NG Sthlm 1
Å r 2020 skulle ha blivit året då Khalil Ghazal s
log igenom som artist. Han hade precis släppt sin debutsingel Pronto och var redan bokad till Roskildefestivalen för att göra ett timslångt set på samma scen som Stormzy fått i gungning fyra år tidigare. Men ödet hade andra planer. Pandemin svepte in som en sandstorm över musiksverige och både festivalen och genombrottet ställdes in. I STÄLLET TOG hans karriär en helt annan bana när han kort därefter fick ett samtal från Netflix, som ville ha med honom i sin nya storsatsning Snabba Cash. – Vem vet vad som hade hänt om Roskilde inte ställdes in. Då hade du kanske intervjuat artisten Khalil som var på väg att starta sin karriär som skådespelare i stället för tvärt om, säger han och fortsätter: – Men egentligen spelar det ingen roll vilket som kom först. Jag vet att båda hade skett till slut ändå. NÄR VI SES har det gått en knapp månad sedan han släppte sin första singel under eget namn, den drill-inspirerade Hög Standard. Det är en solig försommardag på en kokhet takterass på Södermalm. Vi har den stockholmska reseguide-silhuetten i bakgrunden när vi hälsar – med Stadshuset, Riddarholmen och Gamla Stan som kuliss. Det har gått tre år sedan han senast var aktuell med ny musik, då under artistnamnet Anansi. Sedan dess har gjort sig mer känd som Osman i Snabba Cash, Krille i ensemble-filmen Stammisar och Tawfiiq i Peter Pontikis Bullets. Vid första anblick kan det kanske se ut som att musiken vuxit fram som ett sidointresse vid sidan av skådespeleriet. Men har du haft ett samtal med Khalil Ghazal i mer än tio minuter vet du att skådespeleriet och musiken är två lika tunga och betydelsefulla drömmar som har följt med sedan barnsben. SKÅDESPELARBANAN INLEDDE HAN redan 2002, när han som nioåring fick en biroll i en kortfilm Morfars Big Bang som hans storebror var inblandad i. Det var en liten roll i en liten film, men intresset för skådespeleri väcktes direkt. – Jag kände mig hemma på inspelningen. Jag gillade mode:et, jag gillade att stå framför kameran, jag gillade allt. Sedan dess har jag velat bli skådis. HANS STOREBROR HADE flera vänner och bekanta som på ett eller annat sätt höll på med film. En av dem var Hollywoodaktuelle Daniel Espinosa, som knappt tio år senare skulle regissera Snabba Cashfilmen med Joel Kinnaman i huvudrollen, och Hollywoodfilmen Safe House med Denzel Washington. – Jag pratade med Daniel om att jag ville bli skådis och han sa ”gå och plugga” och jag tänkte, shit, jag trodde han skulle ge mig en Hollywoodroll direkt. MEN DET BLEV inget plugg. I stället tog han den långa och snåriga bakvägen genom statistroller och reklaminspelningar. Han gjorde en ICA-reklam där han blev bortklippt vid axlarna. Han gjorde en Samsung-reklam där allt som syntes var hans bakhuvud. Det blev tio-femton år av ”tack, men nej tack” från produktioner och små bakgrundsroller utan repliker. Under de här åren när du fick så många nej, var du någonsin nära att lägga ner och satsa på något annat i stället? – Alltså jag har känt mig lack och bedragen. Jag har känt mig förbisedd. Men inte en enda gång har det slagit mig att jag inte skulle kunna göra det här på riktigt. Jag har en ”get rich or die trying”-mentalitet. Jag har inget säkerhetsnät, jag har ingen plan B, jag har lagt alla mina polletter på det här. Jag brukar säga till mina vänner att jag inte är mer speciell eller duktig än någon annan. Enda skillnaden mellan mig och resten är att jag aldrig ger upp. Kom du aldrig till en punkt där du började känna att det aldrig skulle gå? Att det var för långt borta? – Jo, många gånger har jag känt att spelet är riggat emot oss. Jag har gått till castingbyråer där jag har gjort 50 provfilmningar men inte fått en enda roll – alltså varför fortsätter ni ens ringa