Nolltretton 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Star Wars: The Skywalker Sag
a Box Set 27 disc I vintras avslutades den rymdsaga som påbörjades med den första ”Stjärnornas krig”-filmen 1977. Luke Skywalker, Darth Vader, Chewbacca, prin-sessan Leia och de andra rollfigurerna har blivit ikoner i populärkulturen och Star wars har blivit en franchise som ynglat av sig i sidofilmer, tvserier och en massa andra avknoppningsprojekt. I denna box har man samlat alla de nio huvudfilmerna från ”Episode 1: The phantom menace” till den avslutande ”Episode 9: The rise of Skywalker”. Plus såklart en hel massa bonusmaterial, samlat på hela 27 skivor. Det får gärna regna hela sommaren, tycker säkert fansen. (TP) Black Christmas V.18 Ajdå, det smyger runt nån skummis på ett amerikanskt universitet och har ihjäl kvinnliga studenter som bor i ett hus som heter nåt med kappa, gamma och delta. Har vi sett det förut? Ja, det kan man lugnt säga. Och det blir lite mer uttjatat och oinspirerat för varje gång. Det räcker nu. Jag vill inte se en enda amerikansk studentfest till där dom dricker alkohol ur röda plastmuggar. Jag vill inte se korkade ungdomar säga korkade saker och bete sig superkorkat en gång till. Kan ingen filmmördare lyckas med sitt uppdrag och hugga ihjäl alla dessa idioter en gång för alla så vi slipper fler urblåsta collegeskräckisar. Men nej, det går alltid att göra en film till på samma tema. Och sen en till. Faktum är att detta är den andra remaken av en film från 1974. Denna gång spetsad med amerikansk ”feminism”, som går ut på att vara ”avslappnad” med att tjejer har mens, och såklart visa att det är ”girl power” att ha ihjäl killar. Det är ju trots allt det våldsfixerade USA vi talar om. Då har jag inte ens nämnt de övernaturliga inslagen som helt oväntat dyker upp i slutet och gör en redan usel film till ett riktigt bottennapp. Finns det inget som är bra då? Jo, det finns en scen där några tjejer sjunger en sång om våldtäktskulturen på amerikanska college. Den scenen och den låten bränner till, och jag önskar att hela filmen hade varit mer åt det hållet. (TP) 21 Bridges V.20 Två småskurkar i New York ska göra en enkel stöt och sno ett parti knark på ett ställe. Saker går dock inte som planerat och plötsligt är de insyltade i något mycket större. På vägen har de skjutit åtta poliser vilket gör att samhällets alla insatser sätts in, och i ett huj befinner de sig i en mix av ”Jagad” och ”Flykten från New York”. Alla poliser verkar inte ha rent mjöl i påsen, men en som definitivt har det är Chadwick ”Black Panther” Boseman som leder jakten på de två rånarna. Han börjar med att spärra av alla broar till Manhattan (därav filmtiteln) och sedan dras snaran sakta åt. Och snart inser han att det förmodligen handlar om en större härva än bara ett rån som gått snett. ”21 Bridges” är en helt okej och stundtals riktigt bra actionrulle. Den har en tydlig grundidé med skurkar som långsamt ringas in på ett avspärrat Manhattan, men når aldrig ända fram på grund av det grunda manuset. Det blir liksom aldrig mer än bara schysst action. Det hade behövts rollfigurer att bry sig om, intressantare twistar och rent allmänt mer snärt i manuset för att lyfta detta över den medelmåttiga pangpangrullen. Lite smartare och coolare helt enkelt, kanske är det så enkelt att det hade behövts en Snake Plissken? (TP) FILM TIPSET Gloria Bell (2018) Det är en brist på Hollywoodfilmer som skildrar rollfigurer som känns verkliga och där man känner att världen de rör sig i faktiskt skulle kunna finnas, men då och då kommer det filmer som skiljer sig en smula från mängden. Gloria Bell är namnet på Julianne Moores rollfigur, en frånskild kvinna i 60-årsåldern som har en fäbless för popdängor från 70- och 80-talet och gärna är ute på disco. Hon träffar John Turturros frånskilda man, som dock visar sig ha svårt att frigöra sig från sin exfru och sina vuxna barn. Båda Moore och Turturro gör strålande rollprestationer och skildrar på ett fint sätt hur livet och romantiken ter sig när man kommit upp lite i åldern. Filmen är en nyversion av Sebastian Lelios egen film, den chilenska ”Gloria” som kom för fem