Piraja 1
”JAG RÖKER INTE, JAG DRICKER INTE, HAR ALDRIG GJO
RT. INTE KÄNT NÅGOT BEHOV” Vem är du Jireel - din bakgrund? – Jag är Jireel Lava Pereira och fyller 17 år snart, uppvuxen och bor i förorten Rågsved, Hagsätra utanför Stockholm. Har bott hela mitt liv i Sverige, men mina föräldrar är från Angola. Där har jag varit två gånger och hälsat på. Det var så nice att träffa släkten och familjen som jag inte kände innan, men alltid hört mina föräldrar berätta om, så jag kände liksom ändå släktbanden när jag kom dit. Jag kände tillhörigheten, och idag har jag alltid kontakt med de flesta via sociala medier. Skolan i Rågsved, hur var den som ju är känd för att ha varit en ganska stökig skola? – Ja, jag gick ju i Rågsvedsskolan som haft ett dåligt rykte. Men allt var på gott och ont. Visst var det var stökigt och alltid hände det något, men det som var bra var, att trots bråk och konflikter så blev vi alla alltid vänner direkt. Berodde kanske på att många av oss vuxit upp tillsammans på gårdarna och man dagligen träffades i skolan. Sedan så klart får det ju inte bli att det blir för elakt eller hårt, då kan det bli svårare att lösa. Om man är stökig och sådär då tänker man oftast på att man är involverad med alkohol, droger eller röker. Hur ser du på den biten? – Jag röker inte, jag dricker inte, har aldrig gjort. Inte känt något behov. Jag är katolik, men det har kanske inte så mycket att göra med min religion utan hur jag ser på vad jag vill och inte vill göra. Du blev nominerad till P3 Guld för Årets Hiphopsoul, ganska fantastiskt efter att ha varit artist i bara cirka 1 år. Hur kändes det? – Ja, det var absolut den roligaste dagen i mitt liv hittills. Jag förstod inte riktigt att jag, Jireel blivit nominerad – jag var såååå glad. Nu är jag redo för resten. Du har sagt här nu nyligen att du vill nå samma nivå som Håkan Hellström? – Grejen är att jag känner att hiphopen inte har den statusen som den borde ha – jag vill ta den längre, den ska nå högre, bli bättre, bli bredare. Där vill jag vara med. Det tror jag man kan göra genom att göra musik som alla kan lyssna på och det kommer då att leda till att hiphopen får en större publik. Hur började ditt intresse för rap och hiphop? – I början dansade jag mest. Typ överallt, hemma, i skolan, dansskola och på fritidsgårdar. Då var det mycket Michael Jackson och RnB på allt jag gillade. Med tiden så började jag hänga mycket i en studio på fritids, jag satt med i mixerbåsen med de äldre som var där, blev grymt imponerad och kände jag ville börja göra musik. Till slut började jag skriva själv. 54 PIRAJA NR 1- 2017 Bara så? – Jag har alltid hört att jag är duktig för min ålder och det gav mig självförtroende att starta så tidigt, att våga lyssna och ta till sig det. Det är så viktigt med uppmuntran speciellt för oss unga, för att få oss att tro på oss själva. Gör man inte det så stannar mycket av, det är tack vare push och cred som man ofta vågar ta sig vidare. Hur ser du som är så ung på hiphopen – hur kommer den utvecklas? – Jag tror att den kommer att växa, just nu är den het, jättehet. Det kommer så mycket nya artister så det kommer att bli större o större bara framöver. Hip hopen ändras hela tiden det händer nya saker och därför är den så föränderlig. Den kommer inte vara i samma form som tidigare utan mer influenser från alla nya. Din största förebild? – Det är mina producenter och artisterna, Jeff Roman, Pablo Paz, Pato Pooh och artisten Denz, och också Travis Scott. Finns många, men några. Upptäckt – hur hamnade du där du är nu? – Jag och några kompisar skulle spela på ett barnkollo i Bromma, ett evenemang för att uppträda för kidsen. Vi körde några låtar, och där på plats var Pato Pooh, så efter showen kom han fram och snackade och sade att de behövde nya artister. Sedan har det rullat på, kemin var perfekt från första stund. Jag tillhör Nivy kollektivet och får fortfarande göra min grej. Framtiden – var är du om fem år? – Om fem år så kommer alla veta vem jag är och vad jag håller på med. Jag vill gärna slå internationellt och men först den svenska scenen därefter fokusera vidare. Bästa lediga dagen, hur ser den ut? – Hmm… jag typ har ingen riktigt ledig dag. Går i skolan 8–9 timmar varje dag, sedan studion. Sedan hem ett tag, sedan studio igen. Hem o plugga och på helgen är det alltid spelning. Min lediga dag innebär ofta att sitta på ett SJ tåg. Men fick jag bara vara hemma skulle jag softa, kolla serier och göra ingenting. Du har mycket – orkar du, tycker du det är tufft? – Nej, jag är så glad att vara där jag är, jag får ju chansen att förverkliga min dröm. Jag har stränga föräldrar som får mig att vara i balans, som alltid motiverar dig. De peppar mig till 100 procent i det jag gör. Både musiken och skolan. Min mamma sjöng faktiskt när hon var yngre- och hon vet vad det innebär och kan ge mig lite tips faktiskt. Hon förstår för hon gjort en bit av det och vet. Jag lyssnar på mina föräldrar, det de vet, tar jag till mig. foto Kristian Riffo