Campus 1
poLis Vad är fördomarna mot yrket enligt dig? – J
ag upplever inte fördomar på det sättet, men däremot finns det stereotyper. Till exempel på hur en polis “ska” se ut. En vit man, mellan 25 och 30, lång, kroppsbyggare och går runt i Fjällrävenbyxor. Jag kan även märka av en viss oförståelse för hur vi kan eller får jobba. Ofta kommer en tredje part och ifrågasätter vårt arbete vid ett ingripande. Det är naturligt att de ifrågasätter och jag vet att det är många som är kritiska till polisen men jag upplever en generell okunskap kring lagstiftningen och hur vårt arbete fungerar. Vi är inte känslokalla bara för att vi bär uniform. Det har hänt att någon gått på mig som person och mitt utseende, jag brukar inte bli arg, men då blev jag det. Man får försöka låta vissa saker rinna av en, jag vet att det är inte riktat mot mig som person utan mot myndigheten och uniformen. Har du någon gång stoppat dig själv från att göra något semi-olagligt på grund av ditt yrke, eller händer det att du går mot röd gubbe? – Haha, jadå, jag tror alla går mot röd gubbe någon gång. Men jag försöker i största mån hindra mig själv. Första gången är ju den svåraste, sen blir det vanemässigt. Sen kör jag väl lite för fort ibland. Det kan kännas som lite hyckleri att bötfälla folk som kör för fort och sen gör man det själv, men någonstans vet jag att jag är medveten om att jag kör för fort och skulle jag bli stoppad så tar jag den konsekvensen. Till skillnad från många andra.. Vad är den sämsta ursäkten du fått? – Den vanligaste är att de har bråttom. De försöker ofta snacka sig ur det. Om man ändå ska försöka snacka sig ur det, vad är det effektivaste sättet? – För min del handlar det om att jag bestämt mig. Då spelar det tyvärr ingen roll vad du säger, det handlar i grund och botten om ett signalvärde. Första gången du slog på sirenerna, mäktig känsla? – Man måste ha en speciell utbildning för att få köra med blåljus och sirener, och det är ganska nyligen jag fått det. Att få trycka på själva knappen är en speciell känsla. Men man trycker ju såklart bara om det är fara för liv och hälsa. Hur slår man på den? – Det är en knapp. Då startar både blåljusen och ljudet. Är det lika högt ljud inne i bilen som utanför? – Det beror lite på vilken bil man sitter i. I våra bussar låter det troligtvis mer inuti än utanför... men i våra nya bilar hörs det i princip ingenting. Är komradion som på film, man säger verkligen “kom” på slutet, i alla lägen? – Ja! Det är för att det ska vara tydligt att det jag sagt är klart. Det kan vara svårt att höra vad någon säger Ponera att du står i en bar och träffar lite nya människor för första gången, finns det ett motstånd att berätta för andra att man är polis? – Jag skyltar inte med det. Jag älskar mitt jobb och är jättestolt att vara polis. Men i ett sällskap blir man ofta center of attention när det kommer fram. De tycker det är ballt och vill höra berättelser och frågar inte sällan om det sjukaste jag varit med om och sådär. Som jag gjort nu i en halvtimme. – Hehe, jag har inget problem att prata om mitt jobb utan tycker det är kul. Jag tycker om mitt jobb och jag på radion, det är därför vi även har den här bokstaveringen med, “Adam, Bertil, Ceasar..”. Det ska vara supertydligt helt enkelt. Men är det lite löst snack mellan kollegor när vi inte är på en insats kanske man slarvar lite mer med “kom” på slutet. De där radion. Kan det bli så att man kan snickesnacka lite om var man ska äta lunch och sånt över den? – Jo, så är det! Man kan absolut kolla om någon vill ta en fika eller fråga om de ätit lunch via radion. Mysigt! – Vi försöker ändå. På mitt jobb är vi rätt dåliga på att vila mellan uppdragen, för det mesta är vi ute på något jobb eller letar eget. Då kan det vara bra med en liten fikapaus emellanåt! 24 CAMPUS