Merja Jonssons BJÖRN- & BÄVERJAKT Merja Jansson b
lev aktiv jägare i vuxen ålder och delar sitt intresse med familjen. När JAQT Värmland samlas vid Jägartorpet för att jaga bäver är det för det mesta Merja Jansson som är jaktledare. – Vi träffas på fredagseftermiddagen. Sen jagar vi på kvällen och så blir det en sen middag. Dagen efter går vi ut på morgonen och jagar igen och så har vi en föreläsning. I fjol handlade det om vapenvård och i år hade vi ett lockföredrag. Det ska vi ha uppföljning på till bockjakten. Gemensamt intresse Merja själv är uppfödd ”i skogen” som hon säger. Runtomkring familjens hus hade dåvarande Stora Enso sina jaktmarker. – Nyfiken som man var så var man ju med och såg när det kom älgar. Och så fångade vi in hundarna på kvällen. HundBirgers hundar kom ofta på kvällen och då fick vi ringa honom. Men även om det var här Merjas jaktintresse och nyfikenhet väcktes, skulle det ta många år innan hon själv kom till skott och började jaga. – Det var när pojkarna var små, jag tog jägarexamen 1994. Den tog ytterligare en tid innan hon började jaga. – Det var 1999, pojkarna växte upp, jag hade skilt mig och fått en ny sambo som jagade. Pojkarna jagar också nu, så det är ett gemensamt intresse vi har. Mycket jakt i september Merja kallar sig allmogejägare. Hon har två jämthundar, Passbos Caesar, nio år och Alfons, tre år. Eftersom hon är hundförare har hon ganska god tillgång på jaktmarker. – I september startar jag uppe hon jagar. Bäver blir det mest på Jägartorpets marker. Där går en kanal som kanalföreningen vill att hon håller efter. – Då kan jag välja om jag vill gå dit på kvällen eller morgonen, när det är vackert väder. Merja tycker om att strosa längs vattnet under våren när träden börjar få musöron. – Det är så rogivande att gå. i Åsele, där har vi fått ny mark att jaga på. Vi är sjutton damer som jagar en vecka. Då går jag som hundförare. Sen åker jag till Malung och jagar älgkalv med mitt ordinarie jaktlag. Efter det har hundarna uppdrag i Sälen, sen åker jag tillbaka till Malung till helgen igen. Hon räknar efter och konstaterar att de två första veckorna av september bara innebär jakt. Jagar när hon vill – Både högvilt och småvilt, ger Merja som svar på frågan vad Känslan av att bara gå där... jag behöver inte alltid skjuta, ibland tittar jag bara på dem där de jobbar. Det finns ganska gott om bäver där Merja bor. En av sönerna har fått utbildning i och tillstånd för fällfångst. Han hjälper elbolaget Fortum att hålla undan bävrarna så att de inte dämmer upp. – Vi sparar de stora och skjuter de mindre för att hålla nere stammen. Jag kommer att få se större Älg och bäver i all ära. Men det finns ett vilt som lockar Merja än mer: björn! Tikka T3X 12.900:JAGUARMAGASINET.SE 135