Omtanke 1
”Äntligen förstår jag varför hela livet varit kao
s” Riksförbundet Attention lyfter äldres erfarenheter från livet med NPF En vanlig missuppfattning är att NPF växer bort med åren, eftersom fokus bara läggs bara på barn och unga. Men för många äldre har livet varit en kamp för att bli förstådda och för att förstå sig själva. KÄLLA: ATTENTION FOTO: GETTY IMAGES Många äldre har känt igen sig när exempelvis barn eller barnbarn fått en NPFdiagnos. De berättar hur de i perioder tagit kontakt med vården för NPF-relaterad problematik, men ofta mötts av motstånd och misstroende. Deras problematik har i stället förklarats med diagnoser som depression, bipolaritet och ångestsyndrom. NPF har inte nämnts eller utretts. Riksförbundet Attentions projekt ”Äldrelyftet – åldras och må bra med adhd” lyfter äldres erfarenheter från livet med NPF. En första rapport bygger på djupintervjuer med över 400 svarande över 50 år, där majoriteten vittnar om tunga perioder i livets alla skeenden. Problemen har påverkat relationer, fungerande studier och arbetsliv, psykiskt välmående och ekonomisk stabilitet. 66 procent upplevde grundskolan som en extra utmanande period, 63 procent arbetslivet och för 52 procent var föräldraskapet extra utmanande. 49 procent uppger att de har behov av mer stöd för att klara sin vardag. ”Min oförmåga att följa vardagsrutiner orsakade en svår skilsmässa under småbarnsåren.” 44 | www.ssil.se ”Jag fokuserar mycket på jobbet eller i stort sett all min vakna tid, vet inte när jag ska sluta utan är uppslukad av detta och glömmer därför familj och hem.” Rapporten visar tydligt värdet av att få en diagnos även som äldre. Den ger en förklaring till varför livet ofta varit så utmanande. 60 procent upplever att de fick ökad förståelse för sig själva när de fick sin diagnos. 55 procent fick bekräftelse på vad de själva misstänkt när de fick sin diagnos. VÅRDEN BEHÖVER SE värdet av att utreda även äldre med misstänkta neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, enligt rapporten. Dessutom behövs ett rejält kunskapslyft inom vården, omsorgen och samhället för att möta de stora behov som finns hos äldre med diagnos. De flesta svarande har haft ångest/depression (84 procent) eller utmattningsdepression (74 procent) någon gång i livet och för vissa har det varit i stort sett kroniska tillstånd som de i efterhand till viss del kan härröra till sin NPF. ”Jag blev utmattad första gången vid 30, men ingen frågade ens om adhd, eftersom jag fungerade bra i skolan och eftersom jag har hög begåvning och redan hade satt upp tusentals strategier för att orka och klara mig igenom livet på egen hand. Inte förrän jag skulle fylla 50 uppdagades det, när sonen fick sin diagnos.” Flest fick sin diagnos i åldern 50-59 år (37 procent), 35 procent fick diagnosen i åldern 30-49 år och 6 procent när de var över 60 år. 21 procent av de svarande har ingen diagnos, men 16 procent misstänker att de har NPF. STEREOTYPEN FÖR EN person med adhd är någon som tar stor plats, pratar mycket och har en energi som upplevs som stökig. Så ser det inte ut i verkligheten. I samtal, intervjuer och i enkätsvaren framkommer att flera har höga utbildningar, haft statusfyllda yrken