GLAS 1
Det fanns ingen energi i processen. Min uppgift v
ar att gå in och vara en katalysator. Här ska sägas att Göteborg hade varit utan stadsarkitekt i 14 år när Björn Siesjö ”kom till makten”. För någon stadsarkitekt i vanlig bemärkelse är han inte. Stadsplane-arkitekt/ingenjör är ett bättre ord. Han ska ha greppet om stadens omvandling, värna om dess själ och självkänsla. Om möjligt förstärka. Hela stan är nu under år framöver en enda stor byggarbetsplats. Det sprängs, pålas, gjuts, grävs och bankas. Förbjuden infart, lervälling och kaos i största allmänhet. Namnkunniga arkitekter går samman i protest på debattsidorna. Och vid middagsbjudningarna och på spårvagnen pratas det om den där Siesjö. Som han har ställt till det! Hur tar du det? — Jag är inte rädd för kritik och, jag är inte konflikträdd. Är du det även privat? — Njaa, äktenskapet och mina barn är min plattform i livet. Den som ger mig trygghet. Inte rädd för blåsväder Det har sagts att Björn Siesjö fick gå igenom tre test inför jobbet som stadsarkitekt men det är inte sant. Antalet test var fyra! — De ville väl se om jag var galen eller ej. Jag uppvisade nämligen en extrem profil. Tydligt social och extremt extrovert kopplad till att vara ledare. Så vad innebär egentligen ditt uppdrag? — Det är ett löst format uppdrag, en specialistroll. Jag ska ha hand om kommunikationen mellan politiker, intressenter och experter av olika slag, hålla föredrag, delta i debatter och förstås ha en översikt över stadens planering. Under det första året höll Björn Siesjö till exempel 250 föredrag. > Det säger en del med tanke på att året har 365 dagar. Och inte sällan handlar det om att ge sig ut i blåsväder. Vad har du att säga om göteborgarna? — Ett öppet och utåtriktat folk. Men tyvärr har segregationen ställt till det och då syftar jag på den segregation som består i att man byggt de olika områdena så långt ifrån varandra och från centrum. Det är för långt mellan människorna och mellan boende och verksamhet. För mycket tid och resurser läggs ner på att hålla staden vid liv. Frihamnen är älsklingsprojektet Många klagar över att Göteborg inte upplevs som stad vid havet trots läget. — Det stämmer. Göteborg är visserligen en stad öppen mot väster, men det är också en klassisk varvs- och industristad där transportlederna, det vill säga vattnet, älven och vägarna dit, setts som baksidan. Till skillnad från i Stockholm har man inte sett värdet i vattnet som njutning. Göteborgarna har länge varit fast i en traditionell syn och sena på att fånga upp dessa signaler. Men nu är ändring på gång och vattnet på väg in i staden. Ett älvrum att vandra längs, ta sig över med hjälp av nya broar och spekta- > 64 GLAS 2.2017 / profilen /