Studentmagasinet 1
S TUDENTMAGASINET NR 4-2016 FÖRFATTARDRÖMMAR TRE
SÄTT ATT GE KARAKTÄRERNA LIV 1. Den inre monologen beskriver romangestaltens tankar och föreställningsvärld. 2. Karaktärens handlingar är en del av persongestaltningen. 3. Bakgrundshistorien kan användas för att läsaren ska kunna förstå de inre konflikter som romangestalten bär på. Vilka tidigare omständigheter som format karaktären. STEG 1. PLANERA SKRIVANDET Romanskrivandet är ett långt och ofta mycket mödosamt arbete. För att lyckas gäller det att hitta metoder, och att alltid träna på själva skrivandet. Försök bli mer medveten om själva skrivprocessen. Avsätt tid för att skriva, glöm det där med att sitta och vänta på att inspirationen kommer till dig, för det händer nämligen väldigt sällan. Det handlar mindre om inspiration och mer om förmågan att koncentrera sig. När du har fått ett skarpt fokus brukar skrivandet komma igång. Även konsten att lyssna och att iaktta sin omvärld är saker som ger dig input i skrivandet. En stor dos tålamod ihop med konsten att slutföra det man företagit sig, är bra förutsättningar. STEG 2. BYGG KARAKTÄRER En roman med tunna karaktärer är helt enkelt ingen särskilt god roman. Lägg mycket tid och möda på att måla trovärdiga karaktärer, så kallade ”runda” gestalter, för om personerna i en roman ska vara intressanta måste de kännas levande. Huvudpersonerna måste ha ett själsliv som engagerar läsaren för det är genom huvudpersonerna du upplever romanens omvärld. Huvudpersonen är också oftast den som driver berättelsen framåt. Det finns olika taktiker bland författare för hur man bygger en karaktär. En del skriver sig fram till det medan andra gör en noggrann beskrivning av karaktären innan de börjar skriva. Utgå gärna ifrån dig själv och dina erfarenheter, men glöm inte att överdriva för verkligheten kan aldrig leva upp till den fantastiska fiktionen. Skriv inte bara vad karaktärerna gör, utan skildra deras upplevelse över vad de gör. Det är alltså inte bara den yttre konflikten som leder berättelsen framåt, den inre är minst lika viktig, om inte viktigare. 34 STEG 3. HÄRMA ANDRA För att lyckas som författare måste du lära av mästarna. Det bästa sättet att utveckla sitt skrivande är att se till hur andra skriver. Läsandet är alltså viktigt för skrivandet. Men det räcker inte att ”bara läsa” utan du måste se hur böckerna är skrivna. Det kan handla om hur formella aspekter som hur meningsbyggnaden ser ut eller stilistiskt så att både berättelsen och romangestalterna känns äkta. Vidare kan du se om dialogen känns autentisk (verklig) och avslutningsvis hur romanen är uppbyggd och komponerad. En bok som du tycker om bör du läsa fler gånger, den första gången är du uppslukad av boken och ser inte kvalitéerna. Det är först vid tredje och fjärde genomläsningen som du kan se hur författaren gått till väga för att skriva en så bra bok. Viktigt är att ta reda på vad som gett dig läsupplevelsen. Är det innehållet? Finns det ett driv i berättandet? Är det själva språket? Eller är det att dialogerna känns levande? Att läsa olika slags böcker och jämföra och analysera dem utifrån ett skrivtekniskt perspektiv gör att du arbetar upp säkerheten i ditt eget skrivande. Det är i princip omöjligt att skriva en bok om du inte har studerat och reflekterat andra böcker. Det förväntas inte att en arkitekt ska kunna rita ett hus om han/hon aldrig tagit sig tid att studera huskonstruktioner och låtit sig inspireras av andra arkitekter. STEG 4. ANVÄND DIALOGEN Det är som vi sa dialogen som ger din berättelse liv och skapar trovärdighet men var inte dokumentär för då blir det alldeles för jobbigt att läsa. Genom dialogen väcks reaktioner mellan människor, precis som det är i verkligheten. Att låta gestalterna tala kan göra texten mera levande för läsaren än att berätta vad de säger och gör. Ytterligare ett syfte med dialogen är att skapa omväxling i texten i förhållande till beskrivningar, berättande och huvudpersonernas inre tankar. Glöm inte heller att dialogen är en del i persongestaltningen. Undvik att stanna upp för att tänka ut ett intelligent replikskifte. Replikerna blir stela, förutsägbara och övertydliga. Försök i stället få ett flöde där personerna avbryter varandra. Tänk då på att den som ska förklara inte pratar för länge och låt den andre bryta in med frågor eller påståenden. Var inte rädd för orden ”sa”, ”sade”, ”frågade” och ”svarade”, men var försiktig med verb som ”gnälla”, ”flåsa”, ”klaga”, ”väsa” och ”stöna”. Dessa ord skapar för det mesta en övertydlighet i dialogen.