Advokaten 1
PRAKTISK JURIDIK bosatt, och de blev senare svens
ka medborgare. Det dröjde ungefär ett år innan den i Iran bosatta parten kunde flytta till Sverige. Efter äktenskapsskillnad i Sverige krävde hustrun att få ut det icke-betalda mahrbeloppet. Fall 1: Mahr bestående av 690 guldmynt I det första fallet hade makarna avtalat om ett mahr på 690 guldmynt ”av slaget Bahar Azadi första graden ’New Design’ eller värdet av mynten enligt guldkursen på betalningsdagen”, vid sidan av ett exemplar av Koranen, en spegel, blommor och ett par ljusstakar. Föremålen skulle lämnas omgående vid äktenskapets ingående, medan guldmynten (eller deras värde) skulle betalas på begäran av hustrun. Enligt mannens version hade hustrun vid äktenskapets ingående lovat honom att hon aldrig skulle framställa några krav på det obetalda mahr. Avtalet kom till under påtryckning av hustruns far och som ett formellt krav för ett giltigt äktenskap i Iran. Äktenskapet upplöstes efter 17 år vid en svensk tingsrätt på makens talan. De avtalade guldmyntens värde bedömdes motsvara 1 500 000 svenska kronor. Samtliga rättsinstanser ansåg att avtalet närmast liknade ett anspråk rörande ett äktenskaps förmögenhetsrättsliga verkningar, och därför föll in under lagvalsreglerna i 1990 års LIMF. Samtliga domstolar kom vidare fram till att LIMF i detta fall föranledde en tillämpning av svensk lag. Hustruns yrkande ogillades, eftersom en utfästelse om mahr inte kan göras gällande enligt svensk rätt. HD avgjorde målet den 29 mars 2017. Domen har sedermera fått referatet NJA 2017 s. 168. Fall 2: Mahr bestående av 700 guldmynt Avtalet i det andra fallet är påfallande likt det första. Makarna hade avtalat om 700 guldmynt Bahar Azadi, ett exemplar av Koranen, en spegel och ett par ljusstakar som mahr till hustrun.8 Bara några månader efter att maken kommit till Sverige ansökte hustrun om skilsmässa vid svensk domstol och senare om utbetalning av värdet av de 700 guldmynten (drygt 1 500 000 kronor). Maken kom senare att beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige och han blev även svensk medborgare. Fallet hann valsa runt i de lägre rättsinstanserna ett par gånger innan det kom till HD, mycket på grund av parternas sätt att föra sin talan. De involverade lägre rättsinstanserna kom fram till olika bedömningar avseende huruvida iransk eller svensk lag gäller, samtidigt som de ansåg att tvisten utifrån svensk rättssystematik närmast handlar om en tvist om makars förmögenhetsförhållanden. I den dom som HD avkunnade den 29 mars 2017, samma dag som domen i NJA 2017 s. 168, underkänner HD den slutsats som Hovrätten för Övre Norrland kommit fram till, nämligen att mahr-avtalet innefattade ett avtal om tillämpning av iransk lag. I stället ska enligt HD svensk lag tilllämpas, ifall målet återupptas (!) av tingsrätten. Utsikten att få ut mahr är i så fall obefintlig av hänsyn till prejudikatet i NJA 2017 s. 168. MAHR OCH SVENSK RÄTT Mahr har relevans i alla muslimska länder och rättsordningar. Kulturella skillnader förekommer dock och praxis har varierat över tid. Medan mahr mot slutet av Pahlavi-regimen, det vill säga perioden fram till 1979, bland Irans välutbildade befolkning hade utvecklats till något rent symboliskt utan förmögenhetsvärde, har de avtalade tillgångarna de senaste decennierna ofta nått mycket höga nivåer, helt bortom mannens förmåga att någonsin betala. Att inte betala är straffbelagt och många iranska män sitter i fängelse med anledning av sin försummelse eller oförmåga att betala. För att komma åt den ständigt stigande nivån har det iranska parlamentet emellertid infört regler om rättsligt genomförbara maximinivåer av mahr. I nuläget går gränsen vid 110 guldmynt av slaget Bahar, vilket motsvarar drygt 240 000 kronor.9 För att få ut ett avtalat högre mahr måste kvinnan kunna bevisa att mannen förmår betala det. Eftersom mahr i den islamiska traditionen är något som hör till ett äktenskap är regleringen i äktenskapsbalken (SFS 1987:230) det naturliga jämförelseobjektet. Studier som Margareta Brattström och Mosa Sayed genomfört visar dock tydligt att det muslimska mahr-institutet inte går att likställa med exEFTERSOM MAHR I DEN ISLAMISKA TRADITIONEN ÄR NÅGOT SOM HÖR TILL ETT ÄKTENSKAP ÄR REGLERINGEN I ÄKTENSKAPSBALKEN (SFS 1987:230) DET NATURLIGA JÄMFÖRELSEOBJEKTET. 6 En tillämpning av EU:s s.k. Rom Iförordning om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (EG, nr 593/2008) synes utesluten, primärt på grund av att den förordningen inte gäller för förpliktelser som har sin grund i familjeförhållanden, art. 1.2 b. 7 När tvisten handlar om ett för domstolslandets rättssystem typfrämmade rättsinstitut framstår det som naturligt att ”snegla” åt hur yrkandet kvalificeras i det andra berörda rättssystemet. Ett lagval sker sällan ”i limbo”, med ovisshet om vilka länders rättsordningar som kan bli aktuella. 8 Mål nr T 186115. 9 Jag tackar den iranska människorättsjuristen Sedigheh Vasmaghi för denna information. Värdet i svenska kronor är inte statiskt. ADVOKATEN NR 3 • 2018 » 45