GLAS 1
KONST | ANN WOLFF ➝ nu bor vi i Sverige och avvec
klar Berlinateljén. Vi är hemma. Hemma är ju också där du har dina nära och kära och i Sverige har jag mina tre döttrar, två av dem bor på Gotland, med familjer. Du är skulptör, formgivare, tecknare och – vilket är du mest? – Igen. Placera mig inte i ett fack! Jag hatar att bli klassad som glaskonstnär! Det finns inga betongkonstnärer, det finns inga … jovisst talar man om textilkonstnärer, videokonstnärer. Men … det är så begränsande. Jag tycker man ska fokusera på konstnärskapet. Inte på materialet. Jag väljer material och teknik som passar mina intentioner och den känsla jag vill gestalta. – Jag har alltid varit sen i utvecklingen. Leran har länge varit mitt material. Den är lätt att forma och omforma. Det är som att teckna tredimensionellt. Men det var först i femtioårsåldern jag blev fascinerad av att teckna. Jag försöker öva upp skickligheten att med en enkel rörelse fånga en gest eller ett ansiktsuttryck som i nästa stund glider över i en ny gest, ett nytt uttryck. Teckningarna, målningarna, blir sedan frön till skulpturer. – Den tyska dansteatern, med Pina Bausch och Sacha Waltz i täten, inspirerar mig enormt. Vad de gör med gesterna ser så enkelt ut, så rent, så universellt. Men så himla svårt att fånga! Utmaningen är att fånga gesten. Text: Owe Frid Foto: Thomas Wadström Detalj av NORTHLAND. Ann Wolffs siluett projiceras genom i den slipade ytan. DOMUS III, glasskulptur; 37 x 35 x 22 cm. Teckningar i kol och pastell; 50 x 33 cm. Ur serien BROKEN FACES och BEHIND THE MASK. HEAD AND HEAD, betong och glas; båda 47 x 70 x 38 cm. Vikt tillsammans 180 kg. 66 GLAS