Nordens Tidning 1
Nordens Tidning Nadia Jensen Nielsen jobbar i en k
lädbutik i Nuuk.
Nordens Tidning Engagemanget var starkt och debatt
lustan stor när Föreningen Norden genomförde fullmäktige på Biskop
Nordens Tidning Av alla Föreningen Nordens projekt
som Nordiska ministerrådet är med och finansierar är Nordjobb det
Nordens Tidning Carl Dalhammar forskar om vad som
krävs för att ställa om till ett -reparationssamhälle-.
LANDET RUNT RANAN ÄR EN BERÄTTELSE Ranans histori
a på Nordkalotten sträcker sig över flera hundra år. Från begynnelsen användes den för att hålla det värsta draget borta från stugans eller kåtans väggar, eller som täcke i bädden. Idag används den som väggprydnad i många hem, men ännu fler ligger ihoprullade i förråd. Det är dags att plocka fram ranan igen, tänkte vi och ordnade en utställning, inom ramen för Sommarfesten i Korpilombolo. DEN 16 JULI 2022 bjöd Kulturföreningen i Korpilombolo på teater, dans, musik, och Ranautställningen prydde väggarna i Kulturmagasinet. Utställningen kom till på Föreningen Norden Pajalas initiativ och var därmed ett samarrangemang. Ett tjugotal ranor visades och även vävda band. Alla utlånade av generösa personer i byarna. Varje rana har ett namn: Taikayö – Förtrollad natt. Satumaa – Sagolandet. Vedenvälkettä – Vattenblänk. Karhun Tanttsi – Björndans. Och förstås Rönnen – Pihlaja, som verkar vara det vanligaste motivet för ranor. Inte så konstigt eftersom rönnen för länge sedan sågs som ett heligt träd i norra Sverige och Finland. EN RANA är således inte vilken bild som helst. Den är en berättelse om norrsken och isiga novembernätter. Om hemgården. Om hjortronmyren. Om drömmen som aldrig blev verklig. Ranorna är laddade med upplevelser, minnen, känslor. Berättelsen kan ha fallit i glömska, men går ändå igenom till betraktaren och därav får ranan sitt värde. 1970- och 1980-talen var ranornas storhetstid. Två viktiga personer bakom utställningen var Anna Siekas och Nanna Grönberg. De hör till de sista ranaväverskorna i svenska Tornedalen. Men vem ska ta vid och fortsätta? Vem håller liv i denna (oftast) kvinnors kulturgärning? TEXT: MONIKA LUIKSAAR LUND FOTO: BERIT ÖSTRÖM Märta Nylund för Kulturföreningen i Korpilombolo och Monika Luiksaar Lund för Föreningen Norden i Pajala. FÖRENINGEN NORDEN VÄSTERÅS BESÖKTE SVENSKBYGDERNA I ESTLAND Den 26 maj åkte medlemmar från Föreningen Norden Västerås till svenskbygderna i Estland. Ordförande Alice Widlund har förevigat resan, som gjordes med båt från Stockholm till Tallinn. VÄL FRAMME i Tallinn blev det buss till färjan över till Moon och Ösel. Vi besökte det stora Meteoritkraterfältet Kaali, som är ett av Estlands mest unika naturminnesmärke. Vi besökte också Kuressaare slott, som är den enda bevarade borgen i sin helhet i Baltikum. PÅ DAGÖ besökte vi Korsberget Ristimägi som är täckt av kors med anknytning till deportationen av svenskar från Reigi i augusti 1781. Den 20 augusti 1781 samlades alla utvandrare vid Ristimägi för en sista gudstjänst och tog farväl av platsen som varit svenskarnas hem i 400-500 år. Svenskar som besöker Korsberget sätter upp egna kors där och det gjorde även vi. I Hapsaal besökte vi Aibolandmuseet som berättade om estlandssvenskarnas liv och historia. Det fanns en 20 meter lång broderad bonad som beskrev hela historien. Detta museum besökte också vår kung och drottning efter att Estland blivit självständigt 1991. ALICE WIDLUND NORDENS TIDNING 3-22 29