019 1
ÖSK Text: Thomas Helsing EN DAG SOM ÖSK-SUPPORTER
N ågon gång varje säsong kraftsamlar supportrarna runt ÖSK och skickar busskaravaner mot en lämplig stad. Uppsala och Studenternas blev valet denna gång och målet är det givna - att sjunga ÖSK till tre poäng och samtidigt vinna läktarkampen mot motståndarlagets supportrar. Den här resan skulle bli en väldigt lyckad dag i alla hänseenden. Jag valde att åka med i GFÖ-bussen. GFÖ står för ”Gamla fina Örebro” och består till stor del av supportrar som hänger på sektion K, en slags levande sittplats. Jag är på plats bakom Behrn arenas isstadion en kvart före utsatt tid. Bussen är redan på plats och ser ut som något som rullats in från 1970-talets andra hälft, fast ändå fräsch och trivsam. Jag hittar ett säte och på det finns en liten goodiebag med en lokal öl från Örebro brygghus samt en liten chipspåse. Bussen fylls snabbt på, en del bekanta ansikten och en del inte alls. Bredvid mig får jag en äldre man och på sätena framför en pappa med sin tonårige son. Bakom mig ser jag bekanta ansikten från näringslivet och studieförbundsvärlden, Jag ser gråa hår och ung entusiasm, affärsmän och musiker. En salig blandning av människor som alla förenas av någon oförstörbar kärlek till en liten fotbollsklubb i hjärtat av Sverige. Var är huliganerna? 12 NOLLNITTON Vi lämnar Örebro klockan tio. Resan till Uppsala tar närmare tre timmar och med ett flöde av öl och andra vätskor så krävs det stopp efter vägen. Det första kommer runt 11.15. Bussen stannar på en rastplats intill en skog. Folk ställer upp sig på led i skogsbrynet och utför nödvändiga tömningar. Det är glada miner, stämningen är på väg uppåt och flera går runt och sjunger. Det ska visa sig att det är här någonstans som de första gången lyckas plantera hyllningssången till Jake Larsson i mitt huvud. Den ska komma att klistra sig fast i mitt medvetande värre än den värsta sommarplåga, men det är jag ännu så länge lyckligt ovetande om. Jag stannar till hos en av resans arrangörer, Erik Wärlegård, som skiner upp när han får veta att det är min första bortaresa. – Jag kollade forumen. Sirius var helt knäckta förra året. Inte bara för att de förlorade, vi ägde dom på läktarna också, säger han som för att ge mig en föraning av vad som väntar. Vi äntrar bussen igen och far vidare. Sångerna och ramsorna rullar runt. Emellanåt spekulerar några i slutresultatet av dagens match. Några diskuterar tidigare resor, matcher man minns. Nästa stopp kommer en timme senare. Jag får ett par gliringar för min Mbombo-tröja. Kanske inte den spelare som gjort det största intrycket i ÖSK-tröjan, men vi är rätt överens om att namnet är rätt coolt ändå. Kvart i ett rullar vår buss in framför krogen Birger Jarl i Uppsala. En typisk nattklubb som ser ut som att den missat alla inredningstrender de senaste 35 åren. Det är där alla ÖSK:are ska genomföra en gemensam uppladdning. GFÖ är först på plats på en terass som kanske är i storlek som halva Frimis trädgård, om jag är lite snäll. Kroppen har börjat skrika efter föda och Birger Jarl erbjuder öl och hamburgare för 150 kronor. Inte direkt billigt men inte heller något hutlöst ockerpris. Jag får en varm hamburgare i ett kallt bröd. Lite tillbehör står uppställt på ett bord bredvid – ketchup, senap, hamburgerdressing, rostad lök och något mer. Det är ingen gourmetburgare precis. Det märks också när jag sätter tänderna i den. De flesta verkar dock tycka att det är välbehövlig bukfylla så jag håller god min och den slinker snabbt ned ihop med ölen. Under tiden fylls terassen på av nya busslaster. Kronblom support och tjejbussen ramlar in. Någon busslast pinkar omedelbart in staketet utanför nattklubben innan de också vandrar in på terassen.