Omtanke 1
VÅLD I NÄRA RELATIONER »Vi tappar barnrättsperspe
ktivet när vi inte får ge insatser till barnet« Det har varit stort fokus på våld i nära relationer den senaste tiden, men de aktörer som vi har pratat med tycker att det saknas en hel del i debatten. – Det var en hearing i Riksdagen idag (läs den 18 maj) och bland annat kvinnojourerna var med där, de får ofta stort utrymme, men socialtjänsten lyser med sin frånvaro, trots att det är de som har ansvaret att placera och skydda utsatta kvinnor och barn. Man missar kvalitetskraven och vart besluten tas, säger Sanna Detlefsen på Linköpings stadsmission. HON VILL LYFTA bristen på tillståndsplikt. Det behövs inget tillstånd för att starta ett skyddat boende. Det gör att vem som helst kan göra det, utan tillsyn eller kvalitetssystem. Det gör att barn inte får placeras på ett skyddat boende. De blir medföljande. – Vi tappar barnrättsperspektivet när vi inte får ge insatser till barnet. De har ofta varit med om hemska saker och kan ha PTSD med mardrömmar varje natt. Jag vet barn som har bott på skyddat boende i år. De får ingen journal förd. Det här är väldigt rättsosäkert för både kvinnor och barn. Vissa verksamheter är tillståndspliktiga, som HVB, LSS-boenden och äldreboenden. IVO har uppdraget att ge tillstånd och även granska verksamheterna utifrån de krav som finns. Det ska till exempel finnas en föreståndare och personal med rätt utbildning, en viss kvalitetsnivå och så vidare. – Skyddade boenden behöver också få tillståndsplikt. Lagstiftarna måste ta sig an den här frågan och ge IVO i uppdrag att sätta upp kvalitetskrav för den här typen av verksamhet. I den politiska debatten talar man för mycket om hårdare straff och mer pengar till kvinnojourerna, säger Sanna Detlefsen. Hon menar att skyddade boenden är en helt oreglerad marknad. – Kvinnor och barn får inte det stöd som de har rätt till. Historiskt sett har det här varit en fråga som det offentliga inte har brytt sig så mycket om. Ideella krafter har byggt upp stöd, men många har inte Sanna Detlefsen ens anställd personal. Idag drivs skyddade boenden i olika driftsformer och det finns bra och dåliga av alla, men det är just att verksamheterna inte är reglerade som gör att ingen riktigt har koll på kvaliteten eller säkerheten. STADSMISSIONEN ÄR EN ideell förening som har en bred verksamhet, bland annat olika former av stödboenden och skyddade boenden. Linköpings Stadsmission har två skyddade boenden. Ett med fokus på barnrättsperspektivet och ett för kvinnor med beroendeproblematik. – Men vi har inget tillstånd att driva dem, så återigen blir det väldigt rättsosäkert, säger Sanna Detlefsen. Från den privata sidan höjs också röster över rättsosäkerheten. Nätverket för skyddade boenden ”Tillsammans mot våld i nära relationer” vill sprida kunskap och samverkar för att bedriva ett kvalitetsarbete. – Branschen har förändrats under de senaste åren, många nya aktörer har kommit in och det är stora skillnader mellan dessa och även vilka krav kommunerna ställer. Det är bra att det görs upphandlingar, det är den enda kvalitetskontrollen vi har, men upphandlingarna borde vara mer enhetliga, säger Maria Fischer på Safe Homes and Care. Hon är drivande i nätverket tillsammans med Sol Lindhöjd på Mälarbygden skyddat boende. De är överens om att upphandlingarna har blivit bättre och bättre med mer relevanta krav. – Men det är mycket som kan förbättras. Till exempel så vill vissa att tolksamtal ska ingå i dygnsavgiften ibland och andra gånger inte. Men hur ser tolkbehovet ut och vad ingår? Jag skulle gärna se att det specificeras mer. Det blir stor skillnad i prissättningen om det handlar om ett samtal i månaden eller flera gånger i veckan, säger Sol Lindhöjd. BÅDE MARIA OCH Sol märker att kriterier kan skilja sig väldigt mycket mellan olika kommuner. – Jag skulle önska att man tillsätter en central referensgrupp från exempelvis Sanna Detlefsen, Linköpings stadsmission. Upphandlingsmyndigheten som kan titta på hur man gör en bra vägledning om hur kommunerna kan upphandla skyddat boende så att det blir mer likvärdigt och rättssäkert. Vi skulle gärna vilja vara med i en sådan referensgrupp, säger Maria Fischer. Risken som hon ser det med nuvarande upphandlingsförfarande, med så stora variationer i kriterierna beroende på vilken kommun som upphandlar, är att stödet som den som är våldsutsatt får tillgång till varierar beroende på vilken kommun som är ansvarig för placeringen. – I nätverket har vi erfarenheter av att ta emot klienter som placerats av olika kommuner i omgångar och de vittnar inte sällan om att stödet varierar kraftigt beroende på vilken utförare man är placerad hos. Själva grundidén med upphandlingar ska ju vara att skapa en så likvärdig insats som möjligt och därav skulle det vara bra med en nationell vägledning. Det skulle motverka risken att de som kan erbjuda billigaste boendet hamnar i topp på kommunernas lista för ramavtal, säger Maria och fortsätter: – Hur gör man för att kvalitetssäkra? Följer kommunerna upp så att boendena har uppfyllt kraven? Jag har inte hört att man i någon större omfattning har kontaktat någon av de referenter som varje anbudsgivare får uppge. MARIA MENAR ATT det vore ett viktigt grundläggande steg för att säkerställa att utförarna verkligen erbjuder det stöd och att stödet och skyddet håller den kvalitet som uppges i anbudet. Safe Homes and Care har både kollektivboende och lägenheter, cirka 6-7 platser. Två personal med akademisk kompetens, beteendevetenskaplig och inom socialt arbete är anställda på heltid och några på deltid eller timmar. Det finns alltid tillgång till personal i form av sovande www.ssil.se | 47