lyser det. Sompasauna är som en liten trailer park med vedeldade bastur som aktivister byggt för allmänheten. Heidi berättar att de brukar ha lägereld där i bland. Det är det märkligaste stället jag sett men det gör mig också väldigt glad att det finns. 52 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2021 VI STANNAR BARA i någon minut innan det blir för kallt och åker i stället vidare till kvällens restaurang Albina. För att vara en vanlig torsdag är det otroligt uppsluppen och stimmig stämning inne på Albina, och helt fullsatt. Drinkarna och surdegsbrödet vi får in till en början är tio av tio båda två. Sedan serveras vi en sexrättersmeny som absolut är god men lite mossig. Det är rödbeta och chèvre, svamprisotto och sedan confiterad portabello med gräddsås. Inte skitsexigt men som sagt, gott. När Arto skjutsat hem oss till hotellet måste vi säga hejdå till Heidi vilket är vemodigt. Jag tror hon är Helsingfors varmaste, proffsigaste och mest kunniga person. UNDER MIN OCH Eleonors sista dag i moderlandet har vi bara två punkter i det officiella programmet varav en är lunch. Innan dess möter vi Anniina som är chef för Design District Helsinki för att få en privat guidning. Design District sträcker sig över ett område i staden och är fullt av aktörer inom smycken, mode, inredning, mat och så vidare. Vi hinner bränna av både kläder, skor, väskor och inredning under timmen med Anniina. Mina personliga favoriter är det minimalistiska, Hope-osande klädmärket Nomen Nescio och Finarte som gör otroliga handvävda mattor. På Design District Helsinkis hemsida finns en karta över alla anslutna aktörer och den är inte alls dum om man befinner sig i Helsingfors och vill utforska designutbudet. ALLAS SEA POOL ANNIINA FÖLJER OSS hela vägen till vår lunchdestination trots att den ligger i helt fel riktning för henne — de är verkligen uppförandekings i Finland — och sedan lämnas vi att klara oss själva. Flygplanet hem ska gå 20:15 och vi använder en mycket stor del av den tiden till att leta efter en specifik Marimekkobody till min bebis. När jag hittar den i den sjätte butiken vi besöker är jag, men kanske framför allt Eleonors Dr Martens-bärande fötter mycket tacksamma. Vi firar med en otrolig citronkrämbulle på St George Bakery och sedan köper vi sneakers på Karhu innan vi hämtar väskorna och tar tåget till flygplatsen. ÅTERFÖRENINGEN MED HEMLANDET har varit så mycket mer än jag vågat hoppas på. Tack Leena, tack Heidi och tack Helsinki. Hyvä Suomi!