STT 1
24 STT Vecka 51 onsdag 17 december 2014 SVENLJUNG
A BYGDEN Anders skriver om sitt liv som HOLSLJUNGA Efter att ha drabbats av en svår kollaps på väg till jobbet ville Anders Fransson reda ut för sig själv vad som gjort att han hamnat i denna situation. Det blev till slut en omfatt ande berätt else om hur hans liv gestaltat sig. Resultatet blev boken ”Mitt liv som Fransson”. – Det är en bok om alla sidor av livet, ett slags generationsroman om hur livet gestaltat sig för många människor födda i början av 1940-talet, säger Anders Fransson. Från början var avsikten inte att skriva en bok. – Det startade som en undersökning, för att reda ut varför jag drivit mig själv så hårt. En avgörande händelse var när Anders förra fru, Birgitta, gick bort år 2012. – Det blev så tydligt för barnen att hon aldrig berättat något om sig själv. De sa att jag inte fick göra så. Då började jag skriva för dem. Det var som att lämna in en beställning till huvudet, det kom nästan automatiskt. Större delen av boken har bara runnit ur mig! Så småningom växte tanken fram att det hela kunde bli en bok, och nu är den klar. Titeln är ”Mitt liv som Fransson”, något som kanske kräver en förklaring: Anders, som kommer från enkla förhållanden, har haft en imponerande akademisk karriär, med titlar som psykolog, universitetslektor, professor och rektor. – Men jag har aldrig kunnat identifiera mig med mina titlar och yrkesbeteckningar, jag har alltid känt mig som en ”Fransson”. I boken berättar han både om sin uppväxt, sin karriär och sitt privatliv. – Jag har alltid skrivit, dagboksanteckningar och annat. Efter att jag drabbats av min kollaps i december 2004 gick jag en tid hos en terapeut. Inför samtalen med henne skrev jag ner vad jag skulle ta upp. Då kom saker och ting upp i minnet. Under terapin kom Anders och hans terapeut in på skillnaden mellan självförtroende och självtillit. – Det blev tydligt att jag hade ett gott självförtroende, medan det var sämre med självtilliten. Självförtroendet gjorde att Anders trodde han kunde fixa allt – med följden att han tog på sig mer och mer. Jag blev en ”ansvarsatlet”. ANDERS FRANSSON Samtidigt som han hade ansvarsfulla befatt ningar tog han även andra uppdrag, bland annat som uppskatt ad föreläsare på studiedagar. Han engagerade sig även i kommunalpolitiken, och i Holsljunga byalag. – Jag blev en ”ansvarsatlet”. Många gånger har jag ställts inför uppgiften att hantera svåra krissituationer. De fl esta reagerar med: ”Det här får någon annan ta tag i” , men jag har trott mig om att kunna klara allt. Som när han år 1990 kom som rektor till Högskolan i Borås, som då var på fallrepet. Under Anders elva år som rektor lyckades han tillsammans med sina medarbetare skapa ett respekterat och framgångsrikt lärosäte. men bara till priset av mycket hårt arbete. Även hans fru, Sonja Fransson, hade en tung arbetsbörda som riksdagsledamot för socialdemokraterna, och med många andra engagemang. I boken berätt ar Anders om hur hon, något tidigare än han själv, gick in i väggen. Något som han såg var på väg men inte förmådde förhindra. Du såg tecknen på utbrändhet hos Sonja, men inte hos dig själv? – Jag kan se nu hur det gick i totalt idiott empo, men när jag satt i det kände jag att jag inte hade något val, allt hängde på mig. Ja, när man ser i boken hur ditt tidsschema såg ut undrar man inte över att du gick i väggen, utan snarare över att det inte hände tidigare? – Jag hade starkt hjärta och bra syreupptagningsförmåga, tack vare att jag hållit på med löpning, något som också blev en avslappning. Det var nog löpandet, Bob Dylan och mina närmaste som gjorde att jag höll så länge. Bob Dylan återkommer ofta i boken. Han fanns med i bilstereon på Anders många resor, och rader ur hans texter får illustrera situationer i Anders liv. – Dylan har inte varit en idol, han har varit en kompis. Det fi nns nästan en textrad för varje situation, på något egendomligt sätt har han fatt at så mycket. I boken berätt ar Anders även bland annat om sin tid som kommunalpolitiker, om de hyllade ”dubbelpratorna” med parhästen Mats Ekholm, och om tiden då hans privatliv skapade rubriker i tidningar över hela Sverige: Efter att hans dåvarande fru träffat en ny man blev Anders och den mannens förra fru, Sonja, kära. De båda paren bosatt e sig tillsammans, i varsitt hus på en gård i Holsljunga. – Det var många som ville skriva om det, och vi gick med på det, för vi ville visa att det fanns lösningar. Fördelen var att vi kunde växla ansvaret för barnen. Det gav eff ekten att OM LIVET SOM FRANSSON. ”Snäll, förbannad och envis” är undertiteln på boken om Anders drag, och så småningom drabbades av en kollaps. inte någon part behövde ge upp sin karriär, och att varje par fi ck lediga kvällar, och möjligheten att göra resor. Ja, det har blivit många resor, som man kan få läsa om i boken? – Jag har själv grunnat på varför det blev så mycket reAnders Fransson om... ...klassresan: – Jag har inte gjort någon ”klassresa”. Jag är kvar i samma klass, och har samma värderingar. Jag tillhör akademin – men akademin är ingen klass, däremot har jag aldrig tagit till mig av borgerlighetens värderingar och levnadssätt. ...det politiska engagemanget: – Jag turen att födas i en tid när socialdemokratin gjort det möjligt för barn från fattiga hem att gå vidare till studier. Jag kände en tacksamhetsskuld för det. När jag blivit doktor och fått en akademisk karriär kände jag att det var dags för mig att själv gå in aktivt i det politiska arbetet. ...vad han är mest stolt över i karriären: – Framför allt högskoleplatsen i Borås, med piazzan och caféet, när man kan se studenterna sitta där i vårsolen. Min vision var att skapa motsvarigheten till Konserthuset i Stockholms. ...mod: – Det sägs att bara den som är rädd kan vara modig. För min del har jag haft mod för att jag haft ansvar, jag har känt att saker hänger på mig. ...vad han lärt sig av livet: I slutet av boken sammanfattar Anders i 20 punkter de lärdomar han dragit av livet. Han bjuder på några exempel: – Inget gäller fullt ut. Det uppstår alltid lägen då det fi nns goda skäl att göra ett undantag. – Man får inte vara dum! Anders är en skicklig fotograf, med ett speciellt intresse för fj ärilar, så naturligtvis pryds omslaget av ett av hans fj ärilsfoton. Är man intresserad av att köpa boken kan man kontakta Anders . sor i boken, men det är ju så att rutiner faller i glömska, medan det som avviker lämnar levande minnesbilder. Vi reste mycket, både jag och Sonja själva, och tillsammans med barnen. Resorna blev ett sätt att få tid för varandra, och komma varann närmare. Anders var också pionjär när det gällde resor för att svetsa samman personalgrupper, något han lyckades mycket väl med. Han var sammanfatt ningsvis mycket duktig på det han gjorde, eller? – Jag hatar när man kallar mig duktig! Jag hade de bästa gymnasiebetygen, den bästa doktorsavhandlingen, och så