STT 1
12 STT Vecka 51 onsdag 17 december 2014 SJUHÄRAD
HULU För ett och ett halvt år sedan gick Gun Ohlssons make Göran bort efter kort tids sjukdom. I sorgen efter ett äktenskap som varat i nästan 50 år, och i sina trevande steg mot ett liv på egna ben, har Gun fått stort stöd särskilt av två av vänner, Lena Tjäder och Jan Cauchy. Stödet från vännerna i sorgen V i kallar våra träffar ”tre ensamma själars middag”, säger Jan Cauchy, och skrattar stort. Jan bor i Vegby och tillsammans med Lena Tjäder från Aplared, har han mött upp hos Gun Ohlsson i Hulu denna mörka vinterkväll. I köket vankas först småprat och varm glögg vid spisen på stående fot, medan köttgrytan puttrar klart. Gun Ohlsson vill gärna berätta vad vänner kan betyda när man blivit lämnad ensam efter att maken, sedan ett långt liv tillsammans, gått bort. – Fast jag säger inte att jag är ”ensam”. Jag har familj med barn och barnbarn, bror och svägerska. Jag kallar det att jag är ”själv”, säger hon med eftertryck. Trist äta ensam Gun och Göran var gifta i nästan 50 år, de bodde först i Stockholm men flyttade till Hulu efter Görans pension 2002. Efter en kort tids sjukdom dog Göran i april 2013. När Jan Cauchy, som känt Gun i många år men blev mer nära vän för fyra år sedan, hörde hur trist Gun tyckte det var att laga mat och äta ensam, bjöd han in henne på middag. varit, säger Gun. Ventilerade allt De började träffas tillsammans alla tre varje vecka. Lagade mat och åt. Spelade kort; canasta som är ett bridgeliknande kortspel. – Vi skrattade och grät och spelade kort, berättar Gun. – Men det var inte bara ledsamt. Vi ventilerade allting, alla djupa grejer, säger Jan. Det är inte för inte man förr hade ett sorgeår, ett änkeår, tror Gun. Det första året man ska göra allt själv, det är jobbigt. Men hon har lärt sig att det hon inte klarar själv, som bilen och en del med huset, det finns det proffs att ta hjälp av. Middagen hemma i Guns lilla hus, denna vinterkväll, fortsätter med efterrätts kaka, en toscakaka som Lena Tjäder tagit med sig. Vi skrattade och grät och spelade kort. GUN OHLSSON – Vi hade båda sorg, jag hade just flyttat till mitt sommartorp här i Sjuhärad efter en separation från ett komplicerat förhållande säger Jan. Den kvällen satt de i Jans lilla stuga och pratade tills det blev mörkt. Kunde ge råd Hos Gun är maten klar och det är dags att slå sig ned vid bordet och det serveras köttgryta och potatis till julmusten. Lena Tjäder känner Gun från sin verksamhet som guide i Sjuhärads bygden, både i Ulricehamnguiderna och Kindsguide. Dessutom arbetar Lena på begravningsbyrå och kunde ge Gun råd i många frågor efter Görans bortgång. Lena fick en annan funktion i Guns sorgearbete. – Vi hade daglig kontakt i telefon redan medan Göran fortfarande levde. Och efter han gått bort ringde Lena mig klockan nio varje morgon för att fråga hur natten Viktigt med riter Ett sätt att för Gun att klara första året som änka, var att fortsätta göra det hon och Göran bestämt. Som att fira 50-årsdagen för äktenskapet. –Det firade jag med att kasta en röd ros i vattnet vid Djurgårdsfärjan. Riter är viktigt enas de tre om, men man ska göra sina egna, och kanske inte bara foga sig i sådana som andra bestämt. – Jag firade också ettårsdagen av min separation med en resa i Marocko, säger Jan. Jag bestämde mig för att kasta det skitåret bakom mig, och börja mitt nya liv. För Gun blev en sådan rit istället att renovera huset för att göra det till sitt. Hon bytte sovrum och säng, målade om och bytte färgskala på alla textilier. De tre vännernas vänskap har utvecklats vidare. De firade förra nyåret tillsammans, och hade kräftskiva i höstas. Och i våras åkte de alla tre till Paris. – Jan känner till Paris och när han hörde att jag aldrig varit där så bestämde vi oss för att åka, säger Gun. Julen speciell Nu står andra julfirandet utan Göran för dörren. Förra julen präglades av att Guns barnbarn mist både farfar och morfar inom kort tid. – Julhelgen är speciell jämfört med andra helger. Det är då vi alla i familjen ska vara tillsammans, säger Gun. Gun och hennes man Göran planerade alltid mycket inför julen. – Vi hittade på överraskningar för barnbarnen och det var ofta Göran som kom med idéerna. Jag saknar att ha någon att planera julen med, säger Gun. Fem råd när någon drabbats av att livskamraten gått bort Hör av dig Precis efter ett dödsfall kan huset vara fullt av vänner och blomsterbuketterna många. Efter en tid blir det ofta tystare och mer ensamt. Fortsätt höra av dig till den som sörjer. Säg inte ”Ring när du vill”. Den som sörjer orkar kanske inte ta initiativ. Var inte rädd för att ta kontakt. Låt det ta tid Efter en tid tycker folk att sorgen ska ha ”gått över”. De kan säga saker som ”Det går över”, ”Du träffar snart en ny”. Man får höra ”att man ältar”. Men det är bra att prata om sorg, det är bättre att få ur sig det, och ingen kan bestämma när det ska vara färdigsörjt. Undvik inte En del byter sida på gatan för att slippa möta den som sörjer. Folk är rädda att denne bara ska prata om sin sorg. Men det var inte för inte som man förr hade ett sorgeår, då det var okej att vara sörjande. Fortsätt bjuda in För den som levt i ett äktenskap kan det bli ensamt om I år firar hennes familj hemma hos Gun. – Vi brukar äta gott, gå en promenad, tända brasa, spela spel och skratta mycket. I år hoppas jag vi ska få tillbaka den där riktiga julstämningen. Den hade vi inte förra julen. ANN SOFIE WAHLBERG annsofie@stthuset.com KÄLLA: Gun Ohlsson, Jan Cauchy och Lena Tjäder. man inte längre blir bjuden, som när man var ett par, något som kanske särskilt drabbar kvinnor. Många kanske inte heller tänker på hur tufft det är att gå ensam till tillställningar. Tänk med extra omsorg på den som får göra det. Medan man lever Våga prata om saker innan det värsta händer. Våga göra klart för de anhöriga hur du vill ha det med begravning och gravplats. Vill man ha livsuppehållande sjukvård? Hur ställer man sig till organdonation? Använd det ”vita arkivet” hos begravningsbyråerna. Utforma HULU Gun Ohlsson vill gärna prata om att begravning och minnesstund kan göras på olika sätt, och man kan få utforma det själv. – Många tror att det måste vara på ett visst sätt. Begravning, kista, att man måste vara i kyrkan. Göran och Gun var inte medlemmar i Svenska kyrkan, och de ville varken ha präst eller borgerlig begravningsförrättare. – Men när stunden kommer står man ju ändå där och vet egentligen inte hur man ska göra, säger Gun. Göran själv tyckte han kunde begravas i en papplåda, och nåGun Ohlsson,( till vänster) blev änka för ett och ett halvt år sedan. Hon träffar fortfarande vännerna, som blev ett stort stöd under sammans och spelar kort.