mig då, fattar du? Men man måste ha tålamod och tro på sig själv. BÖRJAR MAN FRÅN botten, utan utbildning och med roller som ansiktslöst bakhuvud och bakgrundskaraktär utan repliker på cv:t så får man se till att utmärka sig på andra sätt. För Khalil innebar det att skapa god stämning på alla inspelningar han hamnade. Han säger att han såg till att prata med alla i produktionen och lyssna på vad alla hade att säga. Oavsett hur liten hans roll var på pappret skulle han i alla fall se till att bidra positivt på de sätt han kunde. Framför kameran försökte han göra så mycket som möjligt med det lilla han gavs. – Varje liten roll jag har gjort har jag överspelat sönder bara för att visa regissören att ”give me a shot”. Jag fick till exempel en statistroll i en tysk kriminalserie där jag fick 500 spänn för att vara en restauranggäst i en scen. Jag skådespelade skiten ur den där bakgrundsrollen och försökte utmärka mig så gott jag kunde. Men då kom micktjejen fram till mig och sa att min röst togs upp, och att jag skulle behöva mima. Du vet, då tänkte jag: har jag åkt buss i två timmar för att sitta i bakgrunden och mima i en restaurang? Så när jag fick chansen i Snabba så kände jag att det var min tid att skina. Varje gång de sa action, jag bara körde. ROLLEN I SNABBA Cash kom som en blessing, som Khalil själv säger, efter att han hade harvat sig fram bland små produktioner, reklamfilmer och statistroller. Men när de ringde och ville att han skulle provspela så var han själv osäker på vad det skulle leda till. I sin första audition spelade han mot Ayaan Ahmed och Dada Fungula Bozela (Nala och Ravy i serien) och deras samspel och okonstlade jargong imponerade. – Jag tänkte att de bara ville ha ett filler-ansikte. De var ute i varje förort och provspelade med varenda gangsterrappare och ortenshuno, yani, men jag kom in och gjorde min audition och de gillade viben och samspelet jag hade med dem andra (Ayaan Ahmed och Dada Fungula Bozela reds. anm.) så jag fick komma tillbaka. Kommer du ihåg vad du tänkte när du fick samtalet från Netflix om att rollen som Osman var din? Kändes det som att allt äntligen släppte? – Jag kan inte säga att jag direkt bara kände att allt var löst. Det dök ju upp hundra nya frågor och jag kände väl mer att nu börjar jobbet på riktigt. Men det är klart att jag var glad att någon äntligen gav mig chansen att visa vad jag går för, säger han. Egentligen hade han ett rätt liten roll i säsong ett där man inte fick komma Osman på djupet. Så Khalil tog upp det med regissören. – Jag frågade honom: vem är Osman? Hur ska jag nyansera honom? Jag berättade att jag hade en idé om honom som en casanova, en fåfäng kille som såg till att håret alltid såg perfekt ut, till och med i en eldstrid. Regissören bollade mina idéer med produktionen och dem älskade det. VAD SOM HÄNDE sen med Netflix succéserie behöver ingen vidare introduktion. Snabba Cash har dominerat både topplistor och kultursidor sedan säsong ett hade premiär i april 2021. Men populariteten gjorde också att samtalet kring serien blödde in i den stora debatten om skjutningar och gatuvåld. I intervjuer och kommenterande texter bakades ofta frågan om våldsromantik in i diskussionen. – Man får inte glömma att vi bara är skådespelare. Vi är inte politiker, vi har inte svaren. Vi gör bara fiktion. Vi klär på oss kläder och låtsas for a living. Problemet är att många duckar debatten och då hamnar rampljuset lätt på oss skådespelare. Och då får vi svara på såna frågor. Jag tycker inte att man ska romantisera våld, men samtidigt existerar ju de här berättelserna på grund av att det inte finns förståelse. FÖR KHALIL GHAZAL bar berättelsen med sig ett extra lager av angelägenhet. Det fanns paralleller mellan karaktärerna och händelserna i serien och