Stenkoll 1
GÄSTKRÖNIKA MILJÖPRÖVNING utan motparter Miljöbal
ken syftar till att främja en hållbar utveckling. Samhällsviktiga verksamheter som täkter, gruvor och industrier måste tillståndsprövas enligt miljöbalken när verksamheten ska startas, utökas eller ändras eller när deras befintliga tillstånd behöver uppdateras. På senare år har frågan om miljöbalkens system för tillståndsprövningar behöver reformeras lyfts i olika sammanhang. "Prövningar är oförutsägbara och tar ofta lång tid." rövningarna upplevs av sökanden ofta som krångliga och till viss del oförutsägbara och de tar ofta lång tid. Det är alltså inte främst de materiella kraven som kan upplevas som betungande, utan att det är svårt att navigera i systemet. Detta skapar osäkerheter som i sig kan leda till negativa effekter på verksamheten. Vad kan då förändras för att göra systemet mer effektivt? Ett alternativ, som ibland diskuterats, är att genomföra en större genomgripande förändring där det nuvarande systemet med prövning i miljöprövningsdelegationer och mark och miljödomstolar ersätts av något helt annat. En sådan förändring är dock inget som kan genomföras i närtid och många önskar en snabbare förändring. En annan möjlighet är att genom justeringar i miljöbalkens processuella 10 regler försöka effektivisera prövningen utan att miljöintresset för den skull blir lidande. En sådan förändring som kan övervägas är en översyn av de olika roller som parterna har i en tillståndsprövning. I miljöbalken anges att vissa centrala myndigheter, när det behövs, ska föra talan i ansökningsmål för att tillvarata miljöintressen och andra allmänna intressen. Partsrollen innefattar även rätten att överklaga tillstånd eller andra domar och beslut. I en större tillståndsprövning yttrar sig vanligtvis flera myndigheter och de synpunkter som lämnas överlappar ofta varandra. I dagsläget finns det ingen myndighet som aktivt bevakar samhällsutveckling och hållbar utveckling i tillståndsprövningen. Det kan ifrågasättas om det är ett rimligt system att en verksamhetsutövare som bedriver en samhällsviktig verksamhet ska behöva processa emot ett antal centrala myndigheter i en tillståndsprövning. Det finns också en uppenbar risk för motsättning mellan å ena sidan myndighetens uppdrag som part i en tillståndsprövning och å andra sidan regeringsformens och förvaltningslagens krav på opartiskhet. Ur sökandens perspektiv kan det upplevas som att myndigheternas motpartsroll inte ger förutsättningar för konstruktiva diskussioner och STENKOLL KROSSORDET NUMMER 154