NG Sthlm 1
“VI HAR ALDRIG HAFT ETT ENDA NYTT FÖREMÅL ELLER M
ÖBEL HEMMA NÅGONSIN.” Elsa: Men folk älskar ju dina tussar, de är ju exakt det! Helene: Jag har en plan för mina tussar. Men det tänker inte jag avslöja...i detta läge. Elsa: Det är för bra info! Det är för bra innehåll för att vara med i serien. Vi vet ju inte vad som kommit med i serien, men vi har valt tillfällen som vi blivit filmade på som har mycket med jobb och sånt att göra. Även om man får följa med på att jag och min man letar lägenhet så är ju det någonting vi accepterat att de följer med på. Man har ju hela tiden sin egen sfär. Ernst: De stod ju inte där när man vaknade. Utan att avslöja för mycket om serien finns det en scen där Elsa säger att hon har “karaffstopp”. Har ni andra några stopp? Helene: Jag har väl stopp över huvud taget. Jag köper nästan absolut ingenting utom just kläder. Det tycker jag är kul, fortfarande. Folk vill att jag ska byta soffa och jag känner mest...usch...jobbigt att byta soffa. Den funkar ju liksom, men den är ful. Elsa: Jag köper ju ganska mycket grejer men jag köper nästan inget nytt. Jag brukar prata om det, att det finns själ i gamla saker, och berättelser. För mig är att gå i en antikaffär eller i en ny stad som att gå på museum eller läsa en bok. Det finns så himla mycket som är fast i föremål. Men man kan ju ha max tre karaffer. Helene: Du tänker att det du köper har en betydelse, men jag har så mycket som 20 NÖJESGUIDEN | NR 01, 2020 redan har en betydelse. Jag har köpt något någonstans, eller fått det eller sytt om. Hur många fat kan man egentligen ha, liksom? Jag behöver egentligen bara ett fat. Ernst: Om jag behöver någonting så gör jag det. Jag behövde en byrå, så jag gjorde en. Helene: Men behöver man en karaff? Elsa: Karaffen är en symbol. Karaffstopp innebär att “nu måste jag förfina”, och börja rensa. Jag känner mig ibland som en japan, liksom “nu ska jag ära denna stund”. Har ni testat Marie Kondo-metoden (“does this spark joy”)? Elsa: Det är exakt det jag håller på med. Det handlar inte om att fylla alla skåp, utan att ha tallrikar som bara är 100 procent “joyful”. Helene: För mig är hemmet bara en annan del av mitt liv. Konsten är ju mitt liv, där jag jobbar. Det andra är mer praktiskt för mig. Det är här jag njuter, eller jobbar, eller blir ledsen, eller får energi, inte hemma. Elsa: Men du skulle ju kunna vara asket. Vi har ju aldrig haft ett enda nytt föremål eller möbel hemma någonsin. Vi hade ingen micro förrän jag fyllde 18, och då var den i någon mahognyfanér som skulle se ut som någon bilinteriör. Mamma hade samma vattenflaska, en 7UP-flaska med läppstift som var 30 år gammal. Helene: Den köpte vi när vi var på vår enda charterresa, på Teneriffa. Då var Elsa sex år gammal. Elsa: Hon tog med sig den hem från Teneriffa! En 7UP-flaska! Den stod på vår våning på Östermalm! Jag gillar också en härlig flaska, men då kanske jag vill ha en glasflaska med pastellrosa silikon runt, en sån yogaflaska. Så det är lite samma, fast tvärtom. Inte en 7UP-flaska. Helene: Jag har försökt anamma erat sätt att se lite mera nu, så jag har rensat ut lite. Jag har jobbat lite i skräpområdet, köpt mycket plast och gammal skit. Mina barn gillar ju fint. Hur har er relation förändrats sedan Elsa flyttade hemifrån, utöver att Helene börjat rensa? Elsa: Det är ju jättehärligt! Att bli förälder själv gör ju också att man ser på sina föräldrar på ett nytt sätt. Elsa: Våra personligheter passar också att vara mer likställda, i en platt hierarki snarare än en familjedynamik. Vår hierarki är väl så platt det kan bli. Alla har vi så starka personligheter, så vi tar plats på olika sätt. Ernst: Jag tar väl ingen plats? Elsa: Det gör du, utan att göra det. Du tar plats genom att vara lite annorlunda. Pappa är den rastlösa, knasiga. Mamma, du tar också plats med din knasighet, och jag pratar väl mycket. Ernst: Jag tycker att det var väldigt annorlunda när Elsa var två år. Det är väl nästan att det är olika personligheter. Jag vet inte om vi inte lever så mycket i det förgångna hela tiden. Men det är en ny situation, med mamma Elsa och Lynn, och alla barnens fruar och män och sånt. Elsa: Jag tycker att det är hoppfullt. Jag tror att många är som jag, som alltid längtat efter sin familj, även om man bor i den. Jag känner mig mer i den här familjen nu, fastän mina föräldrar inte är gifta och att vi alla bor på olika ställen. Men eftersom jag är vuxen kan vi prata på ett annat sätt, hjälpa varandra, och det är ingen konkurrens heller. Elsa har kallat serien en ursäkt att umgås mer med föräldrarna – har det hållit i sig även efter inspelningen slutade? Elsa: Nu har vi umgåtts kanske fyra dagar i veckan med att göra alla de här intervjuerna och fotas, men vi har väl alltid umgåtts. Jag vet inte hur andra familjer är när de har egna familjer, men jag vill gärna ha mamma och pappa och alla andra väldigt mycket i mitt liv, även om jag har barn och man och sånt. Jag skulle gärna leva i en italiensk liten by, i något generationsboende där man bara äter pasta tillsammans hela dagarna och tar hand om gamlingarna. Jag har inte lika mycket behov av att vara ensam som mamma och pappa. Man vill inte vara ensam för mycket heller, men mamma och pappa har alltid pratat om vikten av att ha tråkigt. Ernst: Vi försöker ha så mycket tråkigt som det går. Har ni tråkigt just nu? Ernst: Absolut! Elsa: Pappa vill bara måla. Allt annat är tråkigt. Helene: Nej men han vill bara iväg, jag vet inte vart du går hela tiden! Ernst: Mot framtiden. Vad framtiden håller är fortfarande oklart. Familjen Billgren vet inte själva om det blir en säsong till, men kanske om alla som frågar kommer från Göteborg. Första säsongen av Äkta Billgrens ligger i alla fall ute nu på SVT Play och sänds torsdagar kl 21 i SVT1.