år sedan. Med små medel och stor hantverksskicklighet skapar han en film som lyckas beröra. Utan att man riktigt märker hur det går till sugs man in Glorias liv, kanske för att det hela känns så jordnära och äkta. Man sitter och funderar på vart filmen ska ta vägen. Vart ska den intressanta men lite snurriga handlingen leda? Och det är filmens enda svaghet, att det hela inte riktigt leder någonstans. Men vägen dit är strålande, och särskilt Julianne Moores rollprestation. (TP) Snatchers V.15 Det bästa sättet att förklara den här filmen är som att det är en b-filmsversion av Alien möter American Pie. High School-studenten Sara har blivit ratad av skolans hunk Skyler för att hon inte vill ha sex med honom. Ett tag efter de brutit upp kommer Skyler tillbaka från en semestertripp i Mexico. När han glider in i klassrummet mer solbränd och vältränad att någonsin kan inte Sara motstå frestelsen utan går med på att låta honom få sin vilja fram. De genomför ett kort men intensivt samlag, där Skyler får en nästan utomjordisk orgasm. Dagen efter vaknar Sara upp och märker att inte att står rätt till. Hon mår dåligt och plötsligt börjar hennes mage växa. Vad är det som händer? Inom loppet av 24 timmar går hon från att vara oskuld till att vara gravid i nionde månaden. Kan Skyler ha planterat ett frö till något mer skrämmande än en bebis? I panik far hon och hennes bästa vän till stadens sjukhus för att få hjälp, dock utan framgång då det som växer och sparkar i hennes mage vill komma ut ur hennes sköte. Det visar sig vara en Alien. En ful liten rackare som vill döda allt och alla för att använda kropparna som värddjur för röra sig i sin jakt på att finna sin moder, som råkar bo kvar i Saras kropp. Låter det knasigt? Det är knasigt och riktigt uselt, men uselt på ett charmigt sätt, Man flirtar friskt med 80-talets bfilmer, vilket gör att filmen klarar sig ifrån att inte få ett bottenbetyg. (BN) Hålet V.12 Den spanske regissören Galder Gaztelu-Urrutias långfilmsdebut har fått bra mottagande på filmfestivaler men fick ingen svensk biopremiär utan gick direkt till Netflix. Och när man hör om själva grundidén så väcks ett intresse, för filmen handlar om ett slags fängelse som tycks bestå av ett snudd på oändligt antal våningar. I mitten av varje våning finns ett stort hål och där kan man titta upp eller ner på de andra våningarna och personerna där. Och i detta hål åker även en slags hiss med mat. Överst är det en överdådig buffé som länsas alltmer i takt med att hissen åker ner längs våningarna. Det tar inte lång tid förrän det bara finns rester kvar, men man måste man ju äta, så det är bara att gnaga på avfallet som de ovanför lämnat kvar. Vilket såklart är rätt äckligt för publiken att titta på. Men det blir värre, utan att avslöja för mycket. Varje månad sker en slumpmässig ändring av våning och cellkamrat. Går det att på något sätt lura systemet? Det finns de som försöker, men utan något större resultat. Denna ska vara någon slags kritik mot klassamhället, men budskapet är otydligt och kunde ha gjorts smartare. Inledningsvis är det spännande, men i takt med att rollfigurerna pladdrar på och händelseutvecklingen blir allt mer absurd och alltmer obehaglig avtar intresset. Snart inser man att ”Hålet” bara är pretentiöst dravel som saknar tanke och bara är äcklig. (TP) NOLLTRETTON 39 KLASSIKERN The Wrestler (2008) Mickey Rourke spelar en avdankad fribrottare som 20 år efter storhetstiden nu bor i husvagn och kämpar för uppehället på brottningens bakgård. Han har en dotter som inte vill veta av honom och försöker få till det med en strippa (Marisa Tomei) som befinner sig i en liknande livssituation. Men att anpassa sig till vardagslivet är lättare sagt än gjort, trots att kroppen börjar säga ifrån efter år av steroider och slitage. Trots en mängd vilda wrestlingscener är det en nedtonad och rätt sorglig film. Rourke stånkar mest, men han behöver inte säga mer, vi förstår precis hur han känner när han tvingas ta jobb i en mataffär eller vaknar i fel säng. Glamouren är långt borta och många vardagssituationer blir rent komiska. Och filmen ger en spännande inblick i wrestlingens värld. (TP)