Smögen & HÖST - VÅR Länk www.sotenasturism
Fiskebåtar i Smögens hamn år 1942. Foto Harry And
ersson Smögens sjöfart under krigsåren Att Smögengubbarna seglat långt och varit med om många äventyr under sina sjöfärder vittnade historierna på ljugarbänken om. När sista sillperioden tog slut 1906 riktades blickarna västerut och när Islandsexpeditionerna utrustades, så var det många unga smögengrabbar som tog chansen att följa med. min FarFar lUDvig hahne var en av de som följde med på Islandsexpedition. Han och några kompisar mönstrade på. ångtrålaren Laxen. Det var två ångtrålare som tillsammans lämnade Smögen för att segla den långa vägen upp till Island. De gamle ombord skojade med ungdomarna om att man kunde höra ”hur döingarne skrek” genom bordläggningen på ångtrålarnas järnskrov. Det de hörde var ju Knölvalarnas sång när de närmade sig Island. Fisket utgick ifrån Akureyri på nordsidan av Island. Arbetet var hårt med fisket och med saltningen av sillen i tunnor iland efter fångst. Grabbarna hann dock med en del nöjesliv också. På sin ålders höst, när min farfar varit änkling i många år efter min farmors bortgång, kunde han ibland börja berätta om livet iland. med spel och dans och sköna damer. Han berättade också med inlevelse om den vackra Isländska fiskarfickan Fanny som hade blivit så förälskad i honom. Hon ville absolut följa med honom till Smögen. Men farfar förutsåg den kulturkollision hon sannolikt skulle komma att råka ut för när hon kom dit. Att han mindes henne så väl på sin ålders höst gjorde att det på något vis kändes som om hon varit något alldeles extra. Om omständigheterna hade varit annorlunda kanske min farmor hade varit Isländska istället… på reSan hem kom De två båtarna in i ett område med dimma norr om Skottland. När dimman lättade var den andra båten försvunnen. ”Laxen” kom hem tryggt till Smögen och kunde lossa sin fulla last av fet fin förstklassig islandssill. Hemma fick de veta att första världskriget brutit ut. Man befarade att den andra ångtrålaren blivit krigets rov. Stor förstämning och sorg rådde efter de saknade kamraterna. Först efter tre månader hördes hon av igen. Hon hade blivit uppbringad av den Brittiska marinen och intvingad till Scapa Flow på Orkneyöarna. Britterna ansåg att lasten med den feta fina Islandssillen var avsedd för Tyskarna och därför konfiskerades sillen av Brittiska Staten. Gubbarna kom visserligen hem med båten och med livet i behåll. Men med sorgen över att hela förtjänsten från den hårda resan och lönen för mödan hade gått om intet, var dock riktigt tung. när FörSta värlDSkriget var SlUt slog sig grabbarna ihop och köpte sig en egen båt. Timingen för detta kunde inte ha varit bättre. Strax efteråt inträdde nämligen det som vi kom att kalla för förbudstiden i Sverige. Båten de köpte döptes till Nordwest. Istället för lastrum så hade hon dammar och kunde föra levande fisk som last. Förutom det egna fisket med snurrevad efter plattfisk, så ägnade de sig också åt rena fiskfrakter. Med denna båt fiskade farfar och senare också min far Gustav fram till andra världskrigets utbrott. Mitt under brinnande krig köpte far och farfar fiskebåten Vale år 1941. Denna båt kom pappa och farfar att fiska med ända fram tills den såldes 1975. De nöjde sig med det lugnare fisket i vattnen utanför Smögen. Detta gällde nog även för för många fler av Smögenfiskarna. i SmögenS hamn kUnDe man som mest se hela sextiofem vita fiskebåtar som alla fiskade i vattnen nära Smögen. En helt fascinerande syn som inte kan upplevas idag. När du tar promenaden nere på bryggan och slår dig ner på någon av ljugarbänkarna, föreställ dig en bild av alla fiskebåtar. Föreställ dig också när gubbarna lågmält och insiktsfullt, ofta med glimten i ögat, satt och berättade om sina upplevelser och sina historier. På berättarkvällarna ombord på M/S Soten får du höra mer om Smögens historia och livet vid och på Västerhavet. Göran Hahne Mer information: www.soten.se Tel: 0706-294556 Smögen & Smögen & 23