Bumsen 1
TOURING MAROCKO OTIPPAT MÖTE I MAROCKO VI HAR I T
IDIGARE NUMMER TAGIT OSS TILL MAROCKO MEN MED KAJ STENMAN TAR VI OSS EN SVÄNG TILL. Kaj tar oss i denna artikel med ut på en ledig resa i Marockos ökendamm. En härlig underton av mänskliga möten kryddar hans berättelse. Läs och inspireras! TEXT OCH FOTO: KAJ STENMAN V 12 ägen tar mig norrut och upp mot Atlasberget från Tinghir. Vägen följer en flodbädd som delvis är uttorkad men den sista snön och ett nyligt regn gör att det bildas en klar fåra av vatten i mitten. Det är drygt tjugo grader och alla ventiler i mitt ställ är öppna liksom visiret och luften är himmelsk mot ansiktet. Egentligen går det aldrig rakt fram för vägen bjuder på ständiga kurvor både upp och ner. Otroligt skönt med quick-shiften som gör körningen ännu intensivare och ibland vid slarviga nerväxlingar i kurvor släpper bakhjulet så att jag är viktlös i sidled ett tag för att sedan känna däcket bita in i asfalten och spjuta mig in i kurvan. Ganska snart passerar vägen genom en smal passage mellan två höga berg och vägkanten visar tydliga spår av nyliga stenras. Sedan öppnar landskapet upp och det känns som att se in i en rymdodyssé, ett landskap helt främmande för mig. Ett tag tänker jag att jag skall räkna alla kurvor, men snabbt förstår jag att det är lönlöst för det finns inga riktiga raksträckor. Om en timme eller två, jag vet faktiskt inte säkert uppe på 2 600 meter möter jag det första fordonet som är en cykel. En man i trettioårsåldern blir förvånad precis som jag och vi stannar båda mitt på vägen. Hela den förmiddagen hade jag känt mig som en rymdfarare på min adventure och här kommer han i en gammal damcykel. Innan jag hinner formulera en artig hälsning och få av mig hjälmen och öronpluggarna dyker hans fru upp med en treåring i ett släp bakom cykeln. Hon hälsar piggt och artigt och jag hinner inte mer än ett ”hello” så dyker hen