med folk han vuxit upp runt. När jag frågar om det gjorde det svårt att skaka av sig karaktären Osman efter inspelningarna, svarar Khalil att det i grund och botten bara handlar om att ta på sig en utklädnad och spela upp fiktiva berättelser – konst. Bara det att just den här utklädnaden var lättare att känna igen sig i. Produktionen köpte in samma kläder till Osman som Khalil själv hade på sig när han klev in i rummet, och de lyssnade på input kring hur karaktären skulle prata och föra sig. – Jag har många vänner som har levt det här livet, som lever det här livet. Jag har vänner som har dött på grund av gatuvåld. Alltså jag har gått från minnesstunder till att spela in skjutscener. Därför var det extra känsligt för mig på ett sätt men, och det är jobbigt att säga, det är nästan så att man har blivit avtrubbad. Varför tror du att den här typen av berättelser har blivit så populära? – Alltså just nu tror jag att folk tycker att det är underhållande att se färgglada gangsters skjuta ihjäl varandra, så länge det är på distans. För oss som har det lite närmare är det inte lika enkelt. Därför är kritiken som kommer från de här områdena också viktig att ta in. Men sen får man inte glömma att det är fiktion, det är konst, det är på låtsas– Ey vad sjukt, Khalil ler och pekar upp mot en av högtalarna. ”… Bless the future, we all get there someday”. Ljudet av Seinabo Seys Blessed tränger genom bullret från restaurangen och baren, där bartendern skakar en drink som om den var skyldig honom pengar. …Vad menar du? – Seinabo! Vi gjorde precis en kortfilm ihop. Alltså det var därför jag var här på Söder, säger han och gestikulerar ut över hustaken framför Slussen och Mosebacke torg. KORTFILMEN SOM HAN pratar om är ett projekt som han och Seinabo Sey spelade in på Gotland tillsammans med tyska musikplattformen Colors. Den senaste tiden har han börjat fokusera mer på musikrelaterade projekt igen och sedan en månad tillbaka har han plockat upp artistbanan där den pausades, pandemiåret 2020. – Nu har jag fått göra mycket av det jag ville få gjort, filmmässigt. Jag är inte mätt men jag har bockat av några av mina viktigaste mål. Det är svårt att göra något större än ”Snabba” i Sverige, och nu har jag gjort den här internationella filmen med Daniel. Så nu när allt har öppnat upp igen har jag börjat fundera mer på musiken. Den här katalogen med musik som jag har byggt upp under åren har vuxit till typ 200 låtar liksom. Nu vill jag göra något med den. Precis som med skådespelandet har jag haft en bucketlist med vad jag vill uppnå som artist. Har det alltid varit självklart att du ska göra både och – skådespelare och artist? – Utan tvekan. Det är de två grejerna som jag har varit bäst på. Jag har förlorat jobb för att jag suttit och skrivit raptexter på arbetstid. Jag har böcker fulla med texter. Jag har skrivit för mig själv och för andra artister. Jag har alltid haft en passion för det. DET FINNS TYDLIGA paralleller mellan hans karriär inom musiken och inom film. Precis som med skådisbanan så hittade han tidigt till musiken och hiphopen genom en av sina bröder. Han bestämde sig för att han skulle bli artist när han var liten, men han har tagit den långa vägen dit. Han har gjort små gig, spelat hemma hos kompisar och lånat studiotid. Det dröjde innan han debuterade, då under artistnamnet Anansi, men när bollen väl var i rullning så gick det fort. – 2018 var jag på Orangeriet och hörde min låt spelas ute för första gången. Jag sprang fram till dj:n och bara ”Det här är min låt”, och fick frågan om jag ville komma dit och spela. Jag hade aldrig spelat live innan, men det gick skitbra. Det ena ledde till det andra och jag skaffade mig ett management och började jobba med musiken. Och sen började det NR 7, 2023 | NÖJESGUIDEN 27