GLAS 1
/ profilen / Björn en cyklande provokatör som ska
göra Göteborg till en världsstad Göteborgs stadsarkitekt Björn Siesjö har tillmätts rockstjärnestatus. En galen och egensinnig arkitekt som vänt upp och ner på stan sedan han tillträdde 2011. Själv talar han om uppdraget som ett kall. ”Viktigast av allt är att tro på det man gör. Jag är här av skäl som inte handlar om mig.” GÖTEBORGS STADSARKITEKT Text: Kerstin Wallin Foto: Sören Håkanlind Björn Siesjö är också känd som cykelnörd. Cyklar för livet, för göteborgarna och deras stad. På sin cykel mäter han upp den rätta skalan för mänskligt liv. Utan att förlora fågelperspektivet. Men de två hjulen står också för spänning och dramatik, från barndomens första vurpa till det som nu väntar. En tusenmilafärd genom Asien. Framtanden i guld glimmar i vårsolen. — Elegant va, kommenterar han med ett pojkaktigt flin. Han är hur som helst i gott sällskap. Niklas Strömstedt, Pepe Eng och Madonna är andra med förgyllda leenden. — Jag cyklade omkull som liten och slog ut en tand. På den tiden var plasterna dåliga. När jag sedan som vuxen flyttade till Lerum och hamnade på Folktandvården blev det guld i stället. Det var inte vanligt på 90-talet så hela mottagningen samlades runt mig. Från murare till arkitekt Att det är mycket folk och turbulens kring Björn Siesjö är nog ofrånkomligt. Men först tillbaka i tiden till Lund där han föddes 1960. Han växte upp i en akademisk miljö. Mamman Bodil var lärare i franska och engelska och pappan, Bo Knutsson Siesjö, var känd medicinforskare och stor konstsamlare. Björn valde emellertid inte genast den akademiska världen utan började som murarlärling. Här skulle kunna anas ett fadersuppror, men Björns förklaring är en annan. 62 GLAS 2.2017 / profilen / — Det var ett tidens tecken och Lund på 70-talet. Hantverket stod högt i kurs så jag blev murare. Jag kunde till exempel putsa en villa i professorsstaden och leva bra på det. Men vid 23-års ålder fick han för sig att han ville se något annat och valet föll på Göteborg. Där träffade han kvinnan som han blev förälskad i. Och nu var det livet på landet i kollektiv strax utanför stan som gällde. I tolv år. Hustru, fyra barn, hästar, gris, ankor och höns. Under tiden började han fatta att det där med att bli arkitekt nog inte var så dumt. 1992 utexaminerades han från Chalmers och kom ut på arbetsmarknaden. Det blev Wingårds, White och Lilejwalls för att 2001 tillsammans med två andra starta arkitektbyrån Kanozi. Kraxande olyckskorpar Han övergav också livet på landet, men inte hustru och barn. De bor numera i stan i en villa från 1937. Barnen är visserligen utflugna, men deras tomma rum hyrs ut till studenter. Helt i linje med Björn Siesjös idé om vikten av att förtäta och föra samman människor. När Björn Siesjö fick det åtråvärda uppdraget som Göteborgs nye stadsarkitekt var olyckskorparna många. Han skulle bli kortvarig på sin tjänst. Mycket kortvarig. — Det trodde jag med, för det var mycket som hade gått snett. >