Bumsen 1
Soloresa det kännas att jag var långt norrut, got
t om snöklädda fjäll i fjärran. Vidare mot Kiruna där jag inte varit förut om man undantar ett mycket kort besök för mer än trettio år sedan. Jag var nyfiken på att se staden nu när man befinner mitt i det enorma projektet att flytta den. Mina funderingar på Kiruna avbröts av att jag kände behov av 11-kaffe när jag fick se något som kunde tolkas som ett kafé. Platsen, Poultikasvaara, är allt annat än idyllisk och ger ärligt talat ett ganska risigt intryck. Det som bryter mönstret är ett antal nya fina Tesla snabbladdare. Jag chansade och steg in och blev mycket glatt överraskad, fin inredning med gamla udda möbler, gott om godsaker till kaffet och en altan i solen, precis vad jag behövde. En stund senare passerade jag Svappavaara, återigen ett namn man känner igen sedan skolan. En märklig plats. Mitt i vildmarken ligger plötsligt jättestora och omfattande industrianläggningar och vägar anpassade för tung lastbilstrafik, fullt logiskt naturligtvis men känslan är egendomlig. Inom kort anlände jag till Kiruna där gruvdriften också är ständigt närvarande med sina jättelika anläggningar och gigantiska hål i marken efter gamla dagbrott. Detta i kombination med hänförande utsikt mot den omgivande vildmarken och en till synes helt vanlig stad är tankeväckande och väldigt speciellt. Det var ännu tidigt på dagen och jag fortsatte norrut, en utflykt för att titta på fjäll och hur naturen kan ha sett ut innan gruvdriften. Det var frestande att fortsätta mot Narvik och så småningom Lofoten men jag insåg att jag inte skulle hinna med det på den här resan, det får vänta till nästa. Vid naturrastplatsen Torne Träsk finns bänkar och bord, toaletter och soptunnor. Mycket tycks kretsa kring fiske även här och husbilarna var många. Efter en fruktstund och lite kaffe somnade jag gott på en av bänkarna. Innan jag vände åter till Kiruna tittade jag förundrad på den igenbommade järnvägsstationen Torne Träsk, ett tempel av tegel som för att manifestera det tidiga 1900-talets seger över naturen. Suptallen i Vittangi. Mer om den i nästa del. Åter i Kiruna unnade jag mig lyxen att checka in på Bishops Arms, hade ingen aning om att de driver hotell också men det fungerade som vilket hotell som helst. Fortfarande var det ganska tidigt och en promenad på stan avslöjade en mycket egendomlig stämning som tydligen kan uppstå när staden ska flyttas. En säregen tystnad rådde bland husen, bara en massa amerikanska bilar i olika skick och stilar passerade. Det var ganska oklart vad som var öppet och vad som var utrymt, åtminstone för en utsocknes. Det finns en del mycket speciella hus som uppenbarligen ska rivas. Bland annat husen i kvarteret Ortdrivaren som ritats av arkitekten Ralph Erskine var nu tomma och delvis rivna. För att nu inte nämna den fantastiskt vackra Kiruna kyrka, alla med det minsta intresse för arkitektur, snickeri eller båtbyggeri bör unna sig att besöka den. Även den ska flyttas, och i ett stycke dessutom. Den planeras vara stängd i cirka två år och sedan öppna på den nya platsen. Ett nytt centrum byggs och har invigts men är fortfarande litet. Rejäla parkeringar utanför och bilfritt inne bland husen. Det syns att man lagt mer möda än brukligt på arkitekturen. På kvällen blev det livligare, Bishops Arms tycks vara stället som gäller en fredagskväll. Alla var där för att på lämpligaste sätt summera veckan. Jag lyckades dock komma över en fish&chips och en öl som jag fick inta vid bardisken, alla bord var bokade. Berätta om dina MC-resor i Bumsen! Har du varit ute ditt livs bästa resa? Kört en snabb tur till favoritfiket? Eller deltagit i en fantastisk bandag? Det vill vi medlemmar läsa mer om. Skriv och berätta! Maila text och bilder till bumsen@bmwklubben.se / Redaktör’n 30 Bumsen 2 2024