Stenkoll 1
samverkan för att hitta lösningar för en hållbar
utveckling. Det upplevs också som att parternas respektive roller har förstärkts över tid. För några år sedan föreslog Miljömyndighetsutredningen att partsrollen och överklaganderätten för myndigheter skulle avskaffas. I utredningen underströks dock att myndigheterna fortfarande bör ha en roll i prövningen, men som expertmyndigheter och inte som parter. Om myndigheterna fick en sådan roll skulle det kunna skapa bättre förutsättningar för en konstruktiv prövning, där myndigheterna kan bidra med expertkunskap till stöd för sökanden och prövningsmyndigheten. Myndigheternas konflikt mellan deras rådgivande roll och deras partsroll skulle undvikas. "Myndigheterna bör ha en roll som expertmyndigheter och inte som parter." Om myndigheterna inte längre skulle överklaga meddelade tillstånd skulle det medföra att tillståndsprövningarna får mindre betydelse för skapande av praxis. Ur miljösynpunkt kan det dock knappast vara någon fördel att miljörätten utvecklas genom praxis i de enskilda tillståndsprövningarna istället för genom lagstiftning eller föreskrifter som gäller för alla. Fler och fler verksamheter omfattas dessutom av BATslutsatser som ger samma förutsättningar för alla inom en bransch, varför betydelsen av praxisutveckling bör minska än mer framöver. Berörda enskilda och organisationer kommer dock fortfarande att kunna överklaga ett tillstånd som de bedömer påverkar dem eller miljön på ett oacceptabelt sätt. Sammantaget bör miljöbalkens övergripande intresse av en hållbar utveckling kunna främjas av att sökanden och myndigheterna får bättre förutsättningar att söka samförstånd istället för att processa emot varandra i en tillståndsprövning. GÄSTKRÖNIKÖR Felicia Ullerstam Mannheimer Swartling Advokatbyrå STENKOLL KROSSORDET NUMMER 154