NG Malmö 1
D et är omisskännlig stockholmsstämning på bageri
et i Enskede där ingen ens vänder på huvudet när Veronica Maggio häller upp sin bryggkaffe. Tjejen bakom disken frågar oss om vi vill “ha mjölk till?” med så neutral ton att jag vill dränka izettlemaskinen i mitt vattenglas. När en person två bord bort slår huvudet i den lågt hängande designlampan, i vad jag uppenbart tolkar som ett försök att glo mot vårt bord, känns det som en befrielse. – Det är så skumt. Ett tag tänkte jag att när jag är less på det här ska jag gå under radarn, då kommer ingen känna igen mig något mer. Jag har alltid tänkt att jag kan göra så. Men nu tror jag att det tåget har gått. ETT MISSLYCKAT KÄRLEKSLIV är väl inte nyheter under solen i det konstnärliga ekosystemet. Men att säga att Veronica Maggio inte tonsatt det fortsatta förskimrandet av trust issues och live fast die young-romantik på den här sidan sekelskiftet är att underdriva. Och som vanligt händer det något hemskt är hennes sjunde studioalbum. Skivan har delats i hälften där den första delen kom 2021 och i maj släpps den i sin helhet. Trots klassiska element av vardagsrealism har Maggio på många sätt nu ställt sig själv på sidlinjen av sitt berättande. Är det här låtar om sunda relationer? – Det vävs allt oftare in, speciellt på den nya skivan. Som på Daddy Issues. Den beskriver att jag är klar med tramset och att jag har fler än mig själv att tänka på. Mönstren börjar gå ur. Vad är skillnaden på ångest och kärlek idag jämfört med 16 år sen när du började? – Det är väldigt stor skillnad, iallafall för mig. Jag har en otroligt mycket mer hälsosam inställning till den relation som jag har idag än vad jag hade för 10 år sen. Jag har alltid varit så himla dålig på kärlek. Det har varit väldigt mycket drama. Har du sökt drama? – Absolut. Det har varit mycket av, på, av, på, slut, ihop, slut, ihop. Mycket släpande av sin IKEA-kasse från den enes lägenhet till sin egen mitt i natten och så kommer den andra och knackar på. Till slut känner man bara “varför håller jag på såhär?”. Varför höll du på sådär? – Jag vet inte varför man vill riva upp grejer? De flesta människor går ju bara därifrån och känner att “nu har jag fått nog av det här”. Det ger bra stoff till skivor? – Precis, nu har jag bränsle för resten av livet om jag vill fortsätta skriva om såriga kärleksrelationer. Jag kan vara bitter i säkert tio år till, haha. Jag tror att jag kom till en punkt där jag kände mig så obeskrivligt klar. Det blir som ett konstigt beroende, man ser liksom inte själv vad det är man gör. Jag började jämföra mina relationer med mina kompisars och bara “har inte ni också de här problemen?”, “gör inte ni också såhär?” och alla tittade på mig som fågelholkar. Då förstod jag, att såhär är det ingen som gör. Då insåg jag, att nu får det vara bra liksom. Var tror du att trasslet kommer från? – Jag har inte haft några strålande förebilder när det kommer till relationer när jag var yngre. Jag har inte sett folk bråka på ett vettigt sätt, inte förstått hur man löser konflikter mer än att slänga på luren eller slänga igen en dörr. Och det brukar inte leda till så mycket. Den nya skivan Och som vanligt händer det något hemskt är inte helt befriad från hjärtekross, så vad är skillnaden nu? – Det är på ett sätt ett avsked. Jag ser framför mig hur jag står på en scen och sjunger om det. I discoröken. Jag ser mig själv utifrån och inser att det jag sjunger om inte finns kvar, att det är borta. När jag sjunger “Jag tror det var innan New York, tills tornen försvann” i Daddy Issues, alltså det här är saker som skedde för länge sen. FÖRRA ÅRET FYLLDE hennes nästintill kultförklarade tredje album Satan i gatan tio år. En skiva som har brännmärkt kvällar i Skanstull och uttryck som “fyra trappor upp” för alltid. Plattan producerades av Christian Walz och samtliga låtar tog sig in på topp 100 på Spotify under veckan den släpptes. I början av 2022 blev Veronica Maggio först i Sverige med att nå en miljard streams på Spotify med en låtkatalog helt på svenska. En ribba hon själv inte hade koll på var krossad förrän någon ringde och frågade om hon inte skulle lägga upp något om det på Instagram. Känner du att du jagar något mer? – Nä, jag känner inte så. Men jag har kvar hungern som driver mig att komma på nya melodier, texter och projekt. Jag kan fortfarande se en färg och tänka att den skulle vara fin på en turnéaffisch eller se ett tyg och tänka att det skulle man kunna sy en klänning av. Allt det där finns kvar i mig. Men jag känner inte att jag har projekt som är ogjorda. Jag tror inte det kan bli mycket bättre, jag har peakat siffermässigt. Men siffror har heller aldrig sporrat mig. Jag kan känna mig ”JAG KNARKAR KÄNSLAN AV ATT KASTA MIG UT FÖR STUPET” STYLIST: JAHWANNA BERGLUND MUA: JESSICA DE LA TORRE HÅRSTYLIST: ROBERT PRESTON STYLISTASSISTENT: MARIANA ARVIDSON NR 4, 2022 | NÖJESGUIDEN 19