Nollnitton 1
Resor 48H STOCKHOLM Carl Reinholdtzon Belfrage åk
er på en weekend till monokulturens huvudstad och blir inte imponerad. Text: Carl Reinholdtzon Belfrage Det händer emellanåt i idéhistorien att en enskild individ gör en instats av så enastående vikt att en hel intellektuell disciplin identifieras med personens namn. Detta gäller exempelvis Jungs analytiska psykologi, liksom naturligtvis Freuds psykoanalys. Stockholm har också gett namn till en händelse – Norrmalmstorgssyndromet eller Stockholmssyndromet som det numera heter. Ett psykologiskt skeende där offret börjar sympatisera med sin förövare och ser utomstående möjlighet till räddning som något ont. Detta utgör fundamentet för att förstå den enkelspårige stockholmarens psyke. Men låt oss börja med något lättsammare! Som Jeopardy! Svenniga huvudstäder för 500, tack. Ok, svaret lyder ”Det du får om du köper Köpenhamn i Chinatown”. 20 Stockholm är lite som Eva Röse. Vacker på utsidan, men inte våldsamt talangfull på insidan. Det är bara här personer som Stina Wollter och Cissi Wallin kan ta över en hel stads- och medieapparat. Eller en korrupt och toxisk landshövding med Playmobil-frisyr och ”komiker”-man belönas med ett tv-program på statstelevisionen efter att skandalen briserat. Udda, to say the least. Jag skulle gärna slänga in några personer som identifierar sig som män här också, men könet är likt diesel förbjudet i innerstan sedan en omröstning i Hornstull. Och när jag befinner mig här ett par dagar innan USA-valet skriker följaktligen media ut att Harris kommer att vinna och att Trump är Hitler. Nyanser och analys är inte trendigt i huvudstaden. Däremot masspsykos. Ingen journalist har accepterat det demokratiska valet. Vilket lett till att Handelsbanken numera helt tagit över den mediala bevakningen. Jag flyger in från New York (äter på Bridges) med ett par övernattningar i Baskien (äter på Etxebarri) och landar slutligen i Sveriges huvudstad. Vissa skulle likställa riktningen i denna långa flight med Fermentas kurs på 80-talet. Från fantastisk till usel. Men jag är exalterad. Jag ska checka in på Ett Hem. Inte ett hem som i din förvirrade morfars boende utan det som Gud hade för avsikt när han planerade kollektivt boende värdigt vår natur. Ett Hem är hotellvärldens motsvarighet till flygindustrins Concorde, det enda värdiga för en person på resande fot. På väg i taxin från Arlanda anländer jag snart till storbyn. En argsint mobb uppenbarar sig i stadsbilden. Jag