GLAS 1
frågor, men också viktiga uppgifter om vårt stora
kontaktnät och alla våra kunder. > ”Reidar, Gordon och jag” I den här berättelsen är det mycket ”Reidar och jag” för att lite senare bli ”Gordon och jag”. — En dag sade Reidar att han hade pratat med Ryds Glas. Vi stod inför ett ägarskifte. Jag hade fött mitt första barn, Alwin, som då var sju månader, men beslöt att genast gå tillbaka till jobbet på deltid. Jag ville vara en del av den processen. 2012 såldes Alséns Glasmästeri AB till Ryds Glas-koncernen och 2014 byttes namnet till Ryds Glas Jönköping AB. Alla dessa årtal och ägarbyten är viktiga i skildringen av Lisa Skogman. Vid sidan av familjeliv, hästar och gårdsliv är hon en del i en process som handlar om accelererande utveckling och digitalisering. Hennes stora utmaning och kravet på henne är att all orderhantering, alltså all, inom några år ska vara digitaliserad. En lång resa som i början inte var helt lätt. Kom ihåg att det var ett familjeföretag i dess bästa bemärkelse som Lisa skulle leda in i en storkoncern. — En del var lite rädda. Ja, det var ju det här med lojalitet. I det lilla familjeföretaget är lojalitet en viktig byggsten och nu skulle man känna samma lojalitet mot något så mycket större och till viss del okänt. Men nu är vi ett team. Uppenbarligen har Lisa lyckats få med alla på banan men hur? — Många ledare växer fram i stallet och jag, med min bakgrund i ridsporten, har haft oerhört stor nytta av den miljön. När man ska leda människor rätt i ett företag gäller samma principer som i stallet och på ridbanan. Man ska vara ansvarstagande och man får inte ge upp. Hur trött man än är måste hästen ha sin mat. Den är helt beroende av sin skötare. Det goda ledarskapet handlar också om att lyssna in och se det speciella hos sina medarbetare. — En hästskötare behöver olika betsel liksom en människa behöver olika råd och bemötande. En del behöver mer stöd än andra, en del måste ibland pushas på. Andra vill vara helt självgående och då är det viktigt att de får sköta sig själva så långt som möjligt. Ibland måste man vara hårdare och inte ge för fria tyglar. Det är en svår balansgång. Allt måste ställas i relation till individen. Motivationen får ju inte går förlorad. Tålmodig och envis Om Lisa sägs också mycket riktigt att hon får människor dit hon vill utan att de riktigt förstår hur det har gått till. Låter som taget från en beskrivning av hur en toppryttare ska vara: ”… varje ryttare behöver jobba med att kunna rida med så osynliga medel som möjligt”, ”… när ryttaren har en mjuk och följsam hand blir kommunikationen med hästen bättre, hästen trivs och tuggar mjukt på betslet”. Av ryttaren, ledaren, krävs givetvis massor av flexibilitet och förmåga till omställning. Lägg där till en portion envishet. — Envis är jag. Mina söner Alwin och Wilmer, delar tyvärr inte mitt intresse för hästar. De vill spela fotboll och vad gör man inte för sina barn. I fotboll, som inte är min sport, har jag utbildat mig till C-tränare för att kunna vara med dem på träningar och matcher. Det säger en hel del om mig, tycker jag. Gäckande fantasi i glas Vid det här laget är vi framme i Jönköping, närmare bestämt på Munksjö pappersbruk. Där, alldeles vid Munksjön, ligger den del av fabriken som ska bli brukets platskontor och nu restaureras. 40 nya fönster har satts in i den kulturhistoriskt mycket värdefulla byggnaden. Lisa har i samråd med byggherren mätt, ritat och sett till att fönstrens lod- och vågräta linjer samspelar harmoniskt. Hon är stolt över det här jobbet liksom hon är stolt över staden och dess utveckling. Förfluten tid och framtid i ett. Bakom oss har vi nya Munksjöstaden, en värdig kuliss till det gamla pappersbruket, och framför oss kulturhuset Spira, en gäckande fantasi i glas. / Munksjö pappersbruk. Lisa framför den del av fabriken som ska bli brukets platskontor och nu restaureras. 40 nya fönster har satts in i den kulturhistoriskt mycket värdefulla byggnaden. 64 GLAS 3.2019 / profilen /