1177 Vårdguiden Uppsala Inspiratören
1177 Vårdguiden Uppsala SÄSONG FÖR HÖSTSMITTOR
1177 Vårdguiden Uppsala Tema Njurarna: Urban opere
rades ör njurstens anfall
1177 Vårdguiden Uppsala Tandvårdsrädsla – det finn
s hjälp
1177 Vårdguiden Uppsala Johanna förlorade sin papp
a under pandemin
Johanna Lönn, 32, satt på bussen på väg hem från
jobbet i Stockholm när mobilen ringde. Samtalet var från en granne till hennes pappa Hans i Malmö. – Hon sa att ingen av grannarna hade sett honom på några dagar. Han hade inte heller öppnat när de ringt på. De var oroliga, berättar hon. Johanna slog sin pappas nummer, men kom inte fram. Hon ringde då polisen, som efter att ha hört sig för på sjukhusen i närhe ten lovade att skicka ut en patrull. Tankarna snurrade medan Johanna tog sig hem. – Pappa hade mått bra när vi pratat en vecka tidigare och när jag nyligen hälsat på. Jag började städa för att försöka hantera oron i väntan på att polisen skulle höra av sig. När det ringde på ytterdörren och en polisman stod utanför förstod Johanna att hennes pappa var död. – Som akutsjuksköterska har jag själv gett många dödsbud, men nu var jag på andra sidan. Jag bröt ihop och bara grät och grät. Min fru Elin antecknade allt polismannen sa för att vi inte skulle glömma något. Pappa var bara 69 år. Tiden efteråt var som en dimma. – Första dagen låg jag apa tisk i soffan, sedan satte jag igång med allt som skulle ordnas. Mina föräldrar var skilda och jag har inga syskon. Mamma och Elin hjälpte till, men ansvaret låg på mig. Johanna, som var ledig från sitt jobb på Röda Korset i en vecka, kontaktade begravningsbyrån, Skatteverket, hyresvärden, banken och en rad andra företag och myndigheter. – Det fanns inget smidigt sätt. Jag fick ringa överallt för att avsluta abonnemang eller meddela att pappa var död. Bara på ett ställe bekla gade de sorgen, vilket tog mig ganska hårt. Johanna bestämde sig för att resa till Skåne för att ta farväl. – Jag hade läst att det var viktigt, och det blev en jättefin stund. Jag och sjukhusprästen pratade om pappa och tittade på foton som jag tagit med. Prästen läste en dikt, Allt är bra, som har hjälpt mig och format synen på min sorg. Trots döden kan jag fortsätta prata om honom, skratta åt våra skämt. Jag kan fortfarande ha honom kvar. Johanna och hennes pappa talade inte om hur han ville ha det efter döden. – Det var jobbigt att behöva gissa och fatta alla beslut. Jag hittade en urna som var fin, men när jag såg att den var döpt till ”basurna” fick jag skamkänslor. Betydde det att jag snålade och att han därmed inte betydde så mycket? Till slut valde jag den ändå. Efter dagarna i Skåne började Johanna jobba igen, vilket kändes bra i början. Men hon hade svårt att sova och väntan på obduktionen – och ett svar på varför hennes pappa hade dött – var svår. – Efter ett tag grät jag på toaletterna mellan mötena 1177 vårdguiden 3 • 21 och insåg att jag inte alls mådde bra. Johanna fick en tid på vårdcentralen, där hon blev sjukskriven och erbjöds samtalsstöd online hos en sorgterapeut. Hon fick även läkemedel mot sömnbesvär och, lite senare, antidepres siva läkemedel. – När jag kom hem tog all energi slut, det var som att släcka en lampa. Jag gick inte ur sängen på en vecka. Johanna upplevde sam tals stödet som mycket positivt. – I terapin kunde jag formulera allt jag hade velat fråga pappa om, allt som kändes oavslutat. Jag kunde också bespara mamma, Elin och mina vänner en del av mina mörka tankar. Samtalsstödet i kombination med läkemedel var guld värt. Johannas pappa dog i slutet av februari 2020. Begravningen var en månad senare, då smittspridningen av coronaviruset ökade och allmänna sammankomster med mer än 50 personer förbjöds. – Många av de inbjudna tackade nej och jag hade dåligt samvete för att inte kunna ge pappa det avsked han förtjänat. Gästerna satt på avstånd från varandra, så det blev inte den gemenskap jag hade hoppats på. Bara det att inte få kramas! Att mötas i sorg utan att få kramas kändes fel i hela kroppen. Det är ju så vi visar omsorg, kärlek och medkänsla. Idag tycker hon att det blev bra ändå. – Vi åt, berättade minnen och spelade Fleetwood Mac, hans favoritband. Distansen till andra män niskor har gjort sorgen extra tung, tycker hon. – Jag har varit så ensam i min sorg. Jag har inte kunnat träffa vänner eller ligga i deras soffor och prata. Stödet från vännerna har ändå betytt mycket. – De som betydde mest var de som höll ut. Det kunde vara ett sms eller en rolig djurbild, kanske var tredje dag under en lång tid. Det var kravlöst, jag behövde inte svara. Efter begravningen var Johanna sjukskriven ytterligare några veckor. Hon vilade mycket och lånade en hund för att komma ut om dagarna. Framåt sommaren började livet kännas lättare. – Det som varit frustrerande är att jag aldrig fått svar på varför pappa dog. De hittade inget vid obduktionen. I dag har det gått mer än ett år och Johanna mår betydligt bättre. – Jag tror att det är för att jag fick så mycket hjälp tidigt och att jag fick tid att sörja. Sorgen är inte bottenlöst djup längre. Det är okej att vara i den. 21 ” Att mötas i sorg utan att få kramas kändes fel i hela kroppen. Det är ju så vi visar omsorg, kärlek och medkänsla.”
1177 Vårdguiden Uppsala Barn och läkemedel
1177 Vårdguiden Uppsala Slipp musarm och gamnacke