NG Malmö 1
Scen AFROFUTURISM, STJÄRNOR OCH HIPHOP Nu gör Nik
i “Awandee” Tsappos sitt första renodlade scenverk Head Peace. Föreställningen landar i totalt 24 städer under våren och sommaren. TEXT: AMANDUS PEREIRA KRAFTLING FOTO: SENAY BERHE 2010 VAR NIKKI “Awandee” Tsappos en del av den första kvinnliga duon i världen att vinna världens största streetdancetävling Juste Debout i Paris – något som fångades upp i dokumentären Martha & Niki som bland annat prisades med två Guldbaggar. Nu har Nikki tillsammans med dansaren Andreas Sanchez grundat danskollektivet Cipha 64, som representerar några av de främsta inom streedance-stilarna hiphop och house i Sverige. Kollektivets första renodlade scenverk heter Head Peace och är en fördjupning i konstformen dans. På scen i föreställningen syns även Kelly Bigirindavyi och Claudio “Comics” Fernandes, två internationellt etablerade freestyledansare med ett starkt personligt uttryck. Musiken till föreställningen är skriven av kompositören Ayesha Quraishi. Vart kommer idén till Head Peace ifrån? Niki: Vi sitter alltid och tänkte "vore det inte fett att...". Det är den. Vi är alltid in that space. Och vi, framför allt du Ayesha, har ju försökt skapa space, för att vi och andra som håller på med olika konstnärliga uttryck ska kunna gå ihop för att skapa. Så det känns som att det alltid finns med i våra samtal eller in the back 14 NÖJESGUIDEN | NR 4, 2022 of our minds. "Vore det inte fett att? Själva idén kom för ett tag sen. Jag brukar nämligen sitta på min balkong och kolla på stjärnorna om kvällarna. Tittar du på stjärnhimlen ofta? N: Ja, nästan varje kväll. Och det märks i den här föreställningen, kan jag säga! Det är så namnet kom till. Från namnet kom mer och mer idéer. Sen så fick vi förfrågan av Riksteatern att göra föreställning. De hörde av sig till mitt crew och var nyfikna på oss, undrade vad vi gör och om vi var sugna att göra en föreställning. Vi alla tyckte det verkade intressant. Efter lite samtal började de flesta i crewet säga "Vi ska nog inte stå på scen. Det känns som att vi ridear på ditt namn." Jag är ju också typ tio år äldre än nästan alla i crewet. De kände att det inte var rätt för de att göra det här projektet nu, baserat på vart de är i deras resa. Jag hade Head Peace-idén i mitt huvud och ville gärna koreografera. Att komma tillbaka till Riksteatern, och ta ett nytt steg i koreografrollen denna gång, är ju mer än att dansa på scen. Det är mer ansvar, en översiktlig vision. Så det blev ganska naturligt att jag ville gå ett steg djupare. Då tänkte resten av crewet "om Niki inte är med på scen, så är vi nästan bara vita på scen som ska åka runt med Riksteatern och representera hiphop. Det går inte, vi tänker inte göra det". Det var ett stort moment. Jag var jättestolt över dem, om jag ska vara ärlig. Över deras tankar. Samtidigt som det kändes synd att inte göra det tillsammans. Men alla i crewet är ändå med på olika sätt. Så det är ändå vi, Cipha 64 tillsammans. Nils håller också ställningarna på streetdance-utbildningen på Åsa folkhögskola medan jag är här. Var det där som Head Peace började formas till vad det faktiskt blev? Eller var det redan när Niki ringde Ayesha? N: Det var nog någonting i den här stilen. Ayesha: Ja det var där. Men det är ganska specifikt. Niki är konstnärlig ledare. Min del är bara musiken. Hon har hand om allt från koreografin, till ljuset, till kostymen. Alltså helheten. Så det är verkligen hennes vision, medan jag stått för musiken. Sen har vi en bra collaboration när det kommer till musiken. Man kan också säga att vi är del av ett kollektiv. Jag tror det är dags att vi börjar säga det. Vi är några stycken som har arbetat tillsammans nu. Inklusive Ellen ”EllenX” Elias och Doreen Ndagire. Och vi märker att i alla våra projekt så tar vi in varandra. I beskrivningen av Head Peace nämns ”afrofuturism”. Har det varit uppenbart att kombinera det med hiphop? N: Det här är intressant för jag kom på mig själv med just det här ordet. Jag insåg att jag har använt det ordet för Head Peace för att beskriva för andra vad vi gör. Inte tvärtom. Inte för att beskriva för mig själv. Eller för att jag grundat min idé i afrofuturism. Det har jag inte gjort på något sätt, medvetet. Det känns nästan som att jag har använt det uttrycket fel. Men afrofuturism är det närmsta ordet som beskriver det vi gör. För egentligen är Head Peace både framtid såväl som dåtid, men allra främst är det här och nu. Särskilt är det direkt inspirerat av stjärnorna. Det handlar om kontakt med högre världar. Kontakt med högre dimensioner, som är inspirerade av stjärnor och av månen. Head Peace kommer till Malmö den 11 maj, Lund den 12 maj och till Simrishamn den 13 maj.