AMES 1
EGENFÖRETAGARE TEXT OCH FOTO: MIRJAM LINDAHL Ronn
y Mårtensson slutade som VD för Åtvidabergs sparbank i början av maj. Men att bli pensionär på heltid är inget alternativ. Nu väntar ett liv som egenföretagare istället. BANKMANNEN BLIR EGEN FÖRETAGARE – ÄNTLIGEN! Att göra affärer är Ronnys melodi. Och att göra affärer som betyder att ett plus ett blir mer än två gör det ännu bättre. – När man får vara med och skapa mervärden för andra; för samhället, invånare, företagare och näringsliv, då känns det som allra bäst. Ronny Mårtensson, som i början av maj gick i pension ifrån arbetet som VD för Åtvidabergs Sparbank efter 18 år på posten, och som med ett hängivet samhällsengagemang satt prägel på Åtvidabergs förenings- och näringsliv, bjuder på en kopp kaffe hemma i lägenheten i Linköpings centrala delar och berättar om hur det började. – Min tanke var från början att bli konstnär, säger han och ler. Ja, eller i alla fall att jobba med konst på något vis. Jag har alltid gillar att skapa och måla och arbetade under ett par år som dekoratör på varuhuset Domus innan jag sökte till konstfack. Tyvärr, som jag tyckte dåoch tack och lov, som jag ser det idag, kom jag inte in, skrattar han och fortsätter; Konsten kunde jag ju faktiskt utöva som hobby, vid sidan om bankarbetet. Men att vara bankdirektör på hobbybasis skulle inte funka lika bra. Arbetat har Ronny gjort sedan 13-årsåldern, på somrarna och parallellt med studierna. Och att få lära sig arbeta 30 tidigt är något han är tacksam för. – Jag började med att dra kundvagnar på parkeringen i Skäggetorps centrum och jobbade sedan på en byggvaruhandel. Det ligger mycket sociala lärdomar i att våga, att lära sig nytt och att både få och ta ansvar. Något jag är tacksam över att jag fått lära mig. Ungefär samtidigt som drömmarna om konstfack inte gick i uppfyllelse annonserade PK-banken efter bankaspiranter, och Ronny sökte - och fick - jobbet. – Som bankaspirant var man som en typ av lärling på banken under två år. Man lärde sig under tiden och prövades varje halvår. Klarade man testerna fick man vara kvar ett halvår till. Och jag gjorde nog bra ifrån mig, för jag blev kvar i sex år, berättar Ronny. Bankarbetet var då ett personalintensivt yrke, de första elektriska skrivmaskinerna hade gjort sitt intåg, men datorer visste ingen ännu vad det var. – Jag fick lära mig yrket från grunden, i det verkliga livet och av duktiga människor i deras dagliga arbetssituationer, vilket var ett fantastiskt sätt att lära sig på, säger Ronny och menar att lärlingssystemet även idag skulle ha mycket att bidra med. Två kortare sejourer på Sparbanken Alfa i Karlstad och Första sparbanken i Uppsala senare gick flyttlasset tillbaka till Östergötland och till Norrköping där Ronny tillträdde som Företagschef för Sparbanken Alfa. – Under åren runt den stora bank- och finanskrisen och fram till 1997, år som inte var speciellt roliga år inom bankvärlden, gick mycket energi åt att återuppbygga banken och dess verksamhet. Efter det var jag lite trött på bank, säger Ronny. Tanken på att göra något annat ledde honom till VD-posten för det kommunala fastighetsbolaget Sankt Kors och så småningom till rollen som näringslivschef i Linköpings kommun. – Att byta bransch var nyttigt. Att se verksamheter från olika perspektiv skapar förståelse och en nyfikenhet som har berikat mig mycket. Att öka servicen och ställa frågor till de mindre företagen, de som kanske inte hördes så mycket i bruset var ett av Ronnys projekt, liksom att få igång IB-utbildning på Katedralskolan. – Det är nog ändå en del entreprenör i mig, skrattar han. Jag vill gärna driva, få igång och göra skillnad. Jag har lärt mig oerhört mycket under mina år inom bank och kommun och det är stimulerande att kunna ge vidare. När Ronny år 2002 bestämde sig för att lämna uppdraget som näringslivschef i Linköping för att axla rollen som VD för Åtvidabergs Sparbank 2012 var det många som skakade på huvudet, minns Ronny. – Åtvidaberg var en kommun involverad i ganska mycket kontroverser. Jag utmanades av tanken att, med banken och dess verksamhet som plattform även kunna driva näringslivsfrågor utifrån erfarenheter jag gjort i Linköping. Styrelsen var med på det hela och vi har under åren bland annat varit med och startat Näringslivscentrum och anordnat mässor för företagare att nätverka och skapa samarbeten. Vi har bidragit till många olika utvecklingsprojekt på orten så som simskola, renoverat ridhus och ordnat sommarskola. Vi finansierade Språkbanken för att lära nyanlända svenska och Jag har lovat för att få skolungdomar att avstå droger som nu har funnits i mer än 10 år. Åternäring blev ett samlingsord. Ett ord Ronny gillar - för det beskriver grundtanken på ett bra sätt. Återbäring och näring till samhället så att det kan växa och utvecklas. Men allt har ett slut, och Ronny gick alltså i pension i början av maj 2020, efter 18 år på Åtvidabergs Sparbank. En tid han minns med glädje. – Och jag är fullständigt trygg med att jag lämnat över banken i de bästa händer, säger Ronny. Nu väntar ett egenföretagarliv för Ronny. Entreprenören ska äntligen få fritt spelrum när han bland annat erbjuder företags- och organisationsutveckling i firman ENFIN konsult. En ordlek som naturligtvis betyder som det låter, en fin konsult. Men som också har inspiration från franskan; enfin betyder nämligen äntligen! ®