Nollnitton 1
intervju Text: Nils Hidemark Foto: Thron Ullberg
Hur ska en 30-åring utan sparpengar kunna köpa en lägenhet? Vem har råd idag att äga sin bostad? Och vilka vinner på att befolkningen drunknar i lån? I boken Fuskbygget djupdyker Andreas Cervenka i vår tids kanske mest akuta kris. Någonting har hänt. De senaste åren har konversationen bland mina vänner alltmer kommit att handla om amorteringar och räntesatser. Är det bara att vi blir äldre och tråkigare? Eller handlar det om att vår generation alltmer hamnat i en bostadspolitisk rävsax, där valet står mellan att belåna sig högt över öronen eller att sova på soffor? Det senare, hävdar Andreas Cervenka i sin nya bok Fuskbygget: Så knäckte bostadsmarknaden Sverige och världen. I boken förklarar Andreas Cervenka, som också är ekonomireporter på Aftonbladet, hur tak över huvudet har gått från att ses som en mänsklig rättighet till ett sätt för banker och privatpersoner att göra ofattbara vinster. Det som från början varit ett politiskt projekt har idag helt hamnat i marknadens händer. Samtidigt skuldsätter vi oss mer och mer i förhoppningen att värdet på våra hem ska fortsätta stiga. För yngre generationer ter sig drömmen om ett eget hem alltmer som en hägring. Kommer priserna fortsätta att stiga, eller är bubblan på väg att spricka? Andreas Cervenka slår vitt och brett omkring sig mot politiker, riskkapitalister, boomers – och inte minst bankerna, som har gjort storkovan på att tillgodose vår belåningssjuka. Är han en vänster-galning? Inte alls. Att situationen är ohållbar vet alla som är insatta i ämnet. Nu vill han väcka en sovande befolkning. Jag är över 30, har inga sparpengar och är nyexaminerad. Är det kört? – Nej det är aldrig helt kört. Men bor du i en storstad och inte har hjälp från dina föräldrar blir det jättesvårt såklart. Andra i min ålder har kanske tänkt mer långsiktigt. – Samtidigt kan man fråga sig om man behöver äga sin bostad, och det ska man ju inte behöva göra. I Sverige har det ju blivit så att man måste det eftersom det är de bostäderna som finns tillgängliga. Tyvärr har det blivit 12 väldigt höga murar att ta sig över om man ska in på marknaden. Nu kommer dessutom förslag på att bankerna ska kunna ge ännu högre lån. Om jag läst din bok rätt så tycker du att högre lån är en väldigt dålig idé? – Jag tycker inte att lösningen ska vara att hjälpa befolkningen att ta ännu mera risker. Då kommer priserna bara stiga ännu mer. Det är lite som att bota en baksmälla med att gå till systembolaget – det känns bättre i början, men sen måste man hitta en annan lösning på problemet. Du är också inne på att det blivit en statusgrej att äga en lägenhet. – Ja precis, det har ju blivit det. I takt med att det har blivit så viktigt med bostäder har det också blivit en social markör. I Stockholm skulle man nästan kunna kalla det en socio-ekonomisk rensning i vissa kvarter. Det är inte så många bibliotekarier som flyttar in i Vasastan – snarare att de flyttar ut. En bostad är inte bara någonstans du bor, utan den säger också något om dig själv och den du vill vara. Att vilja bli cool och framgångsrik och att hänga med andra framgångsrika människor kan få dig att höja dina bud väldigt mycket i sluttampen av en budgivning. Vad driver dig till att skriva om det du gör? – Mitt mål med skrivandet är att skapa tankar och funderingar hos läsaren. Jag är ju bara en snubbe som gör observationer, så jag kan inte komma med alla svar. Sen tycker jag att de observationer jag gör är väldigt intressanta, och då vill jag dela med mig av dem. Min drivkraft är att visa på saker som händer men som man inte alltid tänker på. Saker som är självklara för en ekonomijournalist men inte för gemene man. Nu är jag gemene man. Går det att sammanfatta problemet idag? – De senaste 30 åren har vi haft en enorm inflation vad gäller priset på tillgångar, det vill säga att bostäder blivit dyrare. Min förklaring är att det blivit mycket lättare för banker att låna ut mer och mer pengar, vilket eldar på priserna. Innan var det politikens ansvar att ordna bostäder, men politikerna sa i princip ”hejdå, det här får ni lösa” till vanliga människor. Det blev det privata som skulle sköta bostadsmarknaden. Det menar jag har bäddat för den här utvecklingen. Du går ju rätt hårt åt mot bankerna. Kan man avfärda argumenten som vänsteraktivism? – Det kanske någon vill göra, men jag tycker det är ett sätt att distrahera från sakfrågan. Jag brukar säga att om jag är vänsteraktivist så är Financial Times också vänsteraktivister. Deras kolumnist skrev att man borde ta bort bankernas möjlighet att skapa pengar. Det är ju en vänstergalning med svenska mått mätt. Bankerna har en enorm makt i samhället och man måste kunna diskutera det. De tycker säkert att det är jobbigt, men det är okej. Hur har du själv påverkats av bostadsmarknaden? – Jag skriver på ett ställe i boken att det mest irriterande man kan göra är att sitta och prata om sin bostadskarriär. Men jag har väl haft det ganska likt många andra, och kom in på marknaden genom min fru. Nu bor jag i en villa i Lund som jag har köpt. Jag brukar tänka att det jag skriver om och mina privatekonomiska beslut är två olika delar av hjärnan. Jag önskar att min privatekonomiska hjärna var bättre än vad den är. Borde fler flytta från storstäderna? – Jag tycker att man ser en sådan trend, i alla fall här i Skåne. Lund är ju både sett utifrån Skåne och resten av landet rätt dyrt, och många flyttar till mindre orter. Jag tror att många tänker att de inte vill arbeta åt sin bank resten av livet, som man ju gör när man har jättehöga lån.