GLAS 1
Antal brott 120 100 80 60 40 20 0 Sprickmönster i
värmeförstärkt glas. 5 10 15 20 25 30 35 40 45 50 År Diagram Dr Leon Jacob GPD 2003. > Värmesprickor Floatglas som inte värmebehandlas klarar en temperaturskillnad i glaset på ca 40 K förutsatt att glaset är vertikalt och är fyrsidigt infäst och har bra maskinellt bearbetade kanter. Beroende av montageläge vertikalt eller lutande samt om det inte är fyrsidigt infäst reduceras temperaturskillnad då till ca 28K. Vid större temperaturskillnader i en ruta spricker den i kanten. Med värmeförstärkt och härdat glas riskeras inga s k termiska bräckage på grund av klimat, installationer eller påverkan av solenergistrålning, förutom eventuellt i extremfall. Det förekommer tyvärr en hel del problem med värmesprickor, s k termiskt bräckage, som innebär stora kostnader vilka tenderar att öka med allt mer komplicerade och energieffektiva glaskonstruktioner. ACC planerar att återkomma med en mer ingående artikel i ämnet termiskt bräckage i tidningen GLAS. Personsäkerhet Ett personsäkert glas ska vid ofrivillig kontakt med en människa antingen inte gå sönder eller brista på sådant sätt så att risken för personskada minimeras. Det härdade glasets styrka och ingående spänningar gör att glaset granulerar i små fragment vid brott. Detta innebär att glaset inte kan orsaka skärskador i samma omfattning som vanligt fönsterglas och betraktas därför som personsäkert. För att göra ett annat glas än härdat personsäkert måste glaset lamineras. Ett laminerat glas klarar även genomfallsskydd, vilket inte ett härdat monolitiskt glas gör. 54 GLAS 1.2018 / förädlat glas / Spontangranulering Ett härdat glas kan spontangranulera utan yttre mekanisk påverkan, detta på grund av att det ibland finns små inneslutningar av nickelsulfider (NiS), som vid den snabba avkylningen i härdprocessen kan förändra fas så detta kan orsaka att glaset spricker. När ett termiskt härdat glas spricker på grund av spontangranulering är risken överhängande att glaset inte faller ur sin ram som små granuler, utan som ett större glassjok av väl sammanhållna granuler. Sker detta på en viss höjd över mark eller golv kan det nerfallande glassjoket åstadkomma allvarlig skada på såväl personer som sak. Att uppskatta risken för spontangranulering är svår. En tumregel säger att ett glas på mellan 4 och 8 ton glas kan spontangranulera. Om till exempel medelvikt på glas är 10 kilo innebär det 1 glas av 400 eller 800 glas kan befaras spontangranulera. Detta gäller glas som är utsatta för klimatlaster. Invändiga glas som inte utsätts för klimatlaster kan också spricka utan yttre mekanisk påverkan, dock okänt hur stor risken är, förmodligen avsevärt mindre än för yttre glas i klimatskal. Man kan avsevärt reducera denna risk genom att utföra ett värmetest på glas efter härdning s k heatsoaktest (betecknad HST). Enligt standard SS-EN 14179-1 värms glaset till över 280°C under 2 timmar, men glasyta aldrig över 320°C varvid nicksulfider som finns inneslutna expanderar och glaset granulerar. Denna värmetest är inte hundraprocentigt säker, fortfarande föreligger att 1 på 400 ton glas kan spontangranulera. Med ovanstående vikt på glasskiva 10 kg kan således förväntas att ett glas av 40 000 spontant granulerar. Således kvarstår en viss om än liten risk. I Sverige finns inget krav på att härdat yttre glas som monteras på en viss höjd över ståplan skall värmetestas, varför värmetest här sällan förekommer. I andra europeiska länder förekommer det krav på värmetest av härdat glas som installeras på en viss höjd över ståplan varför heatsoaktest där är vanligt förekommande. Vad gäller tidsperioden, efter att glas härdats, som spontangranulering sker finns det studier (Boer-Reed 2002) som säger att 80 procent av skadorna uppstår inom sju år efter termisk härdning, men att det kan förekomma så sent som upp till 20 år efter produktion, se diagram ovan. ACC har varit anlitade för skadeutredning i ett antal fall av spontangranuleringar, där glas har fallit ner från höjd. Vi kan intyga att skadorna blivit omfattande då glas har kommit i stora sjok av granuler som splittras i en betydande mängd granuler först efter nedslag. Vi avstår givetvis att nämna exempel från skadeutredningar i Sverige där glas i fasader spontangranulerat och orsakat stora problem och kostnader för berörda. I stället väljer vi att ge exempel från en byggnad i London som drabbats av detta. En hög byggnad där det yttre glaset var ett härdat och förmodligen även värmetestat solskyddsglas. I den cirka 100 m höga byggnaden på 125 Old Broad Street (se bild på nästa sida), som byggdes om och tillbyggdes med bland annat nya fasader skedde en spontangranulering av glas som föll ner i gatan. Glaset föll från 15:e våningen, bara 4 månader efter byggnaden blev färdigställd och inflyttad 2009. Glasnedfallet blev flitigt >