NG Malmö 1
Är Onlyfans-pimpandet också hämtat ur verklighete
n? – Lite grann. Men det är förstärkt. Min tjej är pensionerad exotic dancer. Och hon har haft Onlyfans. Däremot var inte jag någon pimp som tvingade henne att ha det. Det blev snarare en livlina under pandemin. Men jag tänkte att det skulle bli mer spännande att läsa om jag gjorde det lite mer osympatiskt. Hur träffades ni? – Ungefär som i boken. Först på Tinder, sen Bumble. Hon ville att jag skulle bjuda henne på middag. Det är någon amerikansk grej, att man måste bjuda på middag hela tiden. Jag lyckades övertala henne att vi bara skulle dricka drinkar. När jag beskriver det i boken ville jag få till någon slags True romance-känsla, att man bara blir galet kär direkt. Kanske i motsats till Tinder-romanen, där det verkar vara mycket ”kanske” och ”inte vet jag”. Var det svårt att kombinera bokskrivandet med frilansandet? – Det var jävligt krångligt. No days off, som sagt. Det var bara att kötta igenom frilansuppdragen så att jag bara kunde ägna mig åt boken några dagar i veckan. Jag hade aldrig kunnat skriva den om jag haft ett heltidsjobb på ett kontor. Jag kan inte fatta hur Jens Lapidus skriver efter jobbet. Det går inte för mig. Jag måste skriva tidigt på morgonen. Jag har faktiskt tänkt hela på förmiddagen hur det kan vara möjligt att öppna kontorslandskap är den etablerade arbetsformen. Jag tror det skulle vara bra för Sveriges BNP om alla hade varsitt kontor. – Verkligen. Mina föräldrar var också 24 NÖJESGUIDEN | NR 11, 2023 journalister. De hade egna kontor. Jag kommer ihåg när jag hälsade på dem på jobbet att jag tyckte det verkade härligt att ha ett eget kontor. Det går inte att tänka på det kreativa sättet när man har folk omkring sig. Jag ville kanske ta en paus och läsa en bok eller se en film och bli inspirerad. Men det går inte när man sitter på det sättet. Det är ett helvete. Man måste nästan vara helt ensam. Har du fått någon respons än? – Jag har fått jättefina dm från folk som har gillat den jättemycket. Det känns svinkul. Jag har blivit glad över att det inte bara är från killar. Det har mest varit killar. Men flera tjejer också. Jag har undrat om boken kommer funka för en kvinnlig läsare. Jag vill gärna att den ska göra det, för det är ju de som läser. Jag vet inte om män läser så mycket överlag. Därför kändes det viktigt att ha med mycket relationer i boken och att den inte bara är en våldsfantasi. I säljtexten nämns Quentin Tarantino. Det är modigt. Risken är att det blir som när Anitha Clemence gick ut och sa att hon skulle göra en svensk version av Seinfeld. – True Romance, som han skrev manus till, har varit en stor inspirationskälla. Och Natural Born Killers. Våldet som förlösande kraft. Hämnden som dramaturgisk motor. Folk som ljuger och utger sig för att vara någon de inte är. Det finns också många insprängda låttexter i boken som ska förstärka atmosfären och ge ledtrådar till handlingen. Det är Tarantino en mästare på. Det jag undrar är egentligen om du var rädd för att inte leva upp till förväntningarna det skapar. – Jag tänkte nog bara att det måste bli ”DE FLESTA BÖCKER SOM GES UT HANDLAR OM TJEJER SOM DEJTAR HOPPLÖSA SNUBBAR” världens bästa bok när jag började skriva den. Jag tänkte kanske inte just att det ska bli en svensk Tarantino. Jag lutar mig mot att det är förlagets beskrivning, och att den kanske är korrekt. Okej, men om man bortser från den exakta formuleringen och bara tänker på faktumet att du är en svensk som skrivit en actionspäckad bok som utspelar sig i Los Angeles undre värld. Utifrån den informationen är det väldigt nära till hands att tänka att det är en fånig bok. Det är något provocerande med det. – Absolut. Det är ganska svårt att skriva något som inte är fånigt. Om det finns några potentiella haters får man försöka göra en tillräckligt tung bulldozer som bara kör över dem. Tage Danielsson har sagt en av de bästa sakerna jag hört om skapande: ”Man ska inte ge publiken det publiken vill ha, man ska få publiken att vilja ha det man allra helst vill ge”. – Det är ett bra säg. Eftersom boken inte riktigt faller in någon tradition i svensk populärkultur blir det nästan som att jag måste skapa en ny marknad. Jag vet inte om boken kommer funka i min mediakultur-bubbla, men jag har nog inte tänkt att det måste göra det heller. Jag vill helst nå folk som gillar action. Sedan får vi se om någon annan gillar den. Jag har inte siktat in mig på någon smal litterär målgrupp. Alexander tycker att Sverige är fullt av npc:er och att svenskar älskar allt som är mediokert. Är det din egen Sverigebild? – Så är det. Det stämmer väldigt bra. Håller du inte med? Jo. – Det där är också ett lite cyniskt marknadstänk. Man måste dissa Sverige lite för att bli läst. Jag har bott så länge i USA att jag har blivit acklimatiserad till deras kultur. Därför är jag egentligen inte så brydd eller störd av Sverige. Men jag tror att det blir mer intressant för läsarna om det framgår att han är en svensk som befinner sig i ett främmande land. Kommer du skriva fler böcker? – Definitivt. Nu vet jag att det går. Det är det som är det svåra med första boken, man vet inte ens om det går att skriva en bok. Jag är så extremt lättad över att det faktiskt gick. Nu vill jag bara skriva nästa. Jag vet inte om det kommer att bli en direkt uppföljare. Det kan det bli. Men jag har också en annan idé, som jag inte ska avslöja. Jag kan säga att den utspelar sig i fast fashion-världen. Än så länge är det bara anteckningar i telefonen. Det måste bli mer.