NG Sthlm 1
var Säters gamla sjukhus till salu för en miljon,
men vi kontaktade mäklaren för sent och Säter var redan sålt. Sedan fanns Beckomberga utanför Stockholm, men den fastigheten var helt utanför budget. De andra fastigheterna vi hade tittat på var inte i närheten så bra som Säter innan vi hittade kyrkbyggnaden i Stråssa. Då föll allt på plats. Vi hade att välja mellan det och ett skolkök i Hagfors som var livsmedelsklassat. Vi valde kyrkan. Efter fem år i Stråssa ville de båda kompanjonerna åt två olika håll både i livet och vilken inriktning företaget skulle ha. Allt slutade med att Henrik köpte ut Göran ur företaget och flyttade tillverkningen till Mockfjärd under namnet Valkyria Destillery. Mockfjärd? – Ja, jag kommer ursprungligen därifrån. Så det blev till att flytta hem. JAKTEN PÅ PERFEKTION Allt började i en kyrka i Stråssa februari 2011. Samma höst vann Valkyria Destillery en silvermedalj för sin absint i London. Idag hittar vi Henrik Méróvingian hemma i Mockfjärd där han fortsätter resan med nya drycker och nya idéer. TEXT: ULF HJELTING FOTO: LINDA AXELSSON – IDAG ÄR DET inte fullt lika många myndigheter som ska kolla vad du gör när du framställer destillerad dryck som när vi startade. Alla skulle verkligen säga sitt. Skatteverket, Bolagsverket, Livsmedelsverket… ja, alla ”verk” du kan tänka dig. Eftersom jag sysslar med 96-procentig sprit så faller detta under Läkemedelsverket, säger Henrik Méróvingian när vi samtalar om resan med Valkyria Destillery som nu pågått i 13 år. IDÉN OM DRYCKESTILLVERKNING föddes 2010 när Henrik (som då hette Larsson) och Göran Bäuerle (som idag heter Thor Wallgren) funderade om de inte skulle ta och starta ett ölbryggeri tillsammans. Efter mycket om och men kom de fram till att bra öl fanns det redan de som gjorde, men bra starksprit fanns det inte lika många som gjorde. –Visst fanns Mackmyra med sin whisky och några till, men jag hade tagit med några flaskor från en resa i Grekland året innan och där fanns bland annat en flaska absint. DÄR FÖDDES IDÉN om att göra något helt annat. – Vi visste bara i teorin hur man skulle göra, men jag gick till banken som 27-åring och sa i princip ”hej jag behöver låna typ en miljon till att köpa en lokal 48 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2023 och skaffa utrustning för att göra absint”. Du kan ju själv tänka dig blicken jag fick av den banktjänstemannen. Givetvis blev det ett nej. MEN HENRIK OCH Göran gav inte upp. De sålde i princip allt de hade och så stod de där med en miljon i kontanter. – Jag sålde både lägenhet och två sportbilar. Sparade bara lite kläder och två tavlor en polare målat. Efter det så sov jag på sju kvadratmeter i fem år inne på vårt destilleri. Jag var i princip hemlös. MEN DE HÄR uppoffringarna gav resultat. Destilleriet, som då hette Sankta Annas Destilleri, startades i februari 2011. Redan samma höst deltog de med sin absint på en tävling i London och vann silvermedalj för sin Valkyria absint. – Då visste vi att vi var på rätt väg och 2013 vann vi mastermedalj som världens bästa absint. Vi slog bland annat Pernod som tillverkat absint i 204 år. Men hur hamnade ni i Stråssa och i en kyrka? – Vi letade egentligen efter ett mentalsjukhus eller liknande för vår verksamhet. Främst med tanke på myten om att man blir galen av att dricka absint, vilket man INTE blir. Och just den här perioden Kan du livnära dig på tillverkningen? – Nej. Just nu arbetar jag skift på Moelven som barklinjeoperatör. Arbetet går i princip ut på att se till att sågen har timmer och jobbet är fem minuter från bryggeriet. Passar mig perfekt. Jag har hela tiden haft ett annat arbete bredvid absinttillverkningen och när vi fanns i Stråssa jobbade jag treskift på Grängesberg och jag har även arbetat på Spendrups. Vad måste till för att kunna livnära sig på tillverkningen? – Du måste upp i sådana kvantiteter i försäljningen att det faller utanför det som är rimligt. I varje fall för mig som är ensam utan anställda. Med anställda blir det ett helat annat krav och förbindelse med lön och anställning. Det jag gör nu är sådant som jag själv skulle vilja kunna köpa på Systembolaget och jag har egentligen inte tagit ut någon egentlig lön från företaget på väldigt många år. Den omsättning jag har i företaget räcker för att driva runt kostnader för lokaler och tillverkning. Jag har många gånger funderat över vad jag håller på med, men det är den där jakten på perfektion som får mig att fortsätta. Perfektion? – Ibland får jag frågan om den absint som görs idag smakar på samma sätt som den som tillverkades 2011 och det hoppas jag verkligen INTE. I så fall har jag inte lärt mig någonting under alla år. Min drivkraft är perfektion i form av att få fram den perfekta drycken. I det här fallet absint. Och jag sysslar hela tiden med produktutveckling. Men tyvärr har vi ju ett monopol här i Sverige som inte alltid gillar mina idéer. Inte? – Nej. Jag hade en idé om att hänga en liten dalahäst runt halsen på en variant av absint. Men, se… det gick inte alls. Det skulle skräpa ner i butikerna var argumentet. Däremot finns det stora multinationella tillverkare som har grejer runt sina flaskor och då är det inte problem alls. Tyvärr så har jag inga jurister anställda, så vi konkurrerar inte direkt på samma villkor. Vad har du för idéer just nu på gång? – Dels släpps Valkyria Nidhögg som är en chiligin och blodröd i färgen med en hetta som gifter sig perfekt med tonic i vintermörkret. Den kompletterar den redan existerande Valkyria Green gin Navy Strength perfekt. Så det finns både absint och gin från Valkyria Destillery. Nästa grej jag skulle vilja experimentera med mer är rom. Innan pandemin fanns det en importör i England som hade en fantastisk sockerrörsmelass, men nu efter pandemin finns inte företaget kvar. Inget försök med whisky? – Nej, nej! Det finns så många som håller på med det, så det behövs inte en till. Sedan tar det åtskilliga år, minst fem års lagring av whiskyn, innan det blir någon avkastning på den tillverkningen. Jag håller mig till absint och gin.