6 / PORTRÄTTET intressanta ur ett sådant perspekt
iv. Men framförallt handlade mitt yrkesval om att jag ville bort från Halmstad. Jag var så uppfylld av idén att bryta mig loss att jag bestämde mig för att söka en utbildning som inte fanns i närheten av mina trakter. Det blev kriminologi i Stockholm. I dag tänker Christoffer Carlsson annorlunda, han har till och med dedikerat boken till ”De som någon gång besökte det gula huset vid Toftasjön alldeles utanför Marbäck”. Vad hände? – Länge var jag väldigt glad över att ha undsluppit tystnaden och den framtid som väntade mig i Marbäck. Vilken? –Det vågar jag inte ens spekulera i. Men jag var 18 år – och hade givetvis helt fel. I dag, om jag inte hade barn eller ett yrkesliv som är väldigt centrerat till Stockholm, hade jag inte haft några problem med att flytta tillbaka. Jag känner mig grundad där – och ville använda det i min bok. ETT OMEN Järtecken är ett varsel eller ett omen om framtida händelser. Christoffer Carlsson tar avstamp i dåtiden för att reda ut hur vi blir som vi blir. Järtecken, Christoffer Carlsson, 199 kr* t o m 31 mars (ord pris 249 kr). skildra Marbäck som en plats, jag menar en verklig plats, en där människor lever och verkar, har drömmar och rädslor, åtnjuter livets små nöjen och försöker hantera de stora tragedierna som drabbar dem. I takt med att jag växte upp insåg jag också att det kanske fanns laster i min släkt som gått i arv. Jag ville loda i det, när jag själv blev pappa. Det är en djupt personlig roman säger han, den kommer från en central plats i honom där barndomen prövas på nytt. – Men jag är också spänningsförfattare, jag vill få dig att vända blad, och jag vill testa gränserna för kriminalromaner. Inga jämförelser i övrigt, men Kerstin Ekmans Händelser vid vatten har allt. Hon håller läsaren i ett järngrepp från sidan ett. JAG FRÅGAR OM BOKENS Isak är en ung Christoffer, men det är att gå för långt tycker han. Något direkt självporträtt är det inte. Hur var du som barn? – Något av en kuf, tror jag. Jag hade tjocka glasögon, CHRISTOFFER CARLSSON, 32 ÅR, pappa till lille Stig, och numera väl förankrad i Stockholm och Hägersten. Längtar han hem undrar jag, men han menar att längtan är fel ord. – Inte så långt efter att jag hade börjat skriva Järtecken såldes mitt barndomshem. Livet har ganska få konstanter, inte sant? Allt förändras hela tiden, men det huset hade varit en av mina fixpunkter. Plötsligt var en del av min historia onåbar. Inte bara huset. Under tiden i Stockholm börjar historien suddas ut. Morfar, mormor, farmor, farfar dör. Bara en månad efter det att Christoffer Carlsson blir pappa omkommer hans morbror. En ohejdbar brand tar fart i husets bastu, ett elfel tror man, och plötsligt kommer döden. – De personerna fattas mig väldigt mycket. Han uttrycker vuxenhetens smärta och förluster vackert. – I dag är jag stämd i en lägre ton. Det gäller nog många som går genom livet. I Järtecken skriver han om den lilla ortens välsignelse och förbannelse. – Jag har vuxit upp omgiven av gårdsmytologier och berättelser om människor i en ganska liten värld. Jag ville MITT BOKLIV 1995 1998–2005 DRÖMMER OM SMUGGLARE Det finns ett före och ett efter Fem på smugglarjakt av Enid Blyton. Före den är jag fast i Halmstads utkanter. Efter den kan jag ta mig vart som helst. Bli vem som helst. Böcker får mig att drömma. DE SVENSKA KRIMINALROMANERNA Mankell, Marklund, Nesser, Edwardson. Jag slukar deras serier. Ingen är dock större än mästarparet: Sjöwall & Wahlöö. Ingen annan kan röra dem, utom möjligen Leif GW i sina största stunder, som i triumfen Mellan sommarens längtan och vinterns köld. * SE SIDAN 2 att läsa är att resa fick tidigt akne och vi bodde en bit bort från alla andra så jag blev ganska ensam. Jag har en lillebror, den bästa man kan ha, men han är tre år yngre och som barn är tre år stor skillnad. Läsandet blev det jag landade i – och ganska snart började jag hitta på egna historier. Inte bara det. Du skickar ett manus och ett brev till flera förlag: ”Hej, jag heter Christoffer Carlsson, är 11 år och kommer från Marbäck utanför Halmstad…”. – Jag visste att förlag gav ut böcker och att de gjorde en bedömning innan. Jag ville veta om skrivandet var något för mig. Jag visste ju inte… till mina föräldrar ville jag inte gå. Jag kommer inte från en läsande familj. Och förresten, de hade säkert bara sagt att jag var jättebra. Svarade förlagen? –Ja, några gjorde det faktiskt, bland andra Opal. Problemet var bara att det var ett barnboksförlag och jag hade ju skrivit en vuxenbok… Varför ville du prompt skriva? – Jag var inte bra på någonting som barn, kunde inte spela fotboll, inte teckna, jag kunde ingenting! Jag tänkte