Omtanke 1
Familjen åker på simtävlingar i stort sett varje
helg. Tre gånger om året är det särskilda handikapptävlingar, men alla de andra gångerna tävlar han mot icke-funktionshindrade simmare med stor framgång. föräldrarna klokt nog aldrig för Fabian förrän det var för sent – när han redan hade lärt sig båda sakerna. – Första gången han gick var han två år gammal och jag blev livrädd att han skulle ramla och slå sig. Men det gick ju bra, skrattar Anna. Ingenting blev som befarat. Fabian har positiv livssyn, stora planer och vägrar att låta handikappet stoppa honom. – Jag visste inte om att de hade sagt att jag inte skulle kunna cykla, så en dag gjorde jag bara det, förklarar Fabian och ler. Föräldrarna berättar hur de förskräckta 12 | www.ssil.se såg Fabian genom fönstret cykla för första gången – utan vare sig hjälm, skydd eller stödhjul. Han hade bara bestämt sig och gått ut och satt sig på sadeln. Envisheten är något som kännetecknar Fabian. Och ett stort djävlar anamma. Han har två stora intressen i livet, sång och simning. På frågan vilken av de två fritidssysselsättningarna som är favorit kan han inte svara. – Jag har sjungit så länge jag kan minnas och har nog alltid varit något av en tea terapa, säger Fabian med en lite spjuveraktig min. – Och simningen började redan med babysim, förklarar Marcus. Mamma Anna berättar om en händelse för ungefär sju år sedan som utspelade sig när hon medverkade i Hästveda revy. På finalfesten fick de som önskade uppträda. Då klev en sexårig liten pojke i gummistövlar och vitt linne långt som en klänning fram och med stor inlevelse sjöng Caroline af Ugglas Snälla, snälla. – Det blev fullt jubel. I den stunden visste vi att han skulle stå på scen i framtiden. Hemma i Hästveda sjunger han två gånger i veckan, både i Hästveda kyrko