Utmärkt Malmö 1
kommande namn ställer ut, sen finns de små galler
ierna. Däremellan saknas något som kan tillgodose den höga nivå av profession som finns i Malmö, förklarar Mats. Det är just detta tomrum som Malmö konsthall vill fylla med hjälp av I staden växer ett fält. Genom att bjuda in lokala konstnärer flyttar Malmös konstscen in i konsthallen. På den 2 000 kvm stora utställningsytan ryms 50 konstnärer i ett åldersspann mellan 81 och 28. Flera av konstnärerna har rötter någon annanstans men har genom olika val hamnat i Malmö och valt staden som sin hemort. Deras konstverk i I staden växer ett fält visar hur den kollektiva ådran genomsyrar hela konstscenen. – I Malmö sker arbetet kollegialt och konstnärerna ser inte varandra som konkurrenter utan mer som kollegor där man hjälper varandra, säger Mats menar att ett bra exempel på detta är det kollektiva verket ON HOLD av Johan Nahoj. Utanför Malmö konsthalls vita byggnad står tonåringar i klungor och pensionärerna vilar längst, den i vanligtvis solkyssta, väggen. Idag är det dock kallt. En tjej i tonåren står och huttrar med halsduken dragen upp över hakan. Klockan är tio i elva, konsthallen öppnar om tio minuter och dragplåstret för tonåringarna och pensionärerna är Malmö konsthalls nya utställning I staden växer ett fält. En minut över elva är den tidigare tomma utställningsytan full av personer i alla olika åldrar. – Vi vill att Malmö ska vara hela Malmös konsthall, både för konstnärer och besökare. Vi försöker sänka trösklarna så mycket som det bara går för att få hit grupper som tidigare inte har varit här, säger konsthallens chef och även en av kuratorerna för utställningen Mats Stjernstedt. När det kommer till konst och kultur är det flera som menar att Malmö ligger i framkant. Staden har blivit ett centrum för konstnärer från Malmö men också för inflyttade. Det sägs bubbla både över och under ytan. Mats beskriver dock ett tomrum. – Det finns de stora institutionerna, där åter21 ON HOLD är ett konstverk där Johan Nahoj har byggt bokhyllor som ett tjugotal konstnärers verk formas kring. I en annan del av konsthallen tar sig ett av de mest aktuella konstverken form. I mitten av rummet står ett sjungande träd, vars ljud stiger och stiger för varje minut vi sitter i lokalen. Samaneh Roghanis, med rötter i Iran, synliggör genom konstverket Perpetual Ultimatum att den kvinnliga kampen aldrig har sitt slut. Med andra ord behöver inte konsten i sig visa Malmö på det klassiska sättet istället är konsten kopplade till Malmö genom dess skapare. Vare sig man vill hålla med eller inte är Malmös konstscen brokig med många olika uttryck som får ta plats. Det är dock fint att många av dessa uttryck inte bara uppmärksammas genom de små gallerierna som finns i staden, utan även hos stora institutioner likt Konsthallen. Kanske är detta något andra borde ta efter för vad som blir tydligt genom ett par timmar i konsthallens lokaler är att Malmös konstscen verkligen bubblar mitt framför ögonen på oss.