Stenkoll 1
Kommentarer Något som slår mig när jag läser Natu
rvårdsverkets vägledning och regeringens proposition är att de utgår ifrån att gruvor och täkter är likadana verksamheter. Trots att både gruvor och täkter utgör utvinningsverksamhet så är det ändå fråga om två väldigt olika typer av verksamheter som genererar olika typer av material/restprodukter och i helt olika volymer. Det går således inte att sätta ett likhetstecken mellan dessa verksamheter och ev. förekomst av utvinningsavfall. En annan sak som jag reagerar på är att Naturvårdsverket och tillsyns- och tillståndsmyndigheter i princip utgår ifrån att allt är avfall och att verksamhetsutövaren måste motbevisa att så inte är fallet. Jag anser dock att man vid bedömningen av om något är ett utvinningsavfall eller inte borde utgå ifrån definitionen av ”avfall”, vilken återfinns i 15 kap. 1 § miljöbalken. Här anges att ”med avfall avses varje ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med.” Om man inte träffas av denna definition så är det inget avfall, och om man träffas av den så kan det under vissa förutsättningar vara fråga om en biprodukt och inte ett avfall. Om det 1) är säkerställt att ämnet eller föremålet kommer att fortsätta användas, 2) kan användas direkt utan någon annan bearbetning än den bearbetning som är normal i industriell praxis, 3) har producerats som en integrerad del av produktionsprocessen, och 4) den användning som avses inte strider mot lag eller annan författning och inte leder till allmänt negativa följder för miljön eller människors hälsa så är det en biprodukt och inte ett utvinningsavfall. Utifrån definitionen av avfall bör det således inte spela någon roll om materialen kommer att fortsätta användas inom en rimlig tid (vilket Naturvårdsverket anser), t.ex. genom återföring i produktionen eller avsättning på marknaden, utan den avgörande faktorn är om verksamhetsutövaren avser, eller är skyldig att, göra sig av med materialen. Om det inte finns något kvittblivningssyfte så kan det inte bli ett avfall och därmed inte heller ett utvinningsavfall. Jag hoppades att regeringen i sin proposition skulle försöka förtydliga vad som anses utgöra ett utvinningsavfall, så man kunde få en klar och tydlig vägledning i frågan. Nu blev det inte så utan regeringen menar att det är bäst om frågan istället klargörs i praxis. Vi får således hoppas att Mark- och miljööverdomstolen snart tar upp frågan till prövning så vi kan få en bättre tillämpning av gällande regelverk. En tillämpning som innebär att användbart material från täkter utgör utvinningsavfall följer inte grundidén i EU:s avfallshierarki, och är inte förenlig med cirkulärt samhällsbyggande. GÄSTKRÖNIKÖR Christian Härdgård, advokat, Advokatfirman Delphi 4 NUMMER STENKOLL I år utkommer Stenkoll med fyra nummer. Vad vill du läsa om i tidningen? Mejla till kansliet@sbmi.se