NG Sthlm 1
EN ÖKENVIND OM MENINGSSÖKANDE OCH TERROR Albumakt
uella Jonathan Johansson har återvänt till sina religiösa rötter för att förstå djuret i människan och viljan att slå sig fri. Hans sjunde album Scirocco bryter kommersiella ramar med sin experimentella ljudbild. TEXT: MOA MALMQVIST FOTO: VALENTINA ROMANO S cirocco är namnet på den kvävande hetta och onda ökenvind som sveper från Nordafrika över Europa. Det är också namnet på Jonathan Johanssons nya album som släpps den 12 februari. Albumet innan, Love & Devotion släpptes 2016 och gav oss poplåtar om att vara kär, kåt och besatt. Inte minst innehöll den Störst av allt-soundtracket Rosa himmel, en låt som i samband med det blev en av förra årets mest spelade. Jag frågar Jonathan Johansson hur det känns inför det nya släppet, hans första fullängdare på fyra år. – Jag är på riktigt sjukt stolt över albumet, och 100 procent oklar över om någon kommer orka med plattan, den är rätt krävande. Men den som orkar på riktigt kommer bli rikligt belönad, det tror jag. HELA SKIVAN ÄR skriven utifrån terrordådet på Drottninggatan den 7 april 2017 och Rakhmat Akilov. Det första spåret, 7 April, skrevs dagen efter attacken. Det är inte första gången Jonathan Johansson tar sig an de stora frågorna i sitt musikskapande. I det kritikerrosade albumet Lebensraum, som släpptes 2015, är de politiska inslagen många. Bland annat sjunger han om att ‘’Dom papperslösa gömmer sig i Jesusparken’’ och ‘’På silverfat jag fick ett pass och ett personnummer’’. Det nya albumet är också politiskt men framförallt existentiellt och meningssökande. I SVT:s PSL säger du att vi kanske kommer se tillbaka på den 7 april som datumet då Sverige stängde sina hjärtan. Att skillnaden innan och efter dådet är enorm. Vad menar du med det? – Jag är övertygad om att SD är större på grund av bland annat Akilov, och att ‘’verklighetens folk’’ ser attacken som, kanske främst undermedvetet, en anledning att vända flyktingar ryggen. Men främst att terrorns gift verkligen fungerar. Det enar inte, det splittrar. 26 NÖJESGUIDEN | NR 01, 2020 INITIALT HADE JONATHAN Johansson några premisser för albumet, att få jobba med vänner och att ha en frihet i låtarnas format och ljudbild. Hur skilde sig arbetet med albumet från dina tidigare? – Att det från början fanns en uttalad idé om allt är ok, så länge det är bra. Att jag från början ville att det skulle vara weird. Så himla konstigt blev det kanske inte egentligen men det är ju ett enormt kliv från Love & Devotion. Konstigt är väl relativt, men det kan vara en rätt svår ingång? – Jag tror att friheten i det här projektet gjorde det i alla fall långt mycket mer intressant och lustfyllt. Att inte bara leta punchlines och poplyrik. Det gav mer liv. Men svårt är det alltid om det ska bli bra. TVÅ SPÅR FRÅN albumet är släppta, För oss samt Tjockteven och Gnuflocken. I slutet av förra året visades videoversionerna av dessa på Fotografiska. Skulle du säga att de har en större roll än ‘’bara’’ musikvideor? – Jag laddade ner en 40kronors-app och började filma med mobilen på en lite för lång semester. Jag raderade Instagram och Facebook och fokuserade all min kraft på att knäcka ett nytt hantverk. Mest för att jag var uttråkad, och om det visade sig att videorna blev bra tänkte jag att man kanske skulle använda dem. Men jag måste faktiskt säga att det mest handlade om att ha roligt igen, på ett barnsligt plan. Jag tycker videorna kompletterar musiken, ger förklaringar och kött åt verket. I Tjockteven & Gnuflocken läser du låtens text. Varför var det så viktigt för dig att inte råka göra spoken word eller rap på dessa delar av albumet? – Well, jag är ingen rappare, och det ska vi alla vara tacksamma för tycker jag. Jag har för mycket respekt för det hantverket att ens stoppa ner lilltån i det vattnet och försöka. Sen hatar jag spoken word, eller tycker mest det är töntigt. Så min ambition var att hamna någon annanstans, typ när Leonard Cohen bara läser en text och det är musik i bakgrunden. Det är något annat, varken det ena eller andra. Det är bara ljuvligt när det funkar. Dit försökte jag komma, på mitt sätt. SOM TIDIGARE NÄMNT så är det inte obekant för Jonathan Johansson att ta sig an större ämnen. I Ny/snö – sjunger han om flyktingkrisen och Europa. I den tillhörande videon till denna så använder han humor som grepp. På Scirocco är inte humorn lika framträdande. – Det finns humor på Scirocco, om än inte lika explicit, det håller jag med om. Men Tjockteven & Gnuflocken är inte utan flabb, Rage är kul också och Blue Ivy! Men det är kanske lite svårkodat. Jag kanske bara inte var på samma humör för gags, så kan det va. Men isåfall… stäm mig. I KAIN OCH Abel tycker jag mig dock ana några ‘’gags’’? Som ‘’Tänker på lille George Bush. Vi var verkligen rädda för honom. Hans skinande pilotbombarjacka.’’ och senare ‘’Saddams stora kuk.’’ Men Jonathan använder inte humor och satir i alla delar av låten, utan det skiftar i vem det gäller. Om Rakhmat Akilov skriver han ‘’Tänker på Rakhmat Akilov. Det vidöppna sjuka såret. Däckstrecken. Klippta krossade kroppar. Drottninggatan’’. Varför satiriserar du vissa och vissa inte? Vad har humorn för premisser? – Det är inte speciellt kul med skämt om Akilov, till exempel. Too close kanske. Men herregud jag är inte Henrik Schyffert, jag har ingen humoranalys! Jag följer någon sorts inre kompass som försöker navigera några av samtidshistoriens största trauman och göra konst av det, that’s it. Men jag har placerat ut sneda grin här och där som man gärna får choka på. Det obekväma är kul. Det