Nollelva 1
MUSIK – MUSIKKRÖNIKAN – Musiken har blivit viktig
are än kläderna Det har blivit dags att göra något åt den subkulturella förflackningen. Efter att varit runt på sommarens spelningar och festivaler har jag frågat mig själv: var är estetiken i dagens popkultur? Var är de som går in i ytligheten med själ och hjärta? E tt av svensk musikhistorias mest klassiska citat är Lustans Lakejers ord om att ”kläderna är viktigare än musiken”. Johan Kindes berömda oneliner väckte rabalder när han yttrade den 1981, men alla med minsta insikt i populärkultur vet att den var till 100% riktig. Musik är aldrig bara musik. 60-talets popvåg var lika mycket lugg som gitarrer, emon hade inte varit något utan pandasmink och punken hade inte varit punk utan sina säkerhetsnålar genom öronen. Mart Hällgren i De Lyckliga Kompisarna hade visserligen ett och annat att säga om det i låten ”Punkskolan” där han kritiserade den stilmässiga konformismen inom punken. Han menade att man borde göra sitt eget val istället för att ha samma nitar och tuppkam som alla andra. Och 24 år efter ”Punkskolan” verkar Marts ord slutligen ha fått fäste ute i landet, för plötsligt finns det knappt längre en subkultur med tillhörande estetik. Man kan se ut lite hur man vill oavsett vilka artister man lyssnar på. Musiken har, och jag hör hur hemskt det låter, blivit viktigare än kläderna. 2019 är normcore den stora klädmässiga trenden. Tittar man på folk på gatan är det omöjligt att avgöra vilken musik de lyssnar på. Oavsett om Hov1, Miriam Bryant, Kaliffa eller Mares är ens musikaliska favoriter så har man samma frisyr och samma kläder. Det finns såklart små öar där det estetiska fortfarande spelar roll. En sådan ö är exempelvis rockabillykulturen. Det är en subgenre som har en renodlad stil som de går in stenhårt för. Och de gör det snyggt, men lider av den tragiska nostalgifaktorn. Ett annat problem är att rockabillyn har en undergrupp som håller på att sänka hela genren - nämligen raggarna. Även syntharna, som länge varit ledande på det estetiska området, har till stor del dragits ned i nostalgiträsket, vilket inte minst framgår av gruppen och låten ”1984” med undertiteln ”i rock och stövlar och stylat hår” och en text som berättar om kajal och om (ständigt denna) Johan Kinde som stilideal. Bandet sjunger även ”och med raggarna gick vi allt en liten dust”, så även där var den motorburna ungdomen framme och försökte sabba. Men oavsett om allt är raggarnas fel eller inte så är det dags för en modemässig uppryckning. Ska popkulturen bli intressant igen måste kläderna åter bli viktigare än musiken. /Tobias Pettersson Musikredaktör Captain Jack´s Army vill få folk att dansa De spelar keltrock. De dricker öl. Och de har en enastående förmåga att få publiken att skråla med i refrängerna. Nu är Captain Jack´s Army aktuella med ett gäng nya singlar och målet är att få hela Linköping att dansa till låten ”Dance together”. ÄR det något rockband som kan sägas symbolisera Linköpings själ och hjärta så ligger Captain Jack´s Army bra till för titeln. De har blivit profeter i sin egen hemstad, skrivit musik till stadens hockeyklubb och drar alltid mycket folk till sina spelningar. Lokala hjältar helt enkelt. Delvis på grund av att musiken är tight, svängig och bjuder på ett jäkla röj, men det finns också något i bandets chosefria attityd och sorglösa humör som gör det lätt att gilla dem. Det går helt enkelt inte att sitta och sura när man ser Alexandras Ekelöfs vildsinta fiolspel, basisten Andy Petterssons charmiga sängkammarrufs och sångaren Pär Palms klädsamma trivselkilon. Tillsammans med Johan ”Nisse” Nilsson på banjo, Ariel Sanga på gitarr, Johan Månsson på trummor och Linda Davidsson på gitarr bildar de en sjuhövdad enhet som vet hur man får fart på festen. De kommer från olika bakgrunder och från olika musikaliska håll men har sammanstrålat i Captain Jack´s Army för att förena keltisk punkrock och östgötsk partystämning. Sedan starten för åtta år sedan har de släppt en del engelskspråkigt material och efter det fyra svenska singlar. Nu är bandet aktuellt med ny musik och då är det återigen engelska som gäller. Först ut var den fartfyllda singeln ”Dance together” som kom nu i juni - och överraskade publiken genom att bjuda på lite baktakt. 42 NOLLELVA – Det är en glad danslåt. Vi har försökt att göra nåt nytt och det känns som att vi hittat nåt bra här, säger Nisse. – Den är lite mer dansvänlig men jag tycker ändå vi har behållit vår själ med Palms röst och Captain Jacks energi, säger Johan Månsson. – Vi har fått bra respons av publiken när vi spelat den live, säger Pär. “ Vi är en salig blandning av musiker och gillar både hårdrock, jazz och vispop. Det känns som att vi bara låter det hända. hända, säger Månsson. – Det var så redan från början när vi klev in i repan första gången: en dödsmetalsångare, jag lirade Maidenrock och grunge och Alexandra höll på med rysk opera. Vi har alltid varit ett udda gäng som haft väldigt olika ingångar, säger Andy. Pär förklarar vad som fått bandet att ta ut de musikaliska svängarna mer med åren: – När vi började fanns det typ bara vi och ” – Johan Månsson. ALLTID VARIT ETT UDDA GÄNG ”Dance together” följs av ”Insane” som släpps på Linköpings stadsfest 24/8 och ”Say my name” och ”Sail away” i höst. Tre låtar i lite olika stil. På en sjunger Linda, en annan är mer hårdrockig, men nånstans är det ändå Captain Jack´s ande som svävar över det hela. – Med den här sättningen blir det Captain Jack´s Army hur vi än gör, säger Nisse. – Vi är ganska öppensinnade när det gäller låtskrivandet. Vi är en salig blandning av musiker och gillar både hårdrock, jazz och vispop. Det känns som att vi bara låter det Sir Reg som körde den här stilen, men ju mer man kommer in i genren börjar man hitta andra band, framförallt tyska band, och alla låter tamejfan likadant. Och då kände vi: vi vill inte låta som alla andra, även om vi har samma instrument och gillar Flogging Molly och Dropkick Murphys. Så det var nog därför vi började bredda oss, men det ska fortfarande vara röjigt och bra live. – De låtar som vi kasserat är sådant där vi känner att vi upprepar oss och gör sånt vi har gjort tidigare, säger Ariel. Framöver har de två spelningar bokade i Tyskland samt ett antal runt om i Sverige. I våras turnerade de i Tjeckien och håller just nu på att boka in en ny turné där till nästa år. Tanken är också att göra videos till alla de nya låtarna och när ni läser detta har videon till ”Dance together” redan funnits ute en månad och fått ett positivt bemötande. – Vi hoppas att det blir årets hit, säger Pär med ett leende. Text: Tobias Pettersson Foto: Martin Wilson