Nöjesnytt Helsingborg 1
Cobrah – En blivande ikon Första musikvideon till
debutsingeln Idfka landade en Grammisnominering, trots att det egentligen började med en totalt ratad uppgift i att skriva k-pop. Cobrah har gått sin egen väg och i vår kommer hennes debut-EP Icon ut. Cobrah är musikprojektet som du säkert inte har missat. Hon har skapat ett uttryck fullt med kedjor, latex och uppmärksammade 3D-animerade videos till sina pulserande elektroniska låtar som blåst in över världen som en frisk fläkt. Det var under sin utbildning på musikmakarna i Örnsköldsvik som göteborgaren insåg att hon inte ville göra den klippt och skurna pop som deras uppgifter många gånger handlade om. Cobrah började ta form när hon istället började förstå värdet i att faktiskt göra något annorlunda, så på ett sätt lärde musikmakarna henne vad hon ville göra genom att utbilda henne i det hon inte ville syssla med. Men det var under den tiden som hennes debutsingel Idfka först skrevs. Klassen hade fått i uppgift från ett förlag att skriva låtar i genren k-pop, vilket ingen riktigt hade gjort. — Det var ingen som ville skriva k-pop så alla hade gjort sin egen grej. När vi spelade upp låtarna för förlagspersonen som gett oss uppgiften blev hon jättearg. Hon skrek åt vår lärare och frågade hur vi kunde få betyg i det här när ingen av oss gjort uppgiften. Det var helt bisarrt. Låten behövde även lite tid för att växa sig stark i Cobrahs egna öron. Många i hennes närhet under den tiden hade delade åsikter om Idfka, många tyckte om den och många var skeptiska. Efter ramaskrit i klassrummet över den misslyckade uppgiften spelade Cobrah även upp den för en annan person på ett annat skivbolag. Där fick hon höra att den aldrig skulle slå i USA på grund av mängden svärord. När hon då ställde motfrågan om vad de skulle släppa för annan musik härnäst insåg hon att det kanske inte hade varit en särskilt bra match ändå. — Deras nästa låt var Edward Bloms När man festar festar man. Jag kände att jag inte riktigt kunde ta kritik från dem då, om det var där de satte markören för kreativ prestation. Plus att den där heller aldrig skulle slå i USA? Bättre gick det dock tre år senare när låten väl släpptes på riktigt genom Cobrahs eget skivbolag. Låten fick sin premiär i den stora tidningen Paper Magazine och musikvideon landade en Grammisnominering. Just Grammisbiten hade hon tippat och hoppats på långt innan nomineringarna tillkännagavs eftersom hon var så nöjd med hennes och kollegan Erik Hellmouths verk. Ändå svarade hon inte i telefon när de väl försökte få tag på henne för att berätta nyheten. Vad Cobrah inte visste är att när Grammis ringer från sitt okända nummer så är det utan att lämna meddelanden om vart de ringer ifrån. Först vid tredje samtalsförsöket svarade hon. — Jag tog det verkligen inte för givet att de skulle ringa, men det var ju extremt nonchalant gjort av mig. Efter tre uppringningar svarade jag och allt jag kunde få ur mig var ”är det sant?”. Att det var videon snarare än låten som blev nominerad tycker Cobrah stämmer överens med den artistpersona hon skapat. Enligt henne själv ser hon sitt artisteri som en split på 50-50 mellan musiken och det visuella, kanske till och med att det visuella är av störst vikt. För henne var det därmed en bekräftelse om att hennes konstnärliga idé både uttrycktes och uppfattades så som det var tänkt. I tidigare intervjuer har hon berättat att Cobrah dock är mer av ett liveprojekt än ett studioprojekt. När jag frågar henne om inte det visuella är mer studio än live egentligen medger hon att det i och för sig är sant. Hon poängterar att det uttalandet nog mer grundar sig i att hon tycker att spelningar är det allra roligaste, och att det är viktigt för henne att hennes musik uppfattas i det större sammanhang hon skapat för den. Om låtarna skulle stå nakna och ensamma skulle det vara som att bara få en tredjedel av kakan. Själv har hon aldrig funnit något värde i att lyssna på musik som om det vore den enda faktorn. Hon ser det som en skyldighet för en artist att presentera sitt verk i en tillhörande värld, annars blir det inte intressant. Cobrah har valt att forma sina verk genom 3D-animerade videos, gifanimationer och bilder. Ett väldigt medvetet val som hon förklarar med en benhård devis. — Jag har en fast tro på att alla idéer i hela universum har 28 | nöjesnytt