Nöjesnytt_Kalmar 1
morkaste smaland Fjärde upplagan utav en av Sveri
ges i särklass hårdaste festivaler är ett faktum. I vanlig ordning är det en väldigt väl skött och proffsig festival, trevlig kanske är fel ord i sammanhanget men ändå det ordet jag kommer att tänka på. Man har det helt enkelt jäkligt trevligt här. Vi bjuds på ungefär samma upplägg som tidigare år med utställare, ölbryggeriet Temple (saknade dock kaffevagnen utanför i år) och så hårda band att jag tror fan klockan stannade i Hultsfred. Så till spelningarna, Trepaneringsritualen var nog fredagens mest kvävande spelning, ensam stod han på scen o sjöng (vrålade) till bakgrunds(o)ljud, obehagligt. Haunted bjöd som alltid på ett bra röj även om deras thrash kanske kändes lite malplacerat bland alla black metalband. På tal om malplacerat, Kalmarbandet Horses Without Makeup spelade på pubscenen, riktigt bra spelning och kul med ett Kalmarband, men deras grunge kanske inte passade merparten av besökarna på Mörkaste Småland. Om detta var engångsföreteelser eller om Mörkaste Småland kommer bredda sig lite framöver återstår väl helt enkelt att se. Fredagens största behållning var ju annars såklart Impiety från Singapore men främst Gorgoroth, hårt, välspelat och utan kranier och andra attiraljer på scen så blev det fokus på musiken istället. Det band förutom Gorgoroth som jag såg mest fram emot var nog Vanhelgd från Mjölby, deras platta Temple of Phobos håller jag fortfarande som en av 2016 års bästa album. Riktigt bra spelning helt klart, men kanske att de saknar lite scenvana. Sen vevades det på med El Camino, grekiska Ravencult som röjde bra och Necrophobic som med pondus och självklarhet levererade! Gammal är väl äldst helt enkelt för har man som i Necrophobics fall spelat stenhård musik med kvalitet sedan 1989 har man ju såklart viss rutin. Amerikanska Immolation avslutade festivalen och som de gjorde det, otroligt välspelat och gitarristens egensinniga stil imponerade stort. Vi tackar för ännu ”trevlig” festival och ser så klart redan fram emot nästa år. TEXT: STEFAN JULIUSSON FOTO: NICKLAS ANKARBRANTH 14 | nöjesnytt