Nöjesnytt Helsingborg 1
MELLAN KONST OCH VETENSKAP HAVET är höstens stora
utställning i Louisiana. Den går i fotspåren av tidigare utställningar som Arktis och Månen och ter sig på samma sätt. Konst, kulturhistoria och vetenskap möts i ett storslaget narrativ. En mångsidig berättelse om människan och naturen, havets skönhet och fasa, myter och politik, kapitalism och klimatrealiteter. Text: Redaktion Foto: Louisiana För människan har havet alltid varit både konkret och abstrakt. 71 procent av jordens yta är täckt av hav, i Danmark är det aldrig mer än cirka fem mil bort, det är absolut vårt livsvillkor – och det är hotat. Men det är också en metaforisk plats, en abstrakt dimension som reservoar för myter, drömmar och längtan. Havet är allt på en gång: motorväg för handel med varor – och människor. Utrymningsväg, öde, skafferi, resursdepå, soptipp. Och lunga. Under tusentals år var havet mestadels en yta som djärvt kunde seglas, medan djupet drunknade. Men redan i utställningens första avsnitt ser vi under havets yta, där det myllrar av underbara, uråldriga livsformer. Denna okända värld utforskas i verk som befinner sig i korsningen mellan konst och vetenskap. Fascinationen för havsdjur kommer till uttryck i rikt illustrerade böcker och naturhistoriska samlingar från 1600-talet och framåt. Undervattenslivet måste nyfiket erövras, kartläggas och klassificeras och här spelade konsten en central roll. Till exempel var ryggradslösa djur som troll och bläckfiskar svåra att bevara och studera när de väl fiskades upp ur havet, men med ett otroligt hantverk skapade de tyska glasmakarna Leopold och Rudolf Blaschka realistiska glasmodeller av varelserna från djupet. Sedan dess har tekniska och fotografiska uppfinningar varit avgörande för att avslöja en ny för oss – men mycket gammal – undervattensvärld, som har underblåst surrealistiska bilder sida vid sida med havsforskningens sobra blick. Från Jacques Cousteau (1910–1997) till Emilija Škarnulytė (f. 1987) är vi på resa in i havets hemligheter – och den moderna människans förhållande till naturen växer fram, på gott och ont. 22 | nojesnytthelsingborg.se Genom historien har havets häftiga och dödliga krafter uppmuntrat människan att låta sin fantasi flöda – både genom att liva upp vågorna med havsgudar och genom att förvandla havet till en överväldigande spegel för våra existentiella längtan och känsloliv. Den andra delen av utställningen handlar om vad som händer när vi konfronteras med det okända. På 1800-talet blev havets sublima storhet ett centralt motiv för konstnärer som Caspar David Friedrich, Peder Balke och August Strindberg. Naturens oregerliga drama fångades i målningar där himmel och hav står tillsammans som i en kosmisk konspiration. Romantikens bilder var alltså förmodligen ett erkännande av den vidsträckta världen, men också av konstens egen kraft att kontrollera de panikslagna känslorna genom att omvandla dem till bilder. I västerlandet är vårt mytologiska förhållande till havet bland annat format av antikens, renässansens och barockens föreställningsvärldar, där det myllrar av havsgudar och andra varelser. Detsamma är fallet i andra kulturkretsar runt om i världen och i utställningen finns bland annat ett antal japanska träsnitt med fantastiska berättelser. Som en motbild till den vita, västerländska mytologin med de fysiskt motståndskraftiga havsgudarna och sjöjungfrurna finns det helt nya myter och motberättelser som fokuserar på ett av västerländsk kolonialisms mörkaste kapitel: den transatlantiska slavhandeln, där Danmark också medverkat. Konstnärer som Ellen Gallagher (f. 1965) och El Anatsui (f. 1944) arbetar just med myter som direkt relaterar till förslavade afrikaner som lever vidare i – eller återvänder från – havet. I den sista delen av utställningen är människans användning av havet ett huvudtema. I globaliseringens tidsålder har havsytan blivit en motorväg som korsas av container- och kryssningsfartyg lika stora som små städer och som hela vår konsumtionsorienterade ekonomi är beroende av. Och på havsbotten, som man i århundraden trodde var karg och utan liv, sker ett plötsligt ingrepp i havets resurser. Gruvbolag och regeringar förbereder utvinningen av metaller som kommer att användas för vår gröna omställning. Samtidigt finns en stor oro för vad sådan exploatering kommer att innebära för de ömtåliga livsformerna och klimatreglerande faktorerna i djuphavet. Vi inser att även något så stort som världshaven kan kastas ur balans. Utställningen avrundas med John Akomfrahs (f. 1957) monumentala videoverk Vertigo Sea (2015), ett stort verk i konstnärens verk, som förkroppsligar den flytande mångfalden av skönhet och fasa som havet är. HAVET presenterar verk av bland andra John Akomfrah, Anna Atkins, Peder Balke, Nina Beier, Jeanette Ehlers, Caspar David Friedrich, Ellen Gallagher, Susan Hiller, Pierre Huyghe, Kirsten Justesen, Utagawa Kuniyoshi, Niceaunties, Georgia O'Keeffe, Jean Painlevé, Howardena Pindell, Pipilotti Rist, Allan Sekula, Emilija Škarnulytė, August Strindberg, Superflex, Wolfgang Tillmans, Yuyan Wang och Francesca Woodman. HAVET visas på Louisiana fram till 27 april 2025.