NG Sthlm 1
V i sitter på en pub i Skanstull, Stockholm. Akus
tiken är rätt dålig eftersom den inte är inredd med något som helst på väggarna. Klockan är åtta, det har regnat i drygt en vecka och Edvin Törnblom har precis kommit tillbaka från ett träningspass. Imorgon bitti åker han västerut med sin soloföreställning Bögen är lös (i magen), det är första helgen av två på Lorensbergsteatern i Göteborg. Det har i skrivande stund gått en vecka sedan premiären som i sin tur föranleddes av tre månaders repetitioner. – Den största utmaningen har varit det faktum att allt bara har handlat om mig. Man tänker att det ska vara en dröm för någon som är så egotrippad som jag, men när det är allt du gör, varenda dag, i tre månaders tid är det fruktansvärt. Det är skönt att det är över, säger han. PREMIÄREN ÄR AVKLARAD och det innebär också att den för många artister lätt ångestfyllda biten med recensioner är över. Han har varit lite orolig för den biten. Men de har varit bra, positiva. “En mycket imponerande hemkomst”, skrev DN dagen efter premiären. – Jag ville ändå att de äldre kritikerna skulle fatta. Och det kändes som att de, med en brasklapp av att showen är riktad till unga, fattade grejen, säger han. BÖGEN ÄR LÖS (i magen) är både en humorshow och en kroppslig förlängning av Edvins författardebut, boken Bögen är lös, som kom 2022. Även om showversionen involverar mer sång, dans och rekvisita (bland annat i form av en godisspray) än pappersupplagan, är den röda tråden fortfarande Edvins egen berättelse om att växa upp utanför normen. Det kommande halvåret sätts showen upp runt 50 gånger över hela landet, 30 000 biljetter är i dagsläget sålda och trots extrainsatta datum är det mesta redan slutsålt. Vad skulle Edvin, 11 år, känt inför att du nu gör den här showen? – För några veckor sedan stod jag ute i en lagerlokal på ett genomdrag och grät, och jag är absolut ingen gråtare. Det kom över mig där i slutscenen att – gud, nu står vi här, Pål (Ströbaek, reds anm.) har regisserat och skrivit och jag står på scen. Vi jobbar med de absolut bästa personerna. Det bästa ljuset, bästa ljudet, bästa koreografen och den bästa producenten. Och vi berättar liksom min och vår historia. Det var surrealistiskt att ta in. Det är pinsamt att erkänna men jag tror att jag verkligen har drömt om att stå på scen. När man känner att man kanske inte har någon sådan “specifik talang” som är värd att stå på scen för, så känns det skönt att visa upp något som är av värde för mig, och oss. Du tycker inte att du har talang? Jag tänkte att vi skulle prata om att du är väldigt duktig på att sjunga. – Jag gick ju AF (Adolf Fredriks musikklasser, reds anm.) och har alltid sjungit. Men jag har aldrig varit den som fått sjunga solon eller så “briljerat”. Jag ville gärna göra det och då har det blivit himla.. Jag vet inte, laddat? 18 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2023 Är du Suzuki-upplärd? – Om jag kan göra Suzuki? Vad är det? Jag tänker på Sudoku nu. Eller vadå? Jag syftar på den japanska metoden där de tränar små barn med instrument för att de ska få ett bra gehör tidigt. – Just det. På ett sätt är jag väl det, absolut. Jag spelade cello från att jag var sju och har ju sjungit från samma ålder, jag var konstant omringad av musik. Men det känns också som en grej som är så pinsam, när man är uppvuxen i den typen av miljö, att man borde kunna mer typ. Vissa kan ju bara lägga en stämma när någon sjunger, jag borde kunna göra det. Om jag tar en ton. *aaaAaaa*? – Vänta, vi testar igen. Ta en ton. Haha, nej det går inte. Jag har sjungit i kör i tio år, så det borde verkligen gå. HUR DET ÄR med stämmorna vågar jag inte ta gift på men det är också helt ointressant, bra sjunger han. Kanske inte helt otippat med tanke på bakgrunden. Mamma Marianne Eklöf är operasångerska och pappa Peter Törnblom är cellist. Uppväxten innehöll av naturliga skäl sin beskärda del musik, förutom gosskör och cellospelande fick Edvin då och då även följa med föräldrarna till jobbet på operan. – Som en person som sjungit i kör har man blivit fostrad att det ska låta “fint”, men nu i föreställningen kör jag bara på. Det är väldigt befriande. Hela temat på föreställningen är ju på något sätt att det är viktigt att kunna känna sig fri som människa, men det är mycket mindre grejer än så som jag känner mig befriad av i föreställningen, att våga sjunga är en av dem, förklarar han. Uppmuntrade dina föräldrar dig att välja den artistiska banan? – Nej, mer tvärtom. De har väl uppmuntrat till själva sången och musiken men de har varit stenhårda med att man inte ska jobba med kultur. De har ju varit lågavlönade statliga kulturarbetare hela livet, det vill säga inte den delen av kulturvärlden där man kan tjäna pengar. De förbjöd oss att jobba med det. Vad ville de att du skulle göra? – Jag vet inte. De har satt mycket större press på min brorsa när det kommer till det, haha, han skulle bli så läkare för han var “den smarta”. Och nu är han stridspilot. Nej, men. Eller vad var frågan? Musiken under din uppväxt. – Var en jättestor del, men samtidigt.. Jag brukade alltid ge mina föräldrar skit för att de inte visste vem Michael Jackson eller Whitney Houston var, eller de visste i alla fall inte att hon gjort I Will Always Love You. Det är en sån skugga för dem. Jag har alltid haft stenkoll på såna grejer, men jag vet också vilka operor som är en del av Ringen av Wagner. Kan du höra ett klassiskt stycke och veta vilket det är? – Ja, eller det säger jag nu, men absolut, det skulle jag nog kunna göra. Jag tror jag kan mer än medelsvensken. Men vi lyssnade aldrig på musik hemma, det var alltid tyst i bilen, radion var aldrig på. Musik innebar jobb för mina föräldrar. Det var inte så mycket kulturliv hemma, men det gjorde inte så mycket. VÅREN 2020 STARTADE Edvin och kompisen och tillika komikern Johanna Nordström podden Ursäkta där de generöst delar med sig av det senaste i deras, och andras, liv samt svarar på lyssnarnas frågor. Det blev succé. En kvalitativ studie från Halmstad universitet fastställer till och med att podden haft betydelse för kvinnors identitetsskapande under de senaste åren. Finns det något du inte pratar om offentligt? – Den listan är så lång. Det här låter så töntigt att säga men för både mig och Johanna är det i princip två karaktärer vi spelar. De här promiskuösa, sexgalna fyllekajorna – vi är inte så privat. Jag pratar exempelvis sällan om mina vänner. Jag har jättemycket vänner som inte är kända eller offentliga och de pratar jag aldrig om, de får ha sitt privatliv och det är min egen värld. Sen pratar jag sällan om vad jag gör om dagarna. Det är kul att det låter väldigt öppet när vi pratar men det är nog för att jag typ säger att “jag bajsade på mig”, jag är öppen åt det hållet men stängd åt det andra. Personan kontra personen Edvin, får människor komma dig inpå livet eller är det bara några få utvalda? – Det är få utvalda, jag kan bli väldigt irriterad när folk tror att de känner mig. Men den grejen måste jag också bara släppa. Folk kommer fram till mig på stan och ska ha samma ton som vi har i podden. Typ vara lite snäsiga och coola och fråga om man fått ligga på senaste tiden. Man är så.. You don't know shit. Tyst. Den grejen är lite trist. Har du fått ligga på senaste tiden? – Det håller jag för mig själv. Skulle du säga att du är blyg? – Ja, det är jag och jag tror att jag skyddar det genom att vara extrovert. Jag tar liksom tjuren vid hornen. Det värsta jag vet är att gå in i ett rum och hälsa på folk, träffa nya människor och mingla. Det är vidrigt. Men istället slår jag på den här galna sidan. Får det några konsekvenser? – Det är nog bara positivt tror jag. Om jag har en dålig dag hjälper det mig att få en bättre dag. Det kan vara lite skönt att slå på den här trevliga maskinen, så var jag även innan jag blev offentlig. Det är ju bara så korta stunder. Så får man komma hem och sova sen. Men jag är också social. Man är väl det. Vad gör du om dagarna? – Det undrar jag med. Jag jobbar ju som fan och det är också en sån där grej som inte riktigt märks utåt. Jag har repat som en galning i tre månader för showen, sen går man direkt in och gör ett tv-program och samtidigt är det tusen olika samarbeten. Jag älskar det, men det vore också skönt med lite chill. Är folk dåliga på att förstå arbetet bakom? – Ja, verkligen. Jag tror också att det är grejen med min vibe. Min grej är ju att vara “galen” och spontan. Att komma in i ett sammanhang och verka som att jag tar det på volley. Men det är ju en för mig utarbetad persona. I princip manusbyggt, fast att det låter improviserat. Var kommer den personan ifrån? – Jag tycker mest att den är så jävla kul. Från början kommer den nog från hela dragrace-världen, alltså inte motorsporten. Jag tycker den typen av humor är så jävla rolig till skillnad från den skrivna, punchiga “kill-humorn” på stand up-klubbar. Jag älskar typ, snäsiga kommentarer. Det är den roligaste formen av humor. Du är bra på ögonkontakt. – Jag ser ut som en psykopat ibland. Är det för att du är väluppfostrad? – Men är inte det psykopatbeteende? Att man verkligen tittar in i någons ögon. Jag tror kanske bara det är ett intresse för folk. Det bästa jag vet är när man pratar så där intensivt med någon på fyllan och typ nickar åt allt. Jag är en hyperaktiv lyssnare, sitter med stora ögon och bara så “ahh, ahh, ahh”. Antingen det, eller så är det bara psykopat. Skulle du säga att du är artig och väluppfostrad? – Det skulle jag ändå säga att jag är. Hyfs är det absolut charmigaste jag vet. Bordsskick! Servetten i knät! Hälsa! Att vara trevlig. Var kommer det ifrån? – Jag var med i många vuxna sammanhang som barn, så det är nog lite lillgammalt. Jag spårar mycket tillbaka till min tid på AF också, man skulle sitta rak i ryggen och sådär. Det är en gammaldags stil som kanske inte borde leva kvar. Vi fick stå i led och så, lite militant. Men det blev ju bra. Har alla frågor ställts till dig? – Inte alls! Det är alltid väldigt mycket samma frågor i intervjuer. Om jag behöver prata om min mobbing en gång till... Du vet, det är i varenda intervju. Det är aldrig någon som frågat om musik någonsin. Det är alltid bara mobbingen, utanförskap och att vara bög. Och det är så ointressant att prata om. Jag är så trött på det. Det är dock lite av ett core theme i det du gör just nu? – Det är ju det, haha. Det får man ändå säga! Jag vet att du är bilintresserad, det pratas det inte om lika ofta? – Jag är oerhört bilintresserad och har varit det hela mitt liv! Det är en sån grej som folk blir fnissiga av att höra. Jag älskar bilar, älskar att köra bil och kan allt om dem. Jag sitter till exempel mycket på Youtube och kollar på bilmekar-videos. Du har en Audi, jag har gjort min research. Är det så att du meckar